Smått och gott...
...med HIF-anknytning.
Det har egentligen hänt för mycket de sista dagarna för att jag skall få plats med det i min sedvanliga avhandling av läget i HIF. Men jaja, jag kan ju åtminstone göra att litet försök okay? Ha tålamod, det kanske blir hur trist som helst.
***
Först och främst. HIF:s styrelse har fått enormt mycket skit av diverse förståsigpåare. Gubbar Anrell, Sandlin och Olsson har svingat i blindo och givetvis försökt kritisera allt de kunnat. Spelare, publik, skåningar, styrelse. Glömt något? Nej, jag vet inte.
Men i ärlighetens namn. Kom igen nu, gubbar. Ni har varit med förr. Vad hade HIF:s styrelse för val? Om det nu är så att spelarna inte har förtroende för tränaren, eller om de saknar klara riktlinjer i hans agerande... vad kan man som ordförande göra? Jag antar att ni menar att Cratz skulle få sitta kvar och att HIF skulle sjunka ner på nedflyttningsplats. Allt för att Cratz är en härlig kille, eller allt för att han hyllades på Söderstadion? Att man ska ignorera spelarnas åsikter helt och hållet och ha kvar tränaren bara för att man "sparkade Nanne Bergstrand för mindre än ett år sedan"? Eller, vad? Kom igen, lite konstruktiva förslag skulle jag vilja se från era sidor. För gud vet att ni inte gjort annat än sågat.
Dessutom är det ganska viktigt att en tränare har publikens förtroende. Visst, vi har ganska tyst och tråkig publik i Helsingborg. Det vet vi, och det har ni skrivit om i era krönikor. Men so what? Om supportrarna, de som får föreningen att överleva (ja! så är det!), inte är nöjda med en tränare så skall man givetvis ignorera dem också? Givetvis ska man det. För Cratz var ju en mysig snubbe. Många HIF-anhängare har givetvis också kritiserat beslutet av avsätta Cratz och det får man ju respektera. Men jag undrar om dessa människor förstått vilka de realistiska alternativen var? Spelarna kan ju inte avgå. Så är det, och det är inte nytt inom fotbollen.
***
Missförstå mig nu rätt. Cratz är en jäkla härlig kille. Han brinner för fotbollen, han är spontan och han är rolig att prata med. Han är en skön grabb, kan man säga. Och han kommer att lyckas på fler ställen än i Hammarby. Men för guds skull. I detta läget räckte det inte. I HIF räckte det inte. VISST att styrelsen gjorde fel som anställde honom. Men vad kan de göra åt det nu, förutom det de gjorde? Avgå? Visst.. alla på en gång. Kom igen nu. Det är fullt realistiskt. Cratz var i ropet när HIF anställde honom. Det är lätt att påverkas av media. Det vet inte minst herrar Sandlin, Olsson och Anrell.
*
Gustaf Andersson till HIF. Jag är glad. Varför är jag glad? Jo, för Gustaf tillhör kategorin av spelare som jag alltid varit rädd för då HIF mött. Jag har alltid, ända sedan han spelade i Frölunda, varit nervös så fort han mött HIF, av den enkla anledning att snubben är en målskytt. Han är inte någon glamorös spelare men han fyller sin funktion och gör alltså dessutom lite mål på köpet. Han är ingen garanterad succé i HIF. Tvärtom, jag tror inte att han kommer göra sig själv riktigt rättvisa förrän nästa säsong, men värvningen av honom är i varje fall helt rätt. Vi får fler alternativ och faktum är att vi redan nu måste se om huset inför nästa säsong. Det har påbörjats nu.
**
Förresten så var matchen mot Sundsvall en rätt dålig match. Men saken är den att HIF, när man tog ledningen med 3-2 i andra halvlek, inte backade hem. Man stod upp. Man tog över matchen. Det var fanimej första gången jag sett det hända i år. Ingen ängslighet och ingen osäkerhet.
Om inget annat så är DET ett positivt tecken som heter duga.
*
Jozo Matovac. Han har spelat sin sista match. Vad kan man tycka annat än att det är otroligt synd. Jozo är en ledargestalt, han har betytt mycket för HIF under sin tid i laget, även om han varit skadad mycket. Matovac har alltid vågat säga vad han tycker och han sitter på oerhört mycket fotbollskunskap. Mig förvånar det inte om han blir en mycket duktig tränare om något år.
