Helsingborgs IF-Malmö FF 0-3 (0-3)
Seg tillställning på Olympia trots fem mål i matchen.
Martin Fribrock gjorde debut på riktigt i A-laget och vilken debut han gjorde sen! Men det återkommer vi till. Det var i den här matchen som HIF skulle ta revanch för den nesliga förlusten förra veckan. Men MFF är Allsvenskans formstarkaste lag och det kändes som att det gällde för hemmalaget att inte släppa in det första målet. Och det höll på att gå åt skogen direkt. I den 2:a minuten fick Malmö en frispark ett par meter utanför straffområdet. Det blev ett inlägg och en helt omarkerad MFFare nickade rakt på Fredrik Larsson.
Tempot var ganska högt redan från början. HIF hade bägge bröderna Jansson på mitten vilket gjorde att man tappade lite fart där. Det utnyttjade Malmö och kunde flera gånger stjäla bollen på mitten och skapa kontringar. I den 8:e minuten fick Malmö ytterligare en frispark. Denna gången såg HIF ut att kunna rensa undan bollen, men istället gick den till Niklas Skoog, som helt omarkerad kunde nicka in 1-0 till babyblå. Larsson var chanslös i målet.
Helsingborg spelade bra. Det var dom som höll i bollen och Malmö satsade istället på kontringar. I den 12:e matchminuten fick HIF betalning för sitt slit. Man vann en hörna som Christoffer Andersson lade. Bollen gick in i röran och Lee Baxter såg ut att ta den. Istället kom Álvaro framrusande och nickade bollen ur händerna på målvakten i mål. Målet dömdes dock bort av domaren, Åke Andreasson. Efter målet fortsatte HIF att spela bra. Det var fina passningar och man höll bollen bra inom laget. Dessvärre lyckades Malmö bryta ett uppspel och i en snabb kontring fick Peter Ijeh bollen ute på kanten. Han fick till ett perfekt inlägg som Niklas Skoog, återigen omarkerad, kunde nicka i mål. 2-0 för bortalaget kändes inte helt rättvist.
Nu började publiken känna oro. Detta var inte precis den revanch man hade väntat sig. Men di röe gav inte upp. Man fortsatte att hålla i bollen och spelade lugnt och sansat. Martin Fribrock, 17-åringen, hade nu verkligen fått upp ångan och spurtade ifrån sin försvarare gång efter annan. I den 28:e minuten ryckte han ifrån och spelade ett fint inlägg som efter lite röra framför målet hamnade hos Rade Prica som säkert satte in HIFs reducering. Återigen dömdes målet bort, denna gången för offside. Det är omöjligt för mig personligen att se huruvida det var ett riktigt beslut eller inte, men enligt flera som stod bättre till var det en MFFare som stötte bollen till Rade. 2-1 här och matchen hade kunnat se helt annorlunda ut. Istället var det uppförsbacke för HIF.
I den 41:e minuten lyckades Skoog fullborda sitt hattrick. Han skapade själv en chans genom att slita sig loss med bollen ute på kanten och i dålig vinkel sköt han 3-0. Detta mål var det enda som Larsson kanske borde ha tagit. Men det skulle aldrig ha blivit en målchans om backarna inte hade velat med bollen. 3-0 i paus och nu var matchen mer eller mindre avgjord.
Andra halvlek
Sören Cratz gjorde en förändring i halvtid. Han tog ut mittbacken Marcus Lindberg, som hade sett skakig och slarvig ut i hela första halvlek, och flyttade ner Jesper Jansson brevid Matovac. Istället kom Lars Bakkerud in på mitten brevid Ulrik Jansson. På så vis tätade man till bakåt och gav inte bort några nickdueller i försvaret. Mittfältet var fortfarande ingen höjdare. Christoffer Andersson, som för andra matchen i rad spelade högermittfältare, såg väldigt blek ut och förlorade de flesta närkamper. I mitten såg det ut som att Ulrik och Bakkerud inte kunde komma överens om vem som skulle göra vad, vilket kanske inte är så konstigt eftersom de inte spelat ihop tidigare i år. Men på vänsterkanten hittade vi det stora undantaget. Martin Fribrock gjorde en succédebut. Han startade matchen väldigt försiktigt, men efter en tjugo minuter hade han kommit in i det riktigt. Hans stora tillgång är hans snabbhet. Ojojoj, vad killen kunde springa. Slarviga passningar från medspelarna som såg ut att gå för långt ifrån honom, sprang han ifatt och skapade inlägg på. Framför allt var det skönt att få se en riktig vänsterfot i laget. Han behövde inte ta emot bollen, vända och lägga över den på sin högerfot innan han kunde spela vidare. Nej, Fribrock kunde utan problem springa ifatt en boll och direkt få till ett målfarligt inlägg. Detta har vi inte sett sedan Micke Hansson fanns på plan och ska vi vara ärliga så spelade Fribrock bättre än vad Hansson gjort hela det här året. Här har vi kanske lösningen på vänsterkanten och nu slipper förhoppningsvis Hasse Eklund spela där.
Åter till matchen. Andra halvlek var som ett långt sömnpiller. De 3634 åskådarna (ja, det stämmer, det var inte fler) fick kämpa för att hålla modet uppe. Bägge lagen hade några halvlägen men inga som kändes direkt farliga. Rade Prica såg ut att ha tappat gnistan efter att ha gjort ett mål som blev bortdömt i första halvleken. Álvaro Santos var inte riktigt i form och hade dessutom ingen tur med domsluten. Han fick också en varning för att ha armbågat en motståndare i en nickduell, vilket var märkligt eftersom han hade armarna längs sidorna. Men han orkade inte ens klaga. Han bara hytte med fingret åt Malmö-spelaren som legat och kvidit och menade på att så var det inte.
Matchen slutade 0-3 och det var egentligen inte helt oväntat. MFF var storfavoriter tack vare sin formtopp och sina vassa anfallare. HIF var slitet av skador och flera av spelarna spelade på smärtbedövande medel. Däremot så är det direkt deprimerande att inte fler kom till Olympia för att se den här matchen. Men man ska inte bara klaga på supportrarna. HIF själva gjorde inget för att få dit folk. Man hade kunnat erbjuda lägre inträde eller som i cup-finalen -98 då man lät alla i matchtröja komma in gratis. Istället tog man full betalning, struntade i alla kringarrangemang och spädde på den tråkiga stämpeln på Svenska Cupen. Trist!
Annars var det mest trista med den här matchen domarinsatsen. Vi på HIF E-zine brukar inte skylla förluster på domaren och det tänker vi inte göra den här gången heller. Men Olympiadebuterande Åke Andreasson borde inte få döma elitmatcher och kanske, kanske hade HIF haft en chans om man haft en riktig domare på planen. Andreasson blåste itu matchen med konstiga avblåsningar. Ett tag gick alla frisparkar i ena riktningen, senare gick dom i andra riktningen. Han stoppade inkast för att spelarna tagit ett steg för mycket framåt. Han tvingade flera frisparkar att läggas om på grund av än den ena än den andra anledningen. Matchen var inte ett dugg ful och det var inte många närkamper som var särskilt tuffa, ändå lyckades han dela ut hela fyra varningar.
Positivt: Martin Fribrock, Martin Fribrock, Martin Fribrock
Negativt: Publiksiffran, HIFs kringarrangemang, domarinsatsen
