GIF Sundsvall - IF Elfsborg 1-0

Patronerna och Giffarna tog emot Elsborg, med Anders Gröhagen i spetsen, med varma servetter. Och ryckte sig närmare en plats i Europa!

Nästa år fyller Gymnastik och Idrotts Föreningen Sundsvall 100 år. För ett antal år sedan upprättade klubben en framtidsvision den innebar allsvenskt spel år 2000 och spel i Europa 2003. Det år klubben fyller 100. Det har länge sett ut som om man skulle missa att uppfylla det sista del målet, men efter gårdagens seger så är man bara tre poäng från detta!

Matchen inleddes med att Patronerna, som vanligt, hade ett lysande TIFO. Denna gång var hela ena långsidan täckt med "bengaliska eldar" och på den södra läktaren hade man hängt ned stripes och även tillverkat en flagga där det stod "1888 staden brann för oss, 2002 vi brinner för Sundsvall" Klockrent!

Matchen då, jo den präglades av ett ställningskrig där inget av lagen ville kliva åt sidan. Matchen betydde så mycket för båda lagen att man inte vågade riskera något. De chanser som skapades tillkom efter fasta situationer eller efter individuella misstag. Bland annat så slog Tom Kåre två underbara hörnor i den första halvleken. Men den bästa chansen fick ändå Elfsborg och Hasse Berggren efter att Sundfors missat en utboxning, men då stod Marko Tuomela i vägen på mållinjen.

Giffarna gjorde ett byte i halvtid då man bytte in den långe och nicksäkre norrmannen Öyvind Svenning i stället för Dennis Östlundh som fick känning i sitt knä. Och direkt fick man en ny dimension i sitt anfallsspel vilket gav utdelning efter fem minuter. Tom Kåre nådde Öyvind med en perfekt krossboll som han nickade vidare till Cain Dotson. Denne slog till direkt med en strumprullare som INTE studsade innan den gick in mellan benen på Johan Wiland i Elfsborgsmålet. Sen kan Johan skylla på vad han vill!

Efter målet var det som om hemmaspelarna blev oroliga om de tre poängen och började backa hem samtidigt som Elfborg gjorde ett byte då Lasse Nilsson kom in i stället för den helt osynlige Jurica Siljanoski. Jag är i alla fall glad att Lasse inte spelade från start, för när han kom in så tände hela Elfsborg på alla cylindrar och började med en anstormning modell större mot Sundfors i Giffarnas mål. Jag vet inte hur många öppna chanser Lasse brände men om jag var honom så skulle jag nog få svårt att sova i natt. Den bästa chansen hade han precis i slutet då han lyckades med konststycket att skjuta över med en vristträff i stället för att bredsida in bollen i öppet mål från 3 meter!

Men trots att man haft spelunderläge den sista halvtimmen så fick hemmalaget med sig alla tre poängen och det är det som räknas!

Noterat från matchen

* Hur kan man som fotbollspelare vara så befriad från självkritik att man skyller på planen när man väljer att kruta på med en vrist i stället för en enkel bredsida!

* De som kritiserade planen kan inte ha varit på plats!

* Hur skall man göra som klack utanför storstäderna för att få mer än två plus i Aftonbladet?

* Tommy Bergersen, i går ville han absolut inte förlora!

* Tom Kåre Staurvik, vilka hörnor och vilket jobb!

* Stefan Åhlander spelade bara i tre minuter men vilket spel!

* Det är trångt på Giffarnas mittfält!

* Vem kommer att spela vänstermittfältare i nästa match, Lunkan, Jon, Öyvind, Näsan, eller Åhlander?

Vi är Giffarna från Sundsvall, vi är Norrlands stolta lag...

0 kommentarer