Tankar om matchen
ÖIS-Peking 3-2. ÖIS vann igen, ÖIS leder serien, ÖIS lockar storpublik... Nu är det skönt att vara Öisare! (Men tro inte att vi inte ändå hittar en del att klaga på...)
Stora delar av första halvlek såg ut som vi befarade innan matchen. ÖIS hade än en gång svårt mot ett backande och kontringsspelande lag. När vi inte behöver springa för att jaga bollen utan redan har den, då tycks all rörelse försvinna. Det blir långsamt och omständligt och idéfattigt. Och våra brassar må vara bra - det är de! - men de måste ändå få något sånär vettiga bollar att jobba med. Nu var det mest halvlånga tjongare på vinst och förlust upp mot Paulhinhos skalle. Skall man spela på det sättet så gör sig nog Jocke bättre. Men det skall man inte!
Kanske stirrar jag mig blind på just det eftersom jag har tjatat så mycket om det på sistone, men jag tycker faktiskt att felet ligger hos vårt centrala mittfält. Duon Johannesson-Källander fungerar inte riktigt bra ihop. Jo, defensivt naturligtvis. Men inte när vi väl har erövrat bollen. När det finns lägen att anfalla snabbt, vilket det faktiskt gör även i sådana här matcher, då tar Källa ett extra ärevarv med bollen och så är chansen förbi. När någon gör en bra löpning, då spelar Johannes i sidled istället eftersom han inte tror sig om att klara av den passningen. När bollen kommer in mot straffområdet, då stannar båda mittfältarna utanför detsamma och fyller inte på. När de får skottläge, då vågar de inte ta det utan tvekar, dribblar eller passar istället.
Jag tar i lite extra för att förtydliga min poäng förstås, fullt så här illa är det inte. Men jag tycker ändå att problemet ligger där. Det har sagts förut men jag säger det igen (säg till om ni har tröttnat!): Sätt Källa på defensivt mittfält istället! Om Hamrén inte tycker att Afonso är riktigt mogen för offmitten än, använd då Ulander som mot DIF; det viktigaste är att Källa äntligen hamnar på rätt plats.
Under den första halvtimman var ÖIS alltså stillastående. Det var däremot inte Norrköping. De spelade ett bra, snabbt kontringsspel, vann ofta bollen på mittplan och ställde om snabbt. Målet kom på ett sådant läge, där försvararna var dåligt med men IFK samtidigt utnyttjade situationen mycket bra. Om Peking alltid spelar så här, då borde de ha gjort fler mål och legat högre i tabellen. De bör kanske fundera på att skaffa nya anfallare? Eller varför inte ge Issa Mohammed chansen, han såg pigg ut i sitt inhopp.
Så om allt var så illa, hur kom då ÖIS in i matchen? Ja, inte var det direkt efter Pekings mål, som någon ÖIS-spelare påstod i intervju efteråt. Men genom att stånga oss blodiga mot försvarsmuren utan att komma någon vart så fick vi ett ganska stort antal frisparkar på offensiv planhalva. På så sätt skapade vi ändå målchanser, trots den dåliga rörligheten. T ex fick vi i ganska snabb följd tre frisparkar utifrån högerkanten. Dessa slogs av Jeffs vänster, som firade stora triumfer i den här matchen. Den första hade lagom höjd och hårdhet, inåtskruvad mot bortre stolpen, och skapade panik i straffområdet, men utan resultat. Den andra frisparken blev för låg och kunde nickas bort. Men vi fick strax även en tredje frispark. Den slogs lika bra som den första, och den här gången resulterade paniken i kvittering. Det var alltså utnyttjande av fasta situationer som tog oss in i matchen! Det är ju annars något som ÖIS har varit rejält dåliga på.
Efter kvitteringen var ÖIS ett helt annat lag. Plötsligt hade spelarna självförtroende nog att göra de där lite svårare sakerna som är ett absolut måste för att åstadkomma något mot backande motstånd. Jeff började nu komma runt på sin kant, ytterbackarna började följa med upp och framför allt vågade hela laget plötsligt spela fortare. Resultatet var att Sällskapet från och med nu dominerade matchen solklart. Tänk vad lite självförtroende kan göra!
Därmed inte sagt att allt var frid och fröjd. ÖIS var mycket bättre i andra halvleken än i första, men vi hade fortfarande svårt att få in ett ledningsmål. Norrköping var heller aldrig helt ofarliga i sina kontringar. Det skulle krävas ytterligare en fast situation för att ordna biffen. Den här gången var det en kvadruppelhörna; först två bra hörnor från vänster av Johannes, sedan två ännu bättre hörnor från höger av Jeff. På den sista av dessa, en hård och ganska låg historia som dök ner inne i målområdet, kunde Bärkroth undgå markering och enkelt nicka in bollen. Bredare och gladare målleende var det sällan man såg! (Bortsett då från Paulhinho i första halvlek. Han rusade som en tok rätt ut till bänken och kramade om tränarna!)
Sista ÖIS-målet kom knappt tio minuter senare. Den för dagen mycket sevärde och framgångsrikt bolltrollande Jeff hade vid ett antal tillfällen tidigare skurit in från sin vänsterkant och kommit till skott, men då oundvikligen med högern. Det bör påpekas till hans försvar att han nog faktiskt träffade kortsidan varje gång...
Men den här gången kom han rakt framifrån. Han fick bollen av Johannesson en bit in på offensiv planhalva, avancerade skickligt mot målet förbi 2-3 man och sköt. Att det var rätt fot den här gången förstod man om inte förr när man såg nätet stå som en strut bakom en chanslös Rabóczki. Råläckert! (Och jodå, även Jeff fick frispel efter sitt mål. Han bjöd på en elegant hjulning framför klacken!)
Tyvärr tycks ÖIS ovilliga att låta sina hårt prövade supportrar få avnjuta ett matchslut i lugn och ro någon gång. Istället släppte man ganska billigt in en reducering, och sedan blev det den traditionsenliga hönsgården i försvaret sista minuterna. Bara turen räddade trepoängaren när Issa Mohammed snyggt tog emot, vände om och sköt i en enda rörelse inne i straffområdet, knappt utanför.
Men tre poäng blev det! Nu leder ÖIS tabellen åtminstone fram tills BoIS spelar på tisdag. Och tappar de poäng så leder vi även efter full omgång!
Skall man ändå vara lite negativ så var detta inte det styrkebesked vi efterlyste innan matchen. Det blev inte en enkel seger utan ännu en hårt tillkämpad trepoängare. Bara i en enda allsvensk match i år har vi vunnit med mer än ett mål! En riktig mästarkandidat vinner sådana här matcher betydligt enklare.
Men skall man vara lite positiv så finns det inget annat lag i Allsvenskan som heller vinner enkelt hemma mot de "sämre" lagen. Malmö såg ut att vara på väg att bli ett sådant lag, men i och med torsken mot Sundsvall finns det mörka moln även hos de himmelsblå. Den givna guldkandidaten finns alltså inte i år (heller). Så det kan lika gärna bli ÖIS som någon annan!
Slutligen går det inte att låta bli att kommentera publiksiffran: 7272! Varsågod, småle gärna, ni supportrar till andra lag. Men för ÖIS är detta en fantastisk framgång! Jag vet på rak arm inte när ÖIS hade så här mycket folk på en icke-derbymatch senast, men det rör sig om många, många år! Bara en gång kan jag minnas att vi varit i närheten, och det var ÖIS-Helsingborg i den allsvenska premiären 2000, då det kom 7151 pers.
En del av förklaringen ligger förstås i att det är Gothia Cup, världens största ungdomsturnering, i Göteborg den kommande veckan. 25000 fotbollssugna ungdomar och ledare vimlar runt i Götet, och kom dessutom in billigt. En annan förklaring är satsningen att tjejer gick in gratis. Men det får bero på vad det vill, 7272 är ändå en underbar siffra! Och förra året hade samma match med samma gynnsamma förutsättningar knappast lockat tillnärmelsevis lika många. ÖIS är heta just nu!
