Veckans funderingar

Allsvenska kvalet, cupfinalen och lite allt möjligt tål att funderas på.

Eftersom det inte finns några matcher kvar för HIF får man trösta sig med att titta på annan fotboll. Det är bara att acceptera läget.

Jag såg under lördagen två matcher. Först och främst såg jag Manchesterderbyt mellan City och United. Nu ska det ju sägas direkt att jag är ganska stark motståndare till United, så jag var lycklig när City sopade mattan med glamourlirarna. Dessutom var det komiskt att se när John O'Shea missade öppet mål från en meters avstånd, sådana situationer är alltid kul att skåda. De finns alltså även i Premier League och inte bara inom knattefotbollen.

**

Cupfinalen följde. Den stod mellan AIK och Djurgården, ett hett stockholmsderby på ett nästan fullt Råsunda. För min del var detta en kul match, det var småfult spel och ganska roande att se. Fotbollen i sig var nästan direkt usel, men vad gör väl det när man bjuds på intensitet av det slaget. Dessutom behövde man ju inte oroa sig över att det ena laget inte fick förlora. Fast, jag höll på AIK, det ska jag villigt erkänna. Sedan Djurgården vann SM-guld har allting som kan kallas ödmjukhet försvunnit från klubbens supportrar. Sådant stör jag mig på och därför sympatiserade jag alltså med gnagarna. Tji fick jag.

*

Och även kvalet till Allsvenskan är slutspelat. Föga överraskande klarade IFK Göteborg att hänga kvar, men någon större prestation var det inte, med tanke på hur urusla Västra Frölunda var. Jag trodde kanske på förhand att det skulle bli en tuff match, men Frölunda vek ner sig på ett sätt som jag finner besynnerligt. Visst var man skadedrabbade men när jag såg matchen påminde det mig om när ett seniorlag möter ett juniorlag. Klasskillnad, och då ska vi ändå ha i åtanke att IFK Göteborg består, till största delen, av ganska trista terränglöpare till spelare. "Blåvitt mot SM-guld 2003" eller något stod det på löpsedlarna de delade ut efter matchen. Så kanske det inte blir, men det känns betydligt trevligare att se IFK än Västra Frölunda på Olympia nästa år.

***

Det sköna med att titta på fotboll under denna döda period är att man mer eller mindre kan strunta i hur det går, man kan se fotboll för fotbollens skull, så att säga. Visserligen brukar minskat engagemang för mig också betyda minskad underhållning, men som substitut för HIF-fotboll får man ändå acceptera det som bjuds på TV.

*

Slutligen tänkte jag bara meddela en stilla förhoppning inför den långa vintersäsongen. Nämligen den att HIF får behålla Alvaro Santos. Vid en eventuell förlust av honom är jag rädd för att det kan bli en obehaglig säsong nästa år. Ett par gånger har vi fått över andra brassar men de har inte riktigt smält in i laget. Kanske på grund av att de inte var bra nog, kanske på grund av skillnaden mellan lag och kulturer. Det vore intressant att se en träningsmatch mellan HIF och América i vår. Jag föreslog det för Alvaro Santos när jag intervjuade honom i veckan och sade åt honom att föreslå det för HIF-styrelsen. Santos tyckte det lät väldigt intressant och fick visioner som han skulle föra vidare till Claes Johansson. Jag hoppas han gör det.

***

Veckans topplista:

1. Alvaro Santos. Inte bara en bra fotbollsspelare utan också en grymt schysst kille, lätt att prata med och utan några divalater.

2. Djurgårdens IF. Inte bara svenska mästare och cupmästare, utan också mästare i att ha höga tankar om sig själva. Snälla, tona ner kaxigheten lite - ni hade ju mina sympatier för ett par veckor sedan!

3. Christoffer Andersson. Skrev ett kul brev som vi publicerade här på sidan. Killen har både talang för att skriva och ett bra sinne för humor. Mer sådant!

Martin Falkman2002-11-11 08:00:00

Fler artiklar om Helsingborg

Thörn: Den riktiga anledningen