Veckans funderingar
Polacker, Hannibal Lecter och invigningsfester, med mera.
Ytterligare en vecka, nya funderingar och nya krönikor. I skrivande stund sitter jag i Stockholm och fördriver tid. Det handlar givetvis om konserten med stort K. Alltså Konserten. Men det är inte förrän imorgon, så ännu finns det tid att undra lite över HIF. Fast kanske undrar jag ändå inte över så mycket ändå?
***
Det verkar i varje fall inte bli någon "Stachu" i HIF. Det är ju smeknamnet på den polack som varit och provtränat med HIF. Man liknade honom med Martin Fribrock och eftersom det redan finns en Martin Fribrock behöver HIF nog inte två. Alltså, Stachu lär få åka hem igen. Jag tycker annars det är intressant med öststatsspelare. Okay, visst, Valeri Ivanov kanske inte stärkte öststatarnas rykte när han spelade i HIF för ett antal år sedan, men nog tror jag att det finns enormt mycket talanger österut. Förstår också att HIF inte har råd att ha folk som åker bort och scoutar, men nog kan det tänkas att en scoutingresa till exempelvis Polen skulle finna en del intressant?
**
Jesper Jansson säger i dagens HD (Helsingborgs Dagblad) att han vill spela fastän hans näsa inte tillåter det egentligen. Nu vet vi ju alla att Jay-Jay är en riktig stålman, och att han inte viker ner sig om han inte måste. Räkna därför med att han kommer att se ut som Hannibal i matchen mot Elfsborg och räkna dessutom med att han kommer vara precis lika resolut som alltid. Det han själv får räkna med är väl en jäkla massa smärta. Men, som man brukar säga: No pain, no gain!
***
Kärnans invigningsfest lär förresten kunna bli kul. Undertecknad kommer att vara där, observera och insupa atmosfären (eller insupa annat? jag vet inte), frågan är bara om min kära kollega öldrickaren kommer att cykla både dit och hem eller om han får förlita sig på taxi när han skall åter till sin boning.
*
Djurgårdarna har redan tagit ut segern, ser det ut som. Och man måste ju medge att det ser ljust ut. Dessutom, kan jag säga, hoppas jag att de vinner. De har nämligen varit bäst och då brukar det kännas rättvist om de vinner. Men det är farligt att ta ut saker i förskott. Jag minns dagen då jag åkte till Nya Ullevi för att se HIF piska skiten ur Häcken. Jag minns också hur dåligt jag mådde efteråt, när man kollapsat som en hydda i Sierra Leone. Det var ingen höjdare. Så jag varnar alla djurgårdare, akta er för att bli för självsäkra. Ni är bäst, men...?
***
Jag måste få prata lite om Alvaro Santos också. Han ryktas ju vara på väg både hit och dit och det stämmer säkerligen. Jag är tveksam till om vi får se honom spela på Olympia igen och det gör mig lite sorgsen. Jag har aldrig sett en bättre spelare i HIF, och då inkluderar det riktiga klassiker som Henke Larsson, Mike Obiku och Kenneth Storvik. Alvaro Santos är ren och skär klass, han är en otrolig fotbollsspelare och kommer att saknas om han lämnar klubben. Ingen kan ersätta honom och det skrämmer mig.
*
Slutligen. Det har varit mycket gnällande på media den sista tiden. Media som skapar dåliga artiklar och felaktiga rubriker. Media som inte tåler kritik. Aftonbladet är ju inte direkt populära. Men jag vill ändå passa på att berömma en tidning därute, nämligen Helsingborgs Daglad. Man får säga vad man vill om Knut Knutssons krönikor. Man får också säga vad man vill om att det ibland blir lite slentrianmässiga artiklar i tidningen. Men de är bäst på HIF, har alltid färska nyheter och har bra inblick bakom kulisserna. Det är kul att kunna läsa om HIF varje dag och det är dessutom kul att man ligger så långt fram i nyhetsförmedlingen. Så, mycket skit får medierna men vi ska alltså också tänka på att det finns en del som är bra. Nu kommer jag väl att bli stämplad som en smörig jävel, men vad fan. Någon måste ju berätta sanningen. Jag är en sanningens apostel.
Veckans topplista
1. Bruce Springsteen. Jaja, jag tjatar. Men han är The Boss och han ska rocka loss imorgon.
2. Alvaro Santos. Bästa anfallaren i Allsvenskan. Mest komplett, mest allround. Ni undrar vilka som följer honom i listan? Andreas Andersson och Niklas Skoog.
3. Jesper Jansson. Nästan lika hård som Terror-Tommi Grönlund. Men bara nästan...
