Gamla Trä, 1923-2002
”Ni Örebroidrottsmän! Tag emot denna vackra och väl belägna idrottsplats! Älska den, vårda den, nyttja den! Visen eder värdiga!”
Med dessa ord talade den då närapå nittioårige Viktor Balck om Eyravallen på dess invigning den 26:e augusti 1923. Sjuttionio år senare ska den gamla sittplatsläktaren ”Gamla trä” rivas och bereda plats för en ny byggnad i betong. Planerna på en ny arena har funnit länge. Redan på sjuttiotalet ansågs Eyravallen för gammal. Resultatet blev att den dåvarande ståplatsläktaren revs och lämnade utrymme för den så kallade ”Nya läktaren” som finns där idag. ”Nya läktaren” har plats för cirka tretusen sittande åskådare och kommer säkert att finnas kvar i många många år till.
De senaste åren har diskussionerna kring en ny läktare där ”Gamla trä” ligger tagit fart. Åtskilliga modeller och förslag till en ny arena har kommit fram och många har varit ivriga att få riva den gamla skönheten och ge plats åt framtiden. Besluten angående läktarens öde har emellertid dröjt och det verkade länge som om vi skulle få stampa våra fötter i träläktarens golv långt in i tvåtusentalet. Nu har det dock bestämts att ”Gamla trä” skall rivas och detta påbörjades direkt efter säsongens sista match. Anledningarna till att beslutet har dröjt så pass länge är många. Att kommunen som äger arenan saknar pengar för att åstadkomma ett toppmodernt skrytbygge är allmänt känt. Dessutom är den gamla ”klenoden” k-märkt vilket givetvis har försvårat processen. Många röster har även höjts för att läktaren skall flyttas och därmed ge någon av de andra lokala arenorna en rejäl förstärkning.
Innan Eyravallen kom till hette Örebros idrottsarena nummer ett Örnsro. På tiotalet började arenan att förfalla och till slut fick polisen se till att inga åskådare besteg den då genomruttna träläktaren. Det var vid det tillfället planerna på en ny idrottsarena i Örebro föddes. Initiativtagaren hette Karl Graflund och var ordförande i Örebro sportklubb på den tiden. Graflund var en handlingskraftig man som skulle komma att vara kvar på posten som ÖSK:s ordförande i åtskilliga år. Platsen där Eyravallen var planerad att ligga hette Bygärdet. Detta var enligt sägner en inte alltför inbjudande plats. En bäck, en jordkulle samt ett mindre berg skall ha funnits på platsen innan bygget drog igång vilket givetvis försvårade planerna på en idrottsanläggning. Detta var emellertid inte de enda problem som Karl T. Graflund och hans följeslagare drogs med i jakten på den nya idrottsanläggningen. Ekonomin skulle självfallet också vara med och sätta käppar i hjulet för dem. Ett aktiebolag bildades. Marken, det vill säga Bygärdet köptes för 63 950 kr. En aktningsvärd summa pengar på den tiden. När de lånade pengarna senare skulle till att användas visade de sig likafullt bara räcka till en löparbana och fotbollsplanen.
Efter mycket om och men fick bolaget till slut vända sig till staten för att få hjälp. På den tiden rådde det stor arbetslöshet i Sverige. ÖSK med Graflund i spetsen kom i förbindelse med Sveriges Statsarbeten. Det löste sig då på det viset att arbetslösa skickades till att arbeta med läktaren till en lön, 30% lägre än den normala. Efter alla dessa problem stod bygget alltså klart att inviga år 1923. Vid den här tiden bestod ”vallen” enbart av den gamla träläktaren. Ståplatsläktaren på andra sidan byggdes senare. Eftersom den också revs i samband med byggnationen av ”Nya läktaren” år 1974 så är det ”gamla trä” som kommit att bli Eyravallens själ.
Numera används Eyravallen enkom för fotboll, men annat var det i början av dess idrottsliv. Idrottsplatsen Eyravallen nyttjades i början flitigt för friidrott, bandy och senare även som ishockeyarena. Under åren har ”vallen” varit värd för de finaste av evenemang. På femtiotalet och i början av sextiotalet skördade ÖSK Bandy stora framgångar och 1958 stod Eyravallen värd för det största och finaste tänkbara inom idrotten. Fotbolls-VM. Den 15 juni 1958 kom 13 554 åskådare till Eyravallen för att bevittna mötet mellan Frankrike och Skottland i grupp B. Frankrike segrade med 2-1 efter att Kopa och Just(e) det, skyttekungen Fontaine slagit till. Baird målade för Skottland som kom sist i sin grupp och därmed inte lyckades att ta sig vidare.
Andra profiler som sprungit fram och tillbaka framför den gamla läktaren är Orvar Bergmark, Frank de Boer, Edgar Davids och Dennis Bergkamp.
Orvar tillika en av Sveriges bästa fotbollsspelare genom tiderna gjorde även matcher i bandy och ishockey.
Som mest har 20 066 personer vistats på Eyravallen samtidigt. Året var 1961 och ”dragplåstret” var derbyt mellan ÖSK och Degerfors. Hur slutade matchen då? Jo, visst vann ÖSK, 2-0 (Leif Wendt, Åke Eriksson).
Med så många folkfester som Eyravallen har stått för så måste det väl även ha funnits tillfällen då stämningen och inramningen inte var den bästa. För alla ÖSK:are som levde i början på 70-talet så lever matchen mellan ÖSK och IFK Göteborg fortfarande kvar i minnet. Bägge lagen höll på att åka ur allsvenskan. IFK behövde vinna medan oavgjort räckte för sportklubben. När femton minuter återstod gjorde ÖSK 1-0 och Göteborg var därmed ett lag väldigt nära division 1. De tillresta Göteborgsanhängarna stormade planen och försökte riva målstolparna för att på så sätt få till ett omspel. Efter ett fyrtio minuters långt speluppehåll kunde dock matchen återupptas efter att polis fått ingripa. IFK förlorade och ramlade ur allsvenskan. Detta är en av de ytterst få skandaler som ”il legno vecchio” (av italienarna kallad) fått bevittna.
För den som vill läsa historien mer utförligt rekommenderar jag Christer Bloms eminenta verk ”Boken om Örebro SK Fotboll 1908-1998”.
Nu har alltså örebroarna stampat sina fötter mot träläktarens golv för sista gången. För många kommer det säkert att bli tomt. Atmosfären på ”Gamla trä” var unik. Gemenskapen åskådarna emellan där är svår att beskriva men det kändes lite som om ”alla kände alla”. De flesta som satt där hade sittplatsabonnemang och det sedan en lång lång tid tillbaka. Själv han jag bara ha min plats på västra trä, sektion B några år men det var tillräckligt länge för att förstå att när den nya läktaren står färdig kommer korven, kaffet och läsken inte att smaka likadant som när man i pausen vandrade ut i de knarriga korridorerna för att mätta sin mage och diskutera spelet. Läktarens virke började säljas ut till innehavare av säsongskort efter sista matchen. Snart är den gamla träläktaren begravd hos de som älskat den. Publiken. Delarna kommer att spridas ut över hela Örebro stad. Sittplats nr 56 hamnar som en bastubänk i Hjärsta. Nr 312 förlänger ett köksbord på Engelbrektsgatan. Nr 23 blir till en blomlåda ute i Lillån och så vidare. Är detta fel? Nej, var saga har sitt slut och hellre än att se den stå och förfalla på en regnig idrottsplats i utkanterna av staden så har nu publiken fått dela på skönheten!
Bilder på läktaren kommer att läggas upp senare i veckan.
Källor: Boken om Örebro SK Fotboll 1908-1998, www.rssf.com, Nerikes Allehanda.
