HIF E-zine studerar
...John Pelu, för tillfället i Ängelholms FF.
Vad ska man hitta på en kylig höstsöndag när det är uppehåll i Allsvenskan? Jo, då kör man till Ängelholm och Änglavallen för att se hur det går för John Pelu i hans nya klubb. Som en extra bonus var det dessutom Sveriges tredje bästa rödblåa lag, Öster, som var på besök med min personliga "favorit", Ludvig "Ludde" Ernstsson.
Nåja, jag koncentrerade mig främst på att studera John Pelu. Han gjorde sin hemmadebut för ÄFF och det kändes nog lite annorlunda för honom. Istället för Olympia med 10.000 på läktarna fick han nu springa in på Änglavallen, vars huvudläktare består av hopsatta lådmoduler och några rader med sittplatser. När introt till Star Wars spelades upp i de sprakande högtalarna kunde jag inte låta bli att småle. ÄFF har tjatat på kommunfullmäktige om att man behöver en arena värdig ett superettan-lag och man kan inte annat än hålla med dom. Åtminstone måste kommunen kunna ställa upp med pengar så att man får belysning till planen, för även om matchen spelades mitt på dagen var det så mulet att lampor hade behövts. Men nu ska vi inte fastna på det här området utan koncentrera oss på Pelu.
Pelu verkade inte bry sig om inramningen utan satte upp tempot redan från början. I den första minuten fick han bollen med sig och försökte sig på ett avslut som gick utanför. Det var Öster som tog kommandot i början och ÄFF pressades ganska långt tillbaka. Hela tiden låg däremot Pelu kvar i linje med Öster-försvararna, redo att löpa på medspelarnas långbollar. Trots att han hade den gigantiska mittbacken, Goran Jevtic, emot sig lyckades han stjäla åt sig en del höjdbollar. Pelus kvicka spelstil gav honom en fördel mot Östers långsamma backar. Men, Öster fortsatte att pressa ända tills "Ludde" lyckades smälla in 1-0 för bortalaget. Då verkade Öster slappna av, samtidigt som ÄFF satsade mer framåt. Det behövdes för att Pelu skulle få vara med mer i spelet.
Pelu viftade, pekade och visade att han ville ha bollen och var han ville ha den. Samspelet med hans nya lagkamrater var långt ifrån perfekt, men då och då fick han bollen där han ville och då blev det nästan alltid farligheter. Han visade prov på sin teknik då han på lite Alvaro-manér tog emot långbollarna och snurrade runt motspelarna och höll i bollen tills hans medspelare hann ifatt. Just hans höga tempo och fart gjorde att han gång på gång kunde rusa ifrån sin försvarare och fick gott om tid att spela ett inlägg eller hitta en passningsväg. Problemet var att inte heller hans medspelare hann med i svängarna och det var lite synd.
Men, så småningom kunde Pelu i alla fall visa vägen, då han på ett inlägg från höger kom flygande fram mellan mittbackarna och nickade in kvitteringen. Innan kvitteringen hade han också ett läge på ett inlägg, men den gången kom bollen för långt bakom honom och han försökte sig på en bicycleta som tyvärr gick utanför. Resten av halvleken fortsatte ÄFF att anfalla och pressa tillbaka Öster. Pelu var med mycket i spelet och såg mycket spelsugen ut. Han hade sina främsta framgångar ute på kanterna där han flera gånger dribblade av sin motståndare eller ryckte ifrån honom och kunde slå inlägg. Men det blev inte fler mål i första halvleken.
Andra halvlek
Kylan kändes riktigt hemsk för oss i publiken. Kaffet hjälpte till att värma, men det nådde aldrig ner till mina stelfrusna fötter och jag önskade nästan att jag stod med Öster-klacken som hoppade och sjöng för att hålla värmen genom hela matchen. Men första halvlekens spel var trevligt att följa och jag förväntade mig samma fina underhållning i andra. Den kom aldrig. Öster satte genast hård press på ÄFF och hemmalaget verkade nästan nöjda med en poäng och ägnade sig mest åt undanrensningar. Det betydde att Pelu inte alls var med mycket i spelet och om han någon gång lyckades få tag i bollen så var han helt ensam.
Ludde lyckades efter ett tag få in ännu ett ledningsmål och det gav mig lite förhoppningar om att ÄFF skulle flytta upp laget och satsa mera framåt. Men det blev väldigt stressat så fort man hade bollen och långbollarna mot Pelu nådde sällan fram. Möjligen kunde John ha jobbat hemåt mer för att hämta boll, men då hans defensiva kvaliteter inte är de bästa, så var det nog rätt att han höll sig framme på topp. Emellanåt såg han väldigt loj ut, dock. Det blir väl lätt så när bollen inte fanns i hans närhet men jag skulle ändå önska att han rörde sig lite mer. Han fick ändå vara med lite mer i spelet i slutet av matchen. Då hamnade han i några trånga situationer ute på kanterna och vid hörnflaggan. Vid dessa tillfällen var han väldigt ettrig och kämpade hårt för att få med sig bollen. Han lyckades ett par gånger och fick då till fina inlägg, varav ett sköts klockrent i stolpen av en medspelare. Men han var ändå lite för klen några gånger, då de välbyggda Österspelarna tryckte undan honom.
Slutligen fick Öster in ännu ett mål och matchen slutade 1-3. John valdes till Ängelholms bäste spelare och det var nog rätt. Han har en teknik och fart som hans medspelare inte kan konkurrera med. Han visade flera gånger att han mycket väl kan "göra sin gubbe", men även utnyttja sin fart och smita emellan i djupledslöpningar. Jag skulle vilja säga att hans spelstil nog passar bättre för HIF än för ÄFF. Han behöver få bollen längs marken och han behöver spelare som löper med honom längs kanterna för att ge honom passningsalternativ. Detta fick han till viss del i första halvleken, men inte alls i andra. Han kan fortfarande se lite loj ut ibland, men mina intryck är att han ändå jobbar betydligt mer nu än vad han gjorde för ett år sedan. Han är fortfarande liten till växten, men verkar ha den styrka som krävs för att stå upp i närkamperna. Tekniken var det inget fel på. Han tog flera gånger med sig bollen i farten och hade god kontroll på den. I passningsspelet var han näst intill felfri. Om HIFs tränarstab hade representanter på plats, vilket de verkligen borde, så lär de ha gillat det de såg.
