HIF BoIS 1-0
HIF hänger med i toppstriden efter en övertygande seger mot BoIS. Det enda negativa var egentligen att man inte vann med större siffror.
Med statistik kan man bevisa i stort sätt vad som helst. Inför matchen HIF-BoIS slog tidningarna knut på sig själva i sina försök att bevisa att HIF inte kan vinna över BoIS på Olympia. Tydligen har HIF inte vunnit på 62 år. I Allsvenskan alltså… Är det relevant? Under den mansåldern har trots allt endast 6 allsvenska möten ägt rum. Tittar man istället på samtliga seriematcher som spelats på Olympia lagen emellan ser det plötsligt lite annorlunda ut. Mellan 1944 till 2004 har 16 matcher spelats och statistiken ser ut som följer: 16 7 3 6 26-19 24p. Förmodligen är det inte lika roligt att göra en artikel av den tabellen… Igår betydde dock statistiken ingenting under 90 minuter. Då var det på riktigt igen. Till slut kan vi konstatera att HIF förbättrat sin statistik gentemot BoIS efter en mer än rättvis 1-0 seger.
HIF fortsätter att blanda och ge. Efter två riktiga bottennapp, först mot IFK Göteborg och sen mot Hammarby, började man att spela som ett lag igen. Efter 6-2 debaclet mot Hammarby var det grymt viktigt för laget att få hålla nollan igen. Åtta insläppta mål på två matcher är inget annat än katastrof. Efter den bristande defensiven var det förändringar gjorda i så väl backlinje, defensiva mittfältet som det offensiva mittfältet.
Förändring No. 1
Fredrik Björck var åter i backlinjen, och tillsammans med Andreas Grankvist raderade han ut Amuneke och Pettersson totalt. Björck var backlinjens gigant och det börjar helt klart bli dags att utnyttja köpoptionen. Av Amunekes beryktade speed märktes ingenting, och det är bara att tacka och ta emot att Mats Jingblad än en gång satt Jörgen Pettersson som harmlös anfallare istället för en offensiv mittfältare. Jingblad försökte dock korrigera sitt misstag i halvlek och flyttade ner Pettersson i paus. Då fick han dock Andreas Jakobsson som personlig klistergubbe och kom ingenstans.
Förändring No. 2
Andreas Jakobsson var alltså uppflyttad en nivå till defensiv mittfältare. Och som han spelade! Än en gång visade han att han är värd vartenda spenderad Säng-Bengt krona. Hans passningsskicklighet i kombination med spelförståelse var en fröjd att se. Jakobsson verkade dessutom vara lugnet själv, vilket givetvis sprider sig till resten av laget. Kryddat med ett par vassa frisparkar och briljant spel på små ytor var Jakobsson dagens näst bäste HIFare.
Förändring No. 3
Den tredje rockaden som gjorts sedan Hammarbymatchen var att Atiba Hutchinson tagit steget upp som offensiv mittfältare och förpassat Babis Stefanidis till högerkanten. I schack är en rockad ett speldrag som innebär att kungen och tornet byter plats. Det må vara hänt att Stefanidis inte är ett torn men det är HELT uppenbart vem som är kung. Atiba the Hun, The incredible Hutch eller kort och gott Atiba. Kärt barn har många namn. INGEN spelare i dagens HIF har det register som Atiba Hutchinson besitter. Atiba är helt outstanding i dagens allsvenska och det är bara att passa på att njuta så länge han är kvar. Martin Dahlin hade tagit med sig Celtics manager Gordon Strachan till Olympia. Förmodligen för att bevaka Dahlins adept Grankvist, men om inte Strachans kladdblock var fullt av Hutchinson-noteringar så är skotten galnare än jag trodde. Det var också Atiba som fick avgöra matchen. I den 34e minuten drog Fredrik Svanbäck på ett lurigt skott som Jonas Sandqvist lämnade retur på. Atiba högg direkt, men istället för att dra på för kung och fosterland chippade han först bollen över Sandqvist för att sen peta förbi bollen framför en framrusande BoIS-back. Ren och skär fotbollsporr!
Övriga hedersomnämnanden
Daniel Andersson: Han gjorde det igen! Såg ni reflexräddningen i inledningen? Ett hårt skott styrs på en liggande BoISare och ändrar riktning. Andersson som är på väg åt fel håll trotsar på något underligt sätt naturlagarna och hinner ner vid vänstra stolpen för att stöta bollen ut till hörna. Först räddningen på Fredrick Björcks självmålsförsök i DIF-matchen och så nu den här! Daniel Andersson har helt klart svarat för två av Allsvenskans svettigaste räddningar i år.
Babis Stefanidis: Det här kändes helt klart som Babis genombrott i HIF! Hittills har det märkts att han varit lite ringrostig, men igår visade han sitt gamla jag igen. Babis är som sagt inget torn, men han är en underbar dribbler och när han nu äntligen vågade utmana så såg man hur snabbt BoIS backlinje fick respekt.
Fredrik Svanbäck: Fredrik har fått en del kritik bland fansen, men den känns något oförtjänt. Kanske beror det mest på att han håller Imad Khalili utanför startelvan? Svanbäck verkar ha blivit en riktig Svärdh-favorit och han får förtroende match efter match. Det är helt klart förståeligt med tanke på den arbetsinsats han gör. Finns det någon i HIF som sprungit lika mycket som Mini? Tveksamt…
