Spelarnas berättelse, del 2

Fredrik Elgström flyttades upp i A-truppen inför säsongen som gick, här presenterar han sina tankar kring året.

Så har man då gjort sin första säsong i en seniortrupp, och det blev en händelserik säsong. Att få vara med i A-truppen i HIF är något som jag väntat på och längtat länge efter. Jag har själv stått på Olympia sen jag var liten och sett laget spela i division 1, gå upp i Allsvenskan, vinna guld, spela Champions League, ja hela färden har jag varit med om. Hade en HIF-flagga på rummet hemma och sprang ofta runt i matchtröjan och nu är man då där själv. Kan väl erkänna att man varit rejält förbannad på vissa spelare ibland och undrat vad f-n de höll på med, och nu är man där själv och ska bli bedömd. Jag har ju fått förmånen att nu i efterhand kunna ta ut min ilska på några av de spelare som jag "sågat" på läktaren, en skön glidtackling är bra om man ska ta ut sin ilska... Näe jag skojade bara, inga spelare har fått straff, inte än iallafall!

Om vi ska komma till säsongen som gick då. Det var mycket stolt man gick till omklädningsrummet i december förra året, och man var ju väldigt nyfiken på vår nye guldtränare. Allting började också väldigt bra, vi stod upp bra i Maspalomas och körde över allt i La Manga och i övriga träningsmatcher. För egen del så blev ju inte försäsongen någon större hit, det kändes ganska snabbt som att man inte var med i diskussionerna. Fast egentligen hade man ju inte förväntat sig att få spela, men att få någon chans att visa upp sig hade ju inte varit fel.

Försäsongen rann på bra och sen var det ju dags för premiären... Efter den, alla vet väl hur det gick, så blev inte säsongen som vi trodde den skulle bli. Det var många sargade självförtroenden, även på oss som inte spelade. För oss nya så började man ju tänka att vi inte är tillräckligt bra och att vi gjort dom andra dåliga. Sedan gick det fort fram till VM-uppehållet, och några dagars vila.

När vi drog igång igen så minns jag speciellt en träning när vi hade löpning. Det var väldigt varmt, det var fredag och framförallt så var det studentdagen. Själv skulle man ju tagit studenten i år men för att vi ska hinna med all träning så läser vi på fyra år istället. Vi höll till på plan 2 och skulle springa 15-15, vilket innebär att man springer i 15 sekunder och vilar i 15 sekunder. Då sprang vi i värmen i 45 minuter, vilket är mycket för den övningen, normalt är 20-25 min. Vid plan 2 går Filbornavägen och det åkte förbi kompisar som tagit studenten och blåste i sina visselpipor och skrek hela tiden, gissa om det kändes surt. Och inte nog med det så gick tränarens klocka mycket konstigt så övningen blev 17-13 istället...

Under VM-uppehållet drog vårt Intertotoäventyr igång och det blev en del skakiga flygresor till mindre länder. Själv så fick jag ju min chans att visa upp mig i A-lagströjan här också. Efter att ha förlorat med 4-0 borta mot tjeckiska Synot så fick jag chansen som vänsterback i hemmamötet. Hela veckan innan matchen var nog min bästa för hela året, det kändes hela veckan att jag skulle få spela och sen själva matchen kändes också väldigt bra. Synd bara att det bara kom 997 personer och tittade.

Sen blev det ju en händelserik sommar och inte minst då när Cratz fick lämna blev det mycket snack kring klubben. Fast vi löste det mycket bra och resultatet tycker jag visar att det var rätt beslut som togs.

För egen del så har säsongen varit mycket upp och ner. Jag har bytt positioner och spelet har blivit lite lidande därefter. Höll till som mittback fram till sommaren, men efter matchen mot Synot så har jag hållit till på kanterna, både vänster och höger. Känns som det kan bli bra till nästa säsong när jag vet var jag ska hålla till och kan jobba därifrån. Då kan man specialisera sig och inte bara gå ut och göra sitt jobb, som det ofta blir när det är nya positioner varje match.

I B-lagsserien slutade vi trea, efter Malmö FF och Halmstad BK. Ett bra resultat med tanke på att vi alltid har en 5-6 u-lagsspelare i laget och att de andra lagen har mer rutinerat folk. Själv har man nästan varit en av de mest rutinerade i laget. Den bästa B-lagsmatchen för året gjorde vi mot MFF borta då vi vann med 3-2, efter att bl.a. ha lett med 3-0. Alltid skönt att slå Malmö på Stadion också. Synd bara att B-lagssserien med de danska lagen är nerlagd nu, för det är alltid bra och tuffa matcher. Det är roligare att möta lite nytt folk också, istället för att möta BOIS B-lag för 100:e gången.

De i laget som jag tycker har varit mest utmärkande under säsongen är givetvis Alvaro med sina 16 mål. Och vår lagkapten, som aldrig gör en dålig match, Jesper Jansson. Sen är jag glad att Järdler fått chansen, även om vi konkurerrar om en backplats, för jag har mött honom sen vi var små, jag i Lerberget och han i Ängelholm, så han är väl värd sin plats i laget.

Jag tackar för mig och kan lova att när säsongen börjar igen så är det med stor revancshlusta man springer i skogen och lyfter tunga (?) vikter!

Fredrik Elgström2002-11-12 10:20:00

Fler artiklar om Helsingborg

Thörn: Den riktiga anledningen