Intervju med Hans Eklund - del 2
Fortsättningen på intervjun.
Eklund ser hela tiden allvarlig ut och dröjer gärna lite med svaren. Det känns helt klart som att han är den typ av människa som gärna tänker mycket innan han pratar och kanske inte lägger sig i en diskussion förrän han blir tillfrågad. Men när han väl kommit igång så pratar han på som bara den. Det slår mig att han känns väldigt gammal och erfaren när han talar, men utseendemässigt skulle jag lätt gissa på att han var i 25-års åldern. De väger upp varandra och 33 år känns som ett bra medelvärde på honom.
Du har haft många tränare. Skiljer dom sig mycket åt?
- Ja, det gör dom. Alla har ju sina positiva sidor och sina negativa. Jag kan väl inte säga att jag har haft någon perfekt tränare än så länge. Men det har funkat bra med alla ändå. Man lär sig ju alltid något nytt.
Hur fungerar det när man får en ny tränare? Försöker man bli "vän" med honom eller ser man honom mer som en chef?
- En tränare är ju helt klart en sorts chef. Visst snackar man med honom och försöker ha en bra relation, men det är ju fortfarande han som bestämmer. Jag pratar nog mer nu än jag gjorde förr. Det har kommit med åren. Men jag tycker inte att man ska lägga sig i tränarens jobb för mycket. Under Öster-tiden när bröderna Ravelli spelade där, så snackade dom ofta med tränaren. Dom sa vilka dom tyckte skulle få spela och sånt. Det gillar jag inte. Det är tränarens sak att bestämma. Så sedan dess försöker jag själv att inte lägga mig i för mycket.
- Ofta behöver man egentligen inte prata så jättemycket med tränaren. Det räcker att man lyssnar så förstår man själv vilken position man ska spela i och vilken roll man ska ta. Som t ex i dagens HIF, jag känner själv att jag kanske får ta på mig rollen som targetplayer. Egentligen är jag ju ingen sådan, men Álvaro är det ju ännu mindre och sett till hela truppen är jag nog den som lämpar sig bäst till det. Men det är alltså inte något som Sören har sagt rakt ut till mig, utan det är något man själv känner.
Vad är Sörens fördelar jämfört med dina andra tränare?
- Han är väldigt bra på att snacka med killarna. Han får alla att tända och dra åt samma håll. Det är helt klart hans starka sida.
Du måste ju ha snappat upp många bra saker från tränarna under åren. Skulle du själv kunna tänka dig ett tränarjobb?
- Ja, det kan jag. Det har jag egentligen velat länge. Jag har planerat för att bli tränare i flera år nu. T ex när man får prova på en ny träning som varit bra, så har jag skrivit ner den. Jag har gott om anteckningar där hemma som kan komma till nytta när och om jag blir tränare. Sen vet jag väl inte på vilken nivå jag vill träna, men helt klart är jag sugen på ett tränarjobb så småningom.
Om du hade tränat HIF idag, vad skulle du göra för ändringar?
- Oj, det är ju en känslig fråga. Det är väl inget speciellt vad jag vet. Innan tyckte jag kanske att det var för lite styrketräning, men det snackade vi om i vintras och det har blivit mycket bättre.
Annars tror man ju att vi i Sverige ofta har mer styrketräning än i andra länder?
- Nej, så är det inte. Men jag tycker styrketräningen behövs, inte bara för att få upp ork och kraft, utan också för att få lite variation på träningen. Tränar man med boll på förmiddagen så är det skönt att köra styrka på eftermiddagen. Då är risken mindre att man tröttnar.
Något annat du skulle vilja förbättra?
- Jag skulle kanske önska att vi hade tränat in vårt grundspel bättre. Med det menar jag att alla har sina positioner och sina instruktioner. Man har kanske en offensiv och en defensiv mittfältare. Då vet den defensive att han ska se till att täcka bakåt och den offensive vet att han ska gå med i anfallen. Lite mer sånt, så vi hade fått mer trygghet i spelet.
Det snackas om att HIF ska skaffa en ny anfallare. Det sägs väl att det ska vara en ersättare för dig. Om du var tränare skulle du byta ut dig själv då?
- Oj, det är ju också en svår fråga. Det hänger ju lite på vilka spelartyper tränaren vill ha. Jag vet t ex att Sören gärna spelar med en lång, snabb targetplayer längst fram som man kan lägga långbollar på. Jag kan ju inte gärna bli längre, och jag blir ju inte snabbare med åren. Däremot så har jag ju min egen spelstil och är kanske bra på andra grejer. Men om tränaren föredrar något annat så är det inte mycket att göra. Sen är det klart att jag vill ju också spela i ett bra lag. Om vi får in en toppspelare som kan hjälpa laget till att bli bättre så är jag med på det även om det innebär att jag kanske petas. Huvudsaken är att vi blir bättre. Jag vill ju också vinna lite.
Är det tungt att alltid bli betygsatt efter hur många mål man gör?
- Det kan jag väl inte säga. Jag har ju varit med så länge nu att man vet vad som gäller. Visst, jag kan spela bra en hel match utan att göra mål och då bli sågad efteråt. Men å andra sidan så kan jag spela pissdåligt en hel match men göra ett mål i 89:e minuten och blir hjälte efteråt. Så det jämnar ut sig. Sen hänger mitt spel också rätt mycket på att mittfältet spelar bra. Álvaro kan ju skapa mycket på egen hand, men jag är mer beroende av att få bra bollar inne i straffområdet.
Är det så att du ibland önskar att du hade blivit mittfältare eller back istället, för att slippa "måltvånget"?
- Nej, inte av den anledningen. Men jag kan tänka mig att spela innermittfältare faktiskt. Det spelade jag i Kina när jag var där. Det passar mig rätt bra eftersom man får vara med mycket i spelet och faktiskt får rätt många chanser att göra mål. Jag gjorde nog en åtta mål i alla fall som mittfältare i Kina. Men det måste vara på innermittfältet i så fall. Jag har ju fått spela yttermittfältare en del i HIF och det passar mig inte alls. Men visst, innermittfältare spelar jag gärna. Fast inte för att slippa undan pressen att göra mål, utan för att jag helt enkelt gillar att spela där.
Du gör ju alltid minst 10 mål på en säsong. Än så länge har det blivit ett. Det är 12 matcher kvar. Kan du greja det i år igen?
- Haha, ja det tror jag faktiskt. Det har känts bra de senaste matcherna och när jag nu fick in ett mål också så tror jag att flytet kan komma. Innan har det varit som att allt gått emot mig. Har jag sprungit mot första stolpen så har bollen kommit vid bortre. Om jag chansat på att en retur ska komma ut till höger så har den kommit till vänster. Så man behöver lite flyt för att få till det. Kan jag komma in i ett stim nu så är det inte omöjligt att få till mina tio mål. Det är fortfarande tio mål som är målet för mig. Och när jag vann allsvenska skytteligan med 16 mål -92 så gjorde jag två mål på vårsäsongen och 14 mål på höstsäsongen. Så visst är det möjligt.
Fortsättning - del 3
