Intervju: Magnus Källander
Vi träffade ÖIS lagkapten inför derbyt, och pratade bl a om vikten av att slå IFK, om mental träning och om hur det egentligen är tänkt att ÖIS mittfält skall spela.
Klassisk fråga: Hur känns det?
- Det känns bra, mycket bra, och laget mår också bra efter alla framgångar. Nu har vi ju lite småskavanker, men det är inte långt kvar till uppehållet så det är bara att kämpa på i de sista matcherna.
Stämningen i truppen?
- Den kan ju inte vara annat än bra. Det finns inte mycket som är roligare än de här derbymatcherna. Det brukar vara bra drag, och det är mycket ära som står på spel.
Tror du det blir mycket folk?
- Ja! Nu verkar vädret bli bra också... Göteborgare är ju lite känsliga, regnar det ute så går de inte på fotboll, men jag tror att det kan bli en riktig fotbollsfest med mycket folk.
IFK - den viktigaste matchen på året, är det så?
- Nej. Visst är det roligt att kunna slå dem, dels för oss själva men kanske framför allt för supportrarna. Bäst i stan och så där. Men det viktigaste är trots allt att vi ligger kvar i topp i serien. Det är där vi vill ligga, och då måste vi slå dem. Det är bara en station av många att gå igenom.
Det har annars känts lite tidigare år som om det blivit nästan för viktigt med derbymatcherna...
- Ja. Men det vet vi ju, att...
...det låser sig lite grann...
- Ja... eller, låser sig... Vi har ju spelat bra mot IFK. Det är bara det att vi slarvat lite och släppt in lite för enkla mål, kanske varit lite för stillastående första kvarten. Så har de gjort mål, och så har vi fått uppförsbacke och pressat på men kanske inte riktigt fått till det framåt. Vi kanske har skapat mycket chanser också, men de har lyckats hålla ut.
Det känns som om de har ett psykologiskt övertag.
- Ja, men det är ingenting vi ältar. Det är en match av många. Vi har en bra form i laget nu, vi är obesegrade och det skall vi se till att vara även på torsdag. Vi går ut och kör vårt race, mer är det inte.
Det känns som om ni haft lite vinnarskallar i år, för att använda ett populärt uttryck.
- Ja! Det är snarare Blåvitt som skall vara oroliga, för de har ju bara spelat sisådär och vet inte riktigt var de står.
Det har kanske varit lite si och så även med ÖIS spel, men vi har ju vunnit eller tagit poäng ändå...
- Man skapar ju alltid ett par chanser per match, och vi har haft ett makalöst flyt nu att kunna sätta dit dem. Halmstad var ju slarv tycker jag, att vi tappade den matchen.
Ja, det var ju ett ganska billigt mål. Men det är alltså bara flyt, att de går in i år till skillnad från tidigare?
- Nja, flyt och flyt... Man förtjänar flyt, och vi arbetar mycket hårdare, och det kan vara att vi kanske inte tänker så mycket på att gå framåt hela tiden. Vi tänker på att hålla nollan, att inte förlora. Vi jobbar utifrån de ramarna, och så kommer spelet sedan när vi fått tryggheten bakåt, när försvarsspelet fungerar. Man måste börja bakifrån. Det har ju funkat bra i år!
Det ryktas lite grann om mental träning?
- Ja, men det... Det är alldeles för tidigt att säga om det skulle hjälpa, men... Vi har pratat om detta, och det är en mognadsprocess under många år. Nu har vi haft ungefär samma trupp, och alla blir ju ett år äldre för varje år... Och Erik har varit här i ett antal år också. Det är nånting som vi jobbat på i många år, det är inget som sker över en natt, att man helt plötsligt...
- Men man skall inte dra för stora växlar. Jag menar, vi har ju legat i den här positionen även tidigare år. Det ser bra ut, men så kommer hösten och det går inte alls.
Det känns som om skillnaden är att i år har det gått bra trots att spelet inte har funkat helt. Det finns mer att ta ut!
- Ja, det hoppas jag.
Kan du säga något konkret om den där mentala träningen? Vad har ni gjort?
- Nej, det är väl inte mycket att gå in på. Vi sitter i en stor grupp, kan man säga, och pratar med varandra. Säger hur vi mår, kör lite avslappningsövningar och såna grejer. Det är ett sätt att gå ner i varv, men ändå kunna skapa en inre styrka, att få ny energi på något sätt. Det är komplext att förklara.
Och det verkar vettigt, tycker du? Man har fått intrycket tidigare att du varit lite skeptisk till det här med mental träning?
- Nej, inte skeptisk... Man är nyfiken. Och visst är det intressant. Men sedan får ju var och en ta till sig det på sitt sätt, vad man tycker är bäst. Och nu när vi arbetar tillsammans... OK, vi får instruktioner på olika sätt, vad vi skall tänka på, men går det inte så får var och en göra på sitt sätt så att man känner sig trygg och får den rätta känslan. Så det är ju ingenting som är så styrande.
- Men vi får väl se hur det slår ut. Det får komma en senare utvärdering.
OK, vi byter ämne! Kan du förklara ÖIS mittfältsspel för en amatör?
- Ja... hmm...
Din roll jämfört med Johannessons till exempel?
- Förut har vi kanske kört lite mer off och deff, jag och Johannesson, men i år ligger vi kanske lite mer i linje i försvarsspelet. Men i anfall så skall vi ligga lite mer... som kanske off/deff också, så vi får djup i spelet framåt.
Är det du som är den offensive varje gång då?
- Nja, det är meningen att Johannesson också... men det blir lite mer naturligt, eftersom vi haft de rollerna tidigare, att jag går lite mer offensivt. Men det är ju meningen att han får sticka iväg också, så att vi får lite variation. Den som ligger närmast forwards, närmast motståndarens mål, får sticka.
...och den andre täcker upp bakom?
- Ja, han håller djupet, och ligger också lite bak. Eftersom både Ula och Jeff är offensiva så är det viktigt att vi har en kille bak. Men varför vi ändrat lite, det är för att många har börjat läsa att vi kör off/deff. Man får ju se lite från match till match, det är det som är styrkan. Ibland ligger vi i linje, ibland har vi djup i mittfältet.
Är det något ni bestämmer innan match, att "mot det här laget spelar vi så här"?
- Nej, det får man se lite på hur de ligger. Ibland kan det vara bra att ligga i linje, för att hålla ihop det, men har de en defensiv mittfältare så kanske jag får ligga på honom så att han inte kan fördela.
- Men samtidigt så skall ju inte vi springa efter deras pipa, vi skall ju i det offensiva kunna manövrera ut dem. Har de en off/deff, då är det kanske dumt att gå upp och ställa sig där. Om våra uppspel t ex går till Johannesson i deffposition, då är det kanske bättre att jag ställer mig lite snett framför honom än att jag står uppe vid deras deff. Det är meningen att vi skall vara rörliga och få till mer varierat spel mellan honom och mig.
Ibland kan man tycka, som naiv anfallsglad åskådare, att den offensive mittfältaren inte är tillräckligt offensiv...
- Mmm. Men... vad skall man säga... nu har vi nått framgångar med det här spelsättet, så det finns väl ingen anledning att ändra om det. Det är ju små små detaljer... Det är mer så att får vi igång spelet ännu bättre, då kanske den som är offensiv blir ännu offensivare och vågar mer. Nu letar vi först efter tryggheten i försvarsspelet, och på det har vi hittills vunnit och spelat oavgjort.
[fortsättning i del 2]
