Krönika: Lunchen
I Det Stora Förbundets lokaler i utkanten av Stockholm hade några herrar samlats för en gemensam lunch. Biff Rydberg hade stått på menyn och samtliga hade låtit sig väl smaka.
Nu återstod bara kaffet. ”Arbetslunch” hade det visserligen stått på agendan. Men vem orkade bry sig om det? Just som kaffet skulle serveras, reste sig en ung herre.
”Jo, det var ju några ärenden som vi skulle dra”.
Djupa suckar. ”Du är ny här, va?”
”Jo…”
”Kan inte det vänta?”
”Nja… Jo, kanske. Fast vi har ett ärende som redan är uppskjutet. Så vi borde nog ta det.”
Ännu djupare suckar.
”Jaja. Låt höra.”
”Jo, det handlar om Örebro…”
De församlade vaknade med ett ryck.
”Örebro??? Vad säger du? Ska vi äntligen få klämma åt dem”, utbrast en av herrarna yrvaket. ”Jag har för mig att jag läste att de har trubbel med ekonomin igen. Men är det inte Khennet som…”
”Han kanske har fullt upp i Småland”, gissade en annan.
”Småland? Vi skulle väl aldrig sätta dit en klubb från Småland?”
”Nej, men han är ju informationschef på Sydkraft. Gudrun och sånt. Arga skogsbönder.”
”Å, fan. Är Schyman lös igen?”
”Ähum”. Den nye höjde rösten. ”Det här handlar om matchen Örebro-Frölunda. Vi måste besluta om en avstängning. Här, jag har en DVD som vi kan titta på.”
En teve hade dragits in och bilderna började rulla på skärmen. ”Domaren sade att det här var det värsta han någonsin hade sett”, förklarade den nye.
Reaktionerna lät inte vänta på sig när bilderna rullades om och om igen. ”Oooh….aj… åh, fy, det var det vidrigaste…”
Teven slocknade. Den nye tog till orda. ”Ja, vad säger ni? Jag är nog beredd att hålla med domaren.”
”Ja, det var verkligen fruktansvärt” utbrast en i församlingen och möttes av instämmande nickar. ”Killen kunde ju fått men för livet. Tänk om det hade träffat i ansiktet.”
”Ja…det gjorde det faktiskt” förklarade den nye.
”Inte då. Kör filmen en gång till. Titta, han träffar ju i bröstet! Jävla råskinn den där Samuelsson.”
Mannen fick medhåll från de församlade. Den nye tittade sig förvånat omkring.
”Ähum… Det är nog så att det är Frölundaspelaren som ska ha avstängningen.”
”Är du inte klok? Den stackaren försvarar ju sig bara. Titta där, först trampar de på honom och sedan skriker de honom rätt i ansiktet! Killen kunde ju för fan ha blivit döv. Nädu, döm ut åtta matchers avstängning på Samuelsson. Kan vi besluta om det? Och kan vi få in det där kaffet någon gång?”
Den nye skruvade på sig. ”Nja, det blir nog svårt”.
”Vad säger du, människa? Är kaffet slut?”
”Nej, vi kan nog inte stänga av Samuelsson. Tidningarna har skrivit om det. Och det verkar som om de flesta faktiskt tycker att det är Frölundakillen som är värst.”
”Är det den där Anrell som är i farten igen? Jag ger mig fan på att han har en gammal moster i Örebro.”
”Nej, det är nog en ganska allmän uppfattning”
Fler djupa suckar.
”Jag har en idé” utbrast den nye. Låt oss titta på filmen igen. Och så låtsas vi att de vita är ett annat lag än Örebro… AIK i sina bortadräkter till exempel…eller IFK Norrköping…Tottenham eller Real Madrid eller vad som helst. Så kanske det känns annorlunda.”
Filmen rullade. När sparken kom stönades det på många håll. Många vände bort huvudet och en av medlemmarna tvingades lämna bordet.
”Det där var det värsta jag har sett” utbrast mannen som längtade efter kaffe. ”Vad säger ni? Trettiotvå matcher? Livstid?”
”Lite mycket, kanske”, svarade en annan. ”Men tolv är nog rimligt.”
”Då så”. Den nye log. ”Tolv matcher för sparken och åtta för trampandet och skrikandet. Tolv minus åtta blir fyra. Jag tycker att vi beslutar om fyra matchers avstängning för Erkan Saglic.”
”Jaja, gör som du vill. Lämna upp det på kansliet så får de skriva ut domen. Kan vi få kaffet nu?”
En stund senare knackade det på dörren. In i rummet klev en äldre kanslist.
”Hur blev det nu med Örebro i höstas… Fick de vara kvar i allsvenskan?”
”Örebro i allsvenskan!” Alla gapskrattade. ”Visst, tjena!”
”Så bra, då. Då är det här snart klart”, svarade kanslisten och stängde dörren efter sig.
Alla reste på sig. Lunchen var slut.
