En brasse för mycket
Lite osorterade funderingar efter matchen ÖIS-Helsingborg 2-2.
* Det hade räckt så bra med tre brassar på plan! Varför måste de komma dragande med en till, som förstörde festen för oss? Inte för att Alvaro Santos var så otroligt bra, inte i klass med Afonso i alla fall. Men han var på rätt ställe och han satte dit bollarna, det är det som räknas.
* För andra matchen i rad dröjer det hela 60 minuter innan ÖIS får igång spelet. Inte bra! Noterbart under dessa 60 var t ex att HIF dominerade centralt mittfält, ÖIS tilläts inte spela där. Bra gjort av Grönlund och inbytte Dahl, förstås (Bakkerud blev skadad och utbytt tidigt), men nog kan väl Källander och Johannesson bättre än så här? Eller, ja, det vet vi ju att de kan, för sista halvtimmen var det helt annan sprutt. Framför allt gäller det Källa, som då t ex gjorde djupledslöpningar som han aldrig hade kommit på tanken att pyssla med under sin loja första timme. Johannes knegade på rätt bra hela matchen, dock alltså utan önskat resultat avseende att vinna mittens rike för Sällskapet.
* Vad som är bra med ÖIS nu för tiden, det är att vi inte behöver ha fått igång spelet för att skapa chanser. Kommer bollen bara upp till brassarna så blir det målchanser ändå. "Affe och Pålle" är faktiskt nästan oroväckande bra ibland. Sticker man ut så här mycket så blir man ofta inte långvarig i Allsvenskan. I den här matchen var det framför allt Afonso som stundtals var närmast magisk. När han kommer med bollen mot "bara" två försvarare, då vet man att han går rätt igenom. Så bra är han.
* Anmärkningsvärt vilka dåliga försvar båda lagen hade. OK, är det brassefotboll så är det. Men ändå! De tre första målen var rena bjudningarna, och så fort bollen kom in i endera straffområdet så osade det målchans.
Man har fått känslan ibland, och det intrycket förstärktes mycket i den här matchen, att rollfördelningen mellan Atli och Valter är lite oklar. De vet inte alltid vem som skall gå fram och vem stå kvar. Visst har de ändå varit bra, men jag saknar Anegrund!
* Nog borde väl Dick ha kunnat ta Alvaro Santos första mål? Man har blivit så bortskämd numera med en målvakt som tar allt och lite till, så man hajade till rejält när den strumprullaren gick in.
* En sisådär första timme alltså. Det byttes chanser mellan lagen, och ÖIS hade nog aningen fler och klarare, men det var ändå inte orättvist att HIF ledde. Men sista halvtimmen var desto tydligare i ÖIS favör! När rörligheten i spelet kom igång så hängde skåningarna inte riktigt med längre. ÖIS borde ha avgjort matchen i det här läget, och jag tänker därför, trots matchens jämnhet totalt sett, gräma mig för de två förlorade poängen. I synnerhet om man begrundar Afonsos två jättechanser; först världshistoriens snyggaste frispark (typ), i ribbans nederkant, och sedan den fantastiska soloräden rätt igenom HIF-försvaret och runt målvakten. Varför, o varför, blev han sedan för säker på mål? Hade han sett backen komma rusande mot mållinjen hade han enkelt kunnat skjuta bollen utom räckhåll. Snyft... (Och dessutom hade jag spelat 4-2 på Oddset. Det var bara dina två mål som saknades, Affe!)
* Tack, Elfsborg! I och med Malmös torsk så drygade vi ändå ut serieledningen. Men faktum kvarstår att ett gyllene tillfälle att rusa ifrån gick förlorat. Nu är vi istället närmast piskade att vinna borta mot Kalmar, vilket inte lär bli det lättaste. Det blåser här uppe på toppen!
* Till sist: När man har mage att bli smått missnöjd med en publiksiffra på 7011 mot Helsingborg, då förstår man att det har gått med stora kliv åt rätt håll i publikfrågan! (Jag var heller inte ensam om den känslan. Speakerns tillkännagivande av siffran möttes bara av ljumma, lite besvikna applåder. Innan VM-uppehållet hade det blivit ovationer!)
