Helsingborgs IF - Ängelholms FF 2-1 (2-1)
HIF segrade i årets första träningsmatch
Det finns tre ord som bra beskriver dagens match: kallt, svinkallt och askallt. Det var en rejäl omställning för de bortskämda HIF-spelarna att gå från den varma inomhushallen till ett småblåsigt Hittarp i tio minusgrader. De spelare som såg gladast ut var också dom som stod vid sidan om i sina tjocka täckjackor. Men dom får å andra sidan känna på kylan i lördagens match mot Frem.
Bägge lagen började ganska försiktigt. Man turades om att hålla i bollen och det verkade som man ville få igång passningsspelet innan man vågade satsa offensivt. Men efterhand skruvades tempot upp och det var framförallt HIFs högerkant med Mikael Gustavsson, John Andersson och längst fram John Pelu, som skapade chanserna. U-lags spelaren John Andersson visade upp en härlig teknik och fart då han drev bollen upp bollen och spelade den till Pelu. Pelu kom ut på högerkanten och slog ett inlägg som tog på en försvarsspelare och gick i mål. I den 25:e minuten kom alltså HIFs första mål för året och det blev ett självmål, även om man lite snällt kan säga att det var John Pelus hårda inlägg som skapade det.
Alvaro var Pelus kollega längst fram, men han verkade inte lika tänd. Alvaro tog det lugnt och försökte sig då och då på några ruscher utan lycka. Så i den 32:a minuten drog han till med ett hårt skruvat skott som gick rakt upp i högra krysset. Skottet som kom från två meter utanför straffområdet gav stora applåder av de drygt 200 åskådarna och HIF en ledning med 2-0.
Det märktes vilket av de två lagen som tillhör Allsvenskan, men ÄFF var ingalunda ofarliga. Det hårda, frusna underlaget verkade passa Mats Jingblads mannar bra och de lyckades mer än en gång tråckla sig igenom HIFs mittfält ända tills de stötte på en försvarsbjässe i form av Jesper Jansson. Lagkaptenen höll toppklass hela matchen och gav den ovana backlinjen trygghet genom sitt bastanta spel. Backlinjen bestod förutom av Jansson och Gustavsson, av Tobias Johansson, tidigare mittfältare nu omskolad till mittback, och U-lags spelaren Christian Söderberg som vänsterback. Johansson spelade väldigt bra som mittback och tog för sig mer och mer. I andra halvlek var det han som manade på sina medspelare och tog ansvar när Jansson gick mer offensivt. Söderberg spelade säkert i första halvleken och tog inga stora risker. I den andra halvleken vågade han sig på mer och visade att HIFs ungdomar är på frammarsch.
Men trots ett bra försvarsspel lyckades ÄFF få till ett mål. Det var rörigt med många spelare framför mål och Ängelholms Peter Jönsson fick till en hård nick som målvakten, Oscar Berglund (Conny Rosén skadades under torsdagsträningen vilket gav U-lagets målvakt chansen) räddade men kunde inte hålla bollen som studsade upp över hans huvud och när han åter greppade den så var den redan över mållinjen. 2-1 var också resultatet i halvtid.
I andra halvlek fortsatte HIF att föra spelet. Eldin Karisik var stundtals lysande, som i den sjätte minuten då han tog sig in i ÄFFs straffområde där han fälldes och fick straff. Den 100%-iga straffläggaren från förra året, Alvaro Santos, stegade fram och sköt ett löst skott strax till höger om målvakten som sträckte ut fötterna och räddade. Straffen var inte alls bra slagen. Alvaro såg också lätt besvärad ut under hela matchen. Om det berodde på kylan ska låtas vara osagt, men Alvaro var stel och kantig och verkade inte trivas.
I halvtid hade Christoffer Andersson, osynlig i första halvleken, blivit utbytt mot Robin Staaf, ännu en U-lags spelare. Robin var väldigt pigg och var med i praktiskt taget varje anfall HIF hade. Hans samarbete med Lars Bakkerud lämnade dock mer att önska. De hade problem att hitta varandra och det är kanske inte så underligt då de inte spelat ihop så mycket tidigare.
Så småningom drogs tempot ner i den andra halvleken. De sista tjugo minuterna verkade alla, såväl spelare som publik, bara önska att tiden skulle rinna iväg så man kunde få komma in i värmen igen. Rörligheten i de bägge lagen var usel och det spelade ingen roll hur mycket tränarna än manade på sina spelare. Det var bara Jesper Jansson och John Pelu som höll uppe farten. Att Jesper är en kämpe har vi vetat länge. Men att John Pelu är så het och visar upp sådan vilja är något nytt. Enligt uppgifter från HIFs träningar är han lika het där. Kan det vara så att 2003 blir Pelus år? Han verkar åtminstone satsa på det.
Till slut blåste så domaren av matchen och 2-1 blev slutresultatet. Bägge lagen såg nöjda ut. Swärdh fick se vad hans unga spelare går för och Jingblad fick bevis på att ÄFF har tillräckligt bra klass för att kunna ta sig upp i Superettan igen.
Kommentarer från Jesper Jansson efter matchen:
- Det var en stor skillnad för oss att spela här ute jämfört med hallen vi tränar i. Inte nog med kylan, planen är hårdare och bollen rullar snabbare. Man såg att det gynnade de små, tekniska spelarna.
- Vi borde gjort några fler mål i andra halvlek, dessutom skulle inte deras mål godkänts. Bollen var aldrig över linjen.
- Men resultatet spelar inte så stor roll i sådana här matcher. Ängelholm imponerade. Dom verkar gilla sånt här underlag. Det passar deras spelstil.
- De unga killarna i vårt lag gjorde bra ifrån sig. Oscar i målet är jätteduktig, våra backar, ja alla är bra.
Noterbart:
* Matchen fick avbrytas under ett par minuter då HIF-fans passade på att tända några bengaliska bloss. Röken vällde in över planen och försämrade sikten. Det var dock inga sura miner från varken spelare eller ledare.
* Lars Bakkerud såg frisk ut och var så när på väg att spela hela matchen utan gnäll. Men så, när det var två minuter kvar, haltade han ut från planen och skakade på huvudet. Jag som hade tänkt skriva något om hans "friska" spel.
* HIF har än så länge inte flyttat upp några spelare från U-laget i år. Den här matchen visar att det finns en hel del bra att välja på och ska man gå efter dagens uppvisning så borde John Andersson och Christian Söderberg ligga bäst till. John visade upp ett brett register på finter, snabba löpningar, säkra passningar och bra speluppfattning. Det enda som saknades var lite bättre träffsäkerhet på skotten. Han drog till några gånger men bollarna spreds utanför målburen. Söderberg var kvick och löpvillig hela matchen. Han tappade positionen vid några tillfällen, men var snabbt tillbaka och räddade situationen då det behövdes.
* Jesper Jansson var kung på planen. HIF-spelaren är en av de bästa mittbackar jag sett och det är helt otroligt att han aldrig får chansen i landslaget. Någon sa att 20 olika backar har fått spela i landslaget de senaste åren. Det betyder att det ska finnas 20 svenska backar som är bättre än HIFs bästa spelare? Tillåt mig tvivla.
