Veckans funderingar
Optimism, pessimism och lite skånelag.
Sitter i Stockholm denna dag. Utanför är det kallt och lite vitt, men något riktigt snöfall har det inte varit tal om ännu. Imorgon åker jag hem. Jag känner mig filosofisk.
**
Fotbollssupportrar är de ständiga optimisterna. Igår lade vi upp en omröstning på fotbollssidan. "Hur tror du att det går för ditt favoritlag nästa år?" löd frågan. I skrivande stund har 765 personer röstat och 79% av dessa tror att det kommer gå bättre nästa år. Jag är faktiskt inte överraskad, för jag har sedan länge känt till att fotbollssupportrar är det mest optimistiska släktet som finns.
Bara för att när hösten kommer se sina förhoppningar grusas.
Nå, det finns ju faktiskt de lag som det verkligen kommer att gå bättre för nästa år. HIF är ett av dem, det tror jag - i sann optimistisk anda. Fast det är inte så många andra som håller med mig. De flesta som inte är HIF:are verkar nästan eniga i tron att det blir en sämre placering nästa år för HIF. Det stör inte mig, för en gångs skull slipper laget favorittrycket och det gynnar dem. Oj, nu skriver jag precis som om jag tror det blir guld nästa år. Det blir det INTE. Men en medaljplats är fullt tänkbar.
**
Jag är känd för att vara en ganska pessimistisk snubbe annars, passar verkligen inte in i den generella beskrivning jag nyss gjorde av fotbollssupportern. Fast nu, när så många sågar HIF ser jag istället möjligheterna. Det är inte likt mig. Jag måste ha gått och blivit galen, kanske var det något i den där skumt smakande glöggen jag drack häromdagen. Givetvis hänger mycket på om Alvaro stannar eller ej. Det börjar bli uttjatat, men jag kommer att skriva den meningen säkert tio-tjugo gånger till innan säsongen börjar.
*
Våra skånekollegor då? MFF satsar stort. Det är friskt vågat. Hälften vunnet? I år kom man på en andra plats, överraskande nog. Detta trots ett spel som inte var mycket bättre än HIF:s. Mycket av framgången fick MFF tack vare sina två enormt skickliga forwards och sitt fyrtorn Majstorovic i försvaret. I en serie som Allsvenskan räcker detta för att bli ett topplag. Vi får se hur det blir nästa år. Nu är ambitionen att ta guld men jag tycker inte att porslinsliraren Bergström är en guldvärvning. MFF blir svårtippade nästa år. Landskrona blir lättare att tippa. Man siktar på att förbättra sin position och chanserna är goda att man lyckas göra det, man hamnade ju trots allt inte bättre än på elfte plats. Laget hade tur att HIF skänkte bort sex poäng, så kan man väl säga. Annars hade det blivit SuperEttan. Mycket av BoIS eventuella framgångar beror på hur skadedrabbade man blir, såklart. Vi såg i år hur känsligt laget var för skador.
Något topplag blir BoIS aldrig, så är det. Spelet är för enkelspårigt och klubben har inte kapaciteten att etablera sig i den allsvenska toppen under någon längre tid. Men ett par pinnhål bättre i tabellen kanske det går nästa år. Fast då kan man nog inte räkna med sex gratispoäng från HIF.
SuperEttan då? Jag hoppas att TFF gör en bättre säsong än vad man gjorde i år, då man var bedrövliga under två tredjedelar av året. Nästa år är det upp till bevis. Jag tror på en placering bland de sex främsta i SuperEttan.
***
Hur uttråkad får man bli? Jag sitter alltså här och spekulerar i nästa säsong redan. På fullaste allvar. Kanske är detta mest ett bevis i hur lite som händer kring HIF just nu. Det finns inget att skriva om, det finns inga spelare att intervjua. Möjligen kan man ta ett snack med någon kring "tältet", men det är svårt att frammana den entusiasm som behövs för att ifrågasätta denna investering.
Nej. Snart är det jul. Då kommer tomten, eller åtminstone någon skäggig lodis från Gustav Adolfs torg och delar ut presenter.
