Örgryte-ÖSK 1-1 (0-0)

ÖSK och ÖIS delade broderligt på poängen i en mycket dålig allsvensk match.

Hade enorma föväntningar på dagens match trots att jag nog är bland det mest negativa och pessimistiska som står att finna i supporterväg. ÖSK har spelat så pass bra under VM-uppehållet att det liksom inte gick att baissa lagets chanser inför denna äckligt svåra bortamatch.

ÖSK inledde faktiskt rätt så piggt, man pressade hemmalaget högt upp i banan och visade lite offensiva intentioner. Men ju längre matchen led, dessto mer djup tog man i banan. Något som var helt nödvändigt då man inte vill att enormt kvicke Christian Hemberg skall finna ytan mellan målvakt och försvar, då han med sin speed enkelt skulle sprinta ifrån ÖSK-försvaret som emellanåt kan se lite trögt och stabbigt ut. Nu backade man hem och minimaliserade Hembergs chanser att komma igenom vilket dessvärre ledde till att anfallsspelet blev lidande. Mittfältet orkade inte upp i banan för att ge understöd åt Boniek och Simba varför ÖIS hade ett kraftigt övertag i bollinnehavet under matchens första hälft.

Båda lagen hade svårt att komma till farligheter vilket - den ytterst pinsamma - matchstatistiken skvallrar om. ÖSK hade nämligen noll, nada, zip, zero avslut mot mål. ÖISarna var inte speciellt mycket vassare men man kom åtminstone till två avslut och Magnus Källanders fina skott på halvvolley kunde sånär överlista Anders Karlsson som fick fläka sig maximalt för att lyckas tippa skottet till hörna.

Men första halvlek var så urbota dålig, så tempolös och så kliniskt fri från målchanser att undertecknad tror att han skulle kunna hoppa in och göra bättre ifrån sig än många av de tjugotvå aktörer som de facto befann sig på Gama Ullevis gräsrektangel. Det enda moment som höll allsvensk klass var så vitt jag kan minnas Fredrik Janssons magnifika brytning när Christan Hemberg var på väg att slinka igenom.

I halvtidsvilan kunde jag enbart konstatera att det på intet sätt kunde bli sämre och en hel massa rosor måste givas till Comhem som lyckades klippa ihop ett avsnitt med höjdpunkter som varade fyrtiofem sekunder. Hade inte blivit förvånad om det skett sex byten redan i halvtidsvilan och att hemmapubliken - som redan i inledningen börjat vråla "in med brassarna" - skulle få sitt lystmäte tillfredsställt.

Men döm om min förvåning då jag konstaterade att samtliga spelare fanns kvar på banan. Antar att de båda tränarna var nöjda med att sina respektive lag spelade så organiserat och att spelarna var disciplinerade och spelade exakt efter de taktiska linjerna som var uppsatta.

Andra halvlek inleddes något piggare och ÖSK tycktes komma fram lite mer i banan då Fredrik Nordback och Patrik Anttonen emellanåt gjorde räder mot hemmalagets "arbetslösa" backfyra. Men även andra halvlek var seg och målchanserna lös med sin frånvaro.

ÖSK bjöd i alla fall på ett fint anfall(!). Micke Steen hittade Patrik Anttonen med en crossboll, denne utmanade sin back och fick in bollen till Fredrik Nordback som vände snabbt och knorrade bollen mot bortre gaveln i vad som tycktes vara en repris av hans mål mot Sundsvall. Men denna gång smet bolluschlingen strax över.

Erik Hamrén valde så att göra det av publiken så emotsedda bytet då han slängde in sina nya brassar på topp. Omgående höll det på att belöna sig då brasse1 snappade upp en för lös bakåtpassning och spelade in till brasse2 spm snarare visade prov på norsk än brasiliansk teknik då han lyckades med konststycket att skjuta på sig själv och därmed missa öppet mål. ÖSK vill inte vara sämre och kvitterde snabbt hemmalagets initiativ att skapa heta målchanser. Micke Steen fick god tid på sig att måtta ett inlägg och fann en totalt ren Boniek framför mål. Dessvärre ville Maruti göra ett vackert mål och nickade för kung (har de en sådan i Kenya?) och fosterland stenhårt i ribban istället för att enkelt vinkla ned bollen och därmed ställa Perstedt maktlös.

Som lök på laxen kunde se ÖIS göra mål i anfallet eftet. Mikael Danielson drog på sig en billig frispark och Fredrik Jansson och Anders Karlsson samarbete på den var så obefintligt att Tomas Andersson inte fann någon annan utväg än att styra in bollen i eget mål. Inte helt ologiskt då sådant värdelöst försvarsspel inte förtjänar bättre än att belönas med ett baklängesmål.

Mats Jingblad såg nu äntligen till att göra några byten och slängde in först Jon Lundblad och senare Samuel Mokédé. Av något outgrundlig anledning kände jag - den obotliga pessimisten - hela tiden tilltro till denna satsning och jag kände på något märkligt sätt på mig att vi skulle kvittera. Jag började så smått tvivla när Oyuga brände en jättechans sedan han fått bollen till skänks av David Marek i slutskedet av matchen. Men Samuel Mokédés och Paul Oyugas samarbete på Micke Steens frispark visade att min kvitterigskänsla var befogad. Mickes frispark gick förbi alla ... utom Mokédé som slog bollen parallellt med mållinjen till Oyuga som glidtacklade in bollen i mål - Lyyyyyyycka!

Noterat:
* Domaren idag - Stefan Johannesson - var mycket bra och hade såvitt jag kunde märka inte ett enda fel. Jag kan inte ens anmärka på de varningar som ÖSK-lirarna drog på sig.

* Frågan är om Mikael Steen någonsin gjort en blekare insats i ÖSK.

* ÖIS anfallsspel var väldigt förutsägbart. Långboll mot Jocke Karlsson och skarv mot Christian Hemberg - hela tiden. Inte undra på att de hade svårt att skapa farligheter. Deras anfall var lika genomskinliga som en nytvättad glasruta.

* SVT undvek att visa matchens, utöver målen, bästa chans -Bonieks knallhårda nick i ribban. Däremot visade man tre utrusningar av Anders Karlsson. Märkligt prioriterat, minst sagt.

* Att Christian Hemberg är snabb på plan det visste vi. Men satan så fort han pratade, snacka om turbotunga.

Svårt att hitta rejäla plusvarianter idag men Fredrik Jansson var stabil på mittbacken och Patrik Anttonen glimtade stundtals till på vänsterflanken. Anders gjorde bra ifrån sig mellan stolparna men var mycket olycksalig vid målet vilket drar ned helhetsbetyget.

Betygen nedan är satta av ÖIS-redaktionen

0 kommentarer