Tankar om GIF-matchen
Lite funderingar efter GIF-ÖIS 1-1.
Inför matchen pratades det om en påtvingad ändring av vår mittfältsuppställning, eftersom Jeffrey Aubynn varit febersjuk i veckan. Han sade också själv innan matchen att han inte trodde att han skulle orka i 90 minuter. Nu blev det också ett ändrat mittfält, men Jeff var med! Den som saknades var istället Martin Ulander, som enligt comhems kommentatorer hade drabbats av ryggont. Ersatte gjorde förstås Morgan Nilsson.
Första halvlek var en sällsynt trist tillställning, med ytterst få målchanser. En av anledningarna till det var förmodligen att ÖIS hade tänkt sig att låta Giffarna föra matchen, vilket Hamrén också medgav i en TV-intervju. Vi är ju, som nämnts förut, fortfarande bättre när vi kan kontra och slipper anfalla mot samlade försvar, även om vi jobbar hårt på den biten. Men Sundsvall hade läst på och ville inte ställa upp på den matchbilden. Även de är ju bättre på att kontra, och det var precis det de tänkte göra också. Kan synas njuggt mot hemmapubliken att inte bjuda upp, men så blev det i alla fall. Resultatet blev en första halvlek där inget av lagen var villigt att flytta upp särskilt mycket folk, varför anfallsförsöken blev få och lättstoppade.
I andra halvlek hade båda lagen tydligen givit upp försöken att vänta ut motståndaren, för båda lyfte sina positioner betydligt. Halvleken blev därmed mycket roligare än den första. Allra bäst började nog Giffarna, som skapade en hel del, men efter ett visst inledande tryck jämnade ÖIS ut spelet och började skapa chanser som var farligare än något Giffarna vaskade fram.
Efter Hasse Berghs utvisning - som var helt korrekt dömd, två gula kort för två klumpiga, sena attacker - backade förstås Sundsvall hem, i synnerhet som Marko Tuomela var nere för räkning utanför plan, varför Giffarna var nere på nio man ett tag innan de hann sätta in en ersättare.
Som en parentes kan nämnas att Giffarna spelade sista 24 minuterna utan lagkapten! Man glömde nämligen utse en ny när Tuomela gick ut.
Att Sundsvall fick göra första målet, trots numerärt och spelmässigt underläge, var på något sätt typiskt ÖIS. Valter tafflade bollen klumpigt till en onödig hörna när han missade en nedtagning. På sagda hörna, som blev lång, kunde Joel Cedergren vinna en nickduell mot David Marek och få till en lös boll mot mål. Inga problem så långt, det är OK att förlora nickdueller så länge man stör motståndaren tillräckligt för att han inte skall få till ett riktigt avslut. Men den lösa nicken gick mot en alldeles ohotad Mattias Thorsell strax framför mållinjen, som med en liten lätt skarv fick den förbi en grundlurad (och aningen passiv) Dick Last. Närmaste man, som borde ha attackerat Thorsell, var Valter, som därmed får ta på sig målet dubbelt upp. Konstigt nog blev det Cedergren som krediterades för målet, trots att bollen aldrig hade gått in om inte Thorsell rört den.
Direkt efter målet tog Hamrén ut Atli, satte in Patrik Fredholm och gick över till 3-4-3. Friskt och rätt satsat! Trycket mot GIF-målet ökade också och det kändes som om en kvittering låg ganska nära till hands. Samtidigt blev det förstås luckor bakåt, och de chanser Sundsvall skapade nu var inte fler men väl öppnare än förut.
Strax därefter gick också Aubynn ut, tröttsprungen efter sin feber. Men han gjorde trots det en mycket bra insats! Kanske bäste Öisare. Ersatte gjorde Daniel Lohm, men Lohmen är tyvärr inget bra substitut för Jeff. Det enda de har gemensamt är att de är vänsterfotade. I övrigt är Lohm urtypen för en central mittfältare, och han skulle aldrig få spela på kanten om det inte var för hans otur att vara "felfotad". Men det är ju faktiskt så att vi i Ulanders och i år tydligen permanent petade/skadade Savo Drobacs frånvaro plötsligt har brist på kantlöpare, så jag antar att Hamrén inte hade mycket att välja på.
Båda våra nya brassar har en tendens att lägga sig lite lättvindigt ibland, ett beteende som irriterar mig även när det är egna spelare som gör det. Men frisparken som Afonso fick i 85:e minuten var helt korrekt dömd, vilket reprisen tydligt visar. Sparken, från ca 10m utanför straffområdet, förvaltades av "Affe" själv. Fredrik Sundfors ställde upp muren för att täcka sin vänstra stolpe medan han själv tog den högra. Men han hade inte räknat med brasiliansk skruv! Afonso knorrade pricksäkert bollen till höger om muren och in precis vid Sundfors vänstra stolpe. Läckert!
Efter målet fortsatte ÖIS med 3-4-3 och full fart framåt. Kul att se! Man skapade också en del chanser (och GIF stack emellan med en och annan kontring) men några fler mål blev det inte. Oavgjort får nog i stort sett sägas vara ett rättvisande resultat av matchen.
Sammanfattningsvis så var coachningen under matchen utmärkt, med lyckade byten och offensivt tänkande. Men vissa frågetecken kan sättas för taktiken inför matchen. Visst är det enklare att göra mål om man kontrar, men det börjar bli dags snart att erkänna för oss själva att vi är ett topplag (hur otroligt det än kan verka ibland för luttrade Öisare). Motståndarna har respekt för oss, och de matcher där vi kan förväntas slippa föra spelet är lätt räknade. Det här var inte en sådan. (Men det är ju lätt att säga i efterhand. Innan matchen trodde jag inte att Giffarna skulle vara så defensiva på hemmaplan.) Dessutom kan vi, åtminstone så länge Anegrund är borta, inte räkna med att hålla nollan. Vi måste alltså sikta på att göra minst två mål om vi vill vinna. Och vi måste sikta på att vinna varje match, även om det också ökar risken för förlust. Trepoängssystemet belönar den som vågar. Och vi har numera tillräckligt bra anfallare för att kunna vinna mot backande lag. Slutsatsen blir att vi måste satsa offensivt från början mot allt motstånd, hemma som borta (med några få undantag typ Djurgården på Stadion). Hade vi gjort det i den här matchen så är jag ganska övertygad om att vi hade vunnit!
* Dåligt 1: Comhems kommentatorer var inget vidare. Kristian Andersson tjatade bara, precis som sin trumpne kollega i studion vars namn jag inte uppfattade, om den dåliga matchen, den dåliga planen och hur tråkigt allting var. Heta målchanser reducerades till "tja, det där var kanske inte så tokigt". Entusiasm för sporten borde vara en av de viktigaste kraven på en kommentator, men det framgick tydligt att hr Andersson och hans kollega hellre hade varit någon annanstans. (Bisittare Michael Brundin skötte sig däremot hyggligt, och lyckades också framstå som hyfsat neutral trots sina GIF-band.)
Att döma av dess jordiska kvarlevor - stora drivor av papper framför läktarna - så var Patronernas tifo imponerande. Mycket svagt då av comhem att inte visa mer än en sekundsnabb glimt av det.
Dessutom var ljussättningen rätt dålig och gjorde det svårt att se. Nej, skärpning, comhem! Ni kan mycket bättre än så här.
* Dåligt 2: Planen var, för att citera Hamrén, "långhårig", och även i övrigt rätt ojämn. Svagt att inte få till en bättre plan mitt i högsommaren. Eller är det kanske avsiktligt, eftersom spel efter backen är mer motståndarnas än Giffarnas melodi?
