Vårfunderingar
Smakstart är kanske att ta i men nog är ÖSK:s bokslut inför VM-uppehållet en angenäm läsning. Elva poäng på sju matcher och bara fyra poäng bakom ledande Landskrona. Och detta med en skadad lagkapten och en halvskadad kenyan. Lägg därtill att höstlaget ÖSK får en extra lång höstsäsong. Intressant, som Hjalmar skulle ha uttryckt det.
Många var de som tippade ÖSK långt ner i årets allsvenska. Hittills har dock ÖSK gett belackarna svar på tal, och jag är rätt övertygad om att vi ännu inte har sett det bästa av årets svartvita upplaga. Det finns nämligen två riktigt bra sparkapital som vi inte har kunnat nyttja till fullo ännu. Först och främst så tänker jag på lagkaptenen Per Gawelin, läker hans knä som det ska nu under VM-uppehållet kan vi få tillbaka dirigenten och ledaren på mitten. Han har saknats då jag tycker att det är på innermittfältet det har sett mindre bra ut. Det andra stora sparkapitalet är vår avige kenyan, Maruti, vars rygg och ljumskar inte har tillåtit allt för mycket spel ännu. Han har saknats av alla men främst av Oyuga. En succé likt den ifjol är kanske att drömma om för mycket, men...
Att Mikael Danielsson skulle bli en nyförvärv av rang, det trodde jag och många andra, men att han skulle sätta en sådan stark prägel på ÖSK år 2002 hade åtminstone inte jag vågat att drömma om. Tillsammans med Anttonen, som nu är mer mogen i sitt agerande, har han återupplivat vänsterkanten. Förvisso huserade Paulsson där förra säsongen men den stabilitet som råder där idag fanns inte då.
Glädjande är det att både Jon och Mirza har fått chansen i U21-landslaget, två framtidsmän som tillsammans med nyförvärven från BK Forward Kuhi och Mokédé får mig att se en framtid med svartvitt i toppen av Allsvenskan varje säsong. Däremot är det mindre glädjande att Mats Jingblad inte kommer att stanna längre än denna säsong. Han har rott i ekonomisk motvind ända sedan den dagen han kom till ÖSK men genom ett stort ledarskap och en offensiv fotbollsfilosofi har han fått vinden att mojna och skapat framtidsutsikter. Den mannen blir inte enkel att ersätta. Låt oss hoppas att ersättaren stavas Benny Lennartsson.
Befann mig på Stockholms Stadion och såg ÖSK få stryk mot Djurgården efter en mycket fin första halvlek av ÖSK. Mitt bestående minne från den matchen är den växande klacken och en av deras sjungande ramsor har etsat sig fast hos mig vilket går ut över min två månader gamla dotter. Varje dag får hon höra, "Åhh Örebro, gamla fina Örebro, kex och skor finns inte kvar, men fotbollen är underbar". Och frågan bör väl ställas kan ett barn få höra ljuvare toner än så. Nej, knappast.
