Detta duger inte

Efter förlusten mot Hammarby är det bara att inse: Detta duger inte.

Sakta men säkert har vi sett förändringen. Redan på Nannes tid såg vi att vårt kära HIF transformerades från ett topplag till ett mittenlag. I år har vi sett förändringen fortsätta, det har inte blivit ett bättre lag sedan Sören Cratz tog över. Verkligen inte.

I år kan jag i ärlighetens namn säga att jag bara sett HIF prestera riktigt bra, snygg, offensiv fotboll i en match. Kanske två; hemma mot IFK Göteborg och hemma mot AIK. På 17 omgångar kan du som läser själv gissa om det är godkänt. Svar: Nej. Det duger inte.

Visst har HIF vunnit en del matcher. Visst har man presterat en del fin fotboll. Visst har man haft både oflyt och flyt under säsongens gång. Och visst har man besegrat lag som Hammarby och AIK. Men vad mer? Spelet hackar mer än en gammal vinylskiva med Chubby Checker and the Fat Boys.

Sören Cratz fel? Nej. Knappast. Han gör vad han kan och spelarmaterialet är vad det är. Viss kritik vill jag ändå ge honom för en del byten eller brist på byten. Byten sker sent under matcherna ibland, för sent för att något ska kunna ändras. Men i stort sett tycker jag Cratz är helt skuldfri. Han är fullt medveten om det material vi har i laget.

Spelarnas fel? Nej! Ingen kan anklaga dem för att inte kämpa. Tro mig, de kämpar så mycket de kan. Men det är inte alltid det räcker till att kämpa. I HIF:s fall räcker det inte riktigt till, förutom vid vissa tillfällen.

Men vem bär skulden då?

Ingen.

Ja, du läste rätt. Ingen bär egentligen skulden. Saken är nämligen så enkel som följer: HIF har inte en bättre spelartrupp just nu.

Det finns ingen som gör det oväntade. Det finns ingen som slår de genombrytande passningarna, och än värre så finns det oftast ingen som kan ta löpningarna som dessa bollar skulle behöva. HIF spelar stereotypt och är ofta lätta för motståndarna att läsa.

Främst ligger problemet på mittfältet, enligt min åsikt. Det är absolut inget fel på de spelare vi har där. Inte individuellt sett. Men som enhet. Mittfältet måste fungera som en enhet. Det måste skapas chanser och det måste förebyggas så att motståndarna inte skapar sådana.

Det största misstaget HIF gjort i år var att släppa iväg Rade Prica till Rostock. För med Rade i laget var det skit samma om mittfältet inte alltid serverade rätt bollar. Han var en mästare på att själv hålla i bollen och vänta in rätt läge. Nu finns inte den egenskapen i laget längre. Alvaro Santos gör sina mål, men springer också mycket i tomma intet och väntar på sina lagkamrater. Hasse Eklund får inte de rätta passningarna och har blivit långsammare i steget. Bakom Santos och Eklund finns INGENTING. Ekenberg håller bara för inhopp och Pelu verkar ha hamnat så långt in i frysboxen att det snart är risk för hans hälsa.

Vad är lösningen?

Jag önskar att jag visste. Det känns som om det inte finns någon kortsiktig lösning. Köpa spelare? Visst, det kan tillföra en del framåt. En djupledslöpare i anfallet. En spelare som kan hålla bollen mer. Men vad sen? Allting är inte frid och fröjd för det. Nej, jag tror att lösningen kommer först till nästa säsong.

HIF:s spelartrupp måste balanseras upp. Det måste infinna sig en naturlig balans i utbudet av spelare, en balans som avspeglar sig på plan. Inte en massa rockader bland positioner. Inte ett centralt mittfält med spelare som är för lika varandra. Och framför allt: Mer kreativitet. HIF måste inse vikten av att skaffa sig en kreativ mittfältare.

Det behöver inte ens gå så långt att det köps in någon. Vi har en kille som Eldin Karisik i truppen. Kanske tar han det steg framåt som behövs till nästa år. Kanske inte. Då får vi se vad som måste göras.

För det är solklart.
Detta duger inte.

Tillägg:

Har upptäckt/läst att Sören Cratz sprang ärevarv efter matchen på Söderstadion.

Kanske inte det smartaste. Visst påverkas man när en massa folk skriker ens namn, men kanske borde han ändå rå om laget i första hand. Förklaring kommer säkert.

Martin Falkman2002-08-28 21:10:00

Fler artiklar om Helsingborg

Thörn: Den riktiga anledningen