Lundblad: Tar HIF med sig spelet till Glasgow är ingenting omöjligt
Gustav Lundblad kommenterar matchen mot Celtic.
En viktig sak: Celtic vann den här matchen med 2-0.
En lite mindre viktig sak: HIF spelade i 70 minuter ut Celtic.
Det var ju faktiskt så. Efter matchen fick vi veta att HIF slagit tre gånger fler passningar än Celtic och att HIF ägt bollen 57% av tiden.
Dessvärre visade statistiken också att HIF under den första halvleken hade fem "big chances", som UEFA kallar det. Åtta totalt. När Giorgos Samaras gjorde 2-0 var det Celtics tredje målchans i matchen.
Och däri låg den viktiga skillnaden mellan lagen.
HIF:s allsvenska backlinje blev brutalt välkomnad till Champions League-fotboll en och en halv minut in i matchen. Loret Sadiku slog ett svagt uppspel, Erik Wahlstedt var för passiv gentemot Giorgos Samaras och Jere Uronen missade att markera Kris Commons. Och så var det 0-1. De sekundernas småmissar definierade matchen och eftersom HIF inte konverterade en hel hög av Celtic-slarv i den första halvleken till mål så ligger man nu pyrt till i det här kvalet.
Med det sagt så är jag oerhört imponerad av HIF:s spel igår kväll, framför allt i första halvlek. När det gällde som mest plockande man fram en av de starkaste halvlekarna jag någonsin sett på Olympia. Ardian Gashi var överallt och höll i taktpinnen när HIF rullade bort de skotska mästarna. May Mahlangu kutade och kutade, Alejandro Bedoya visade varför han en gång lämnade allsvenskan, Walid Atta och Loret Sadiku städade rent i försvaret, Erik Wahlstedt stängde efter det inledande målet av Samaras, Thomas Sörum var fruktansvärt bra och samarbetade nästan bättre än man vågat hoppats hoppas på med sin gamle radarpartner, mannen som låg bakom flera av chanserna - Nikola Djurdjic. 18-årige Jere Uronen repade sig och visade att han håller även på den här nivån. Framför honom var Christoffer Andersson så nyttig som han brukar vara i Europa. Alla slet och offrade sig som om de spelade sitt lags största match på tolv år (vilket de ju i och för sig gjorde).
Och av den anledningen känns det extra tråkigt och nästan bisarrt att HIF ändå måste åka till Parkhead och vinna med med minst 2-0 om en vecka.
Samtidigt visade spelet så klart också att det faktiskt inte är omöjligt att ställa till med en jättesensation i returen.
Och hur mycket bättre blir HIF när Nikola Djurdjic faktiskt fått ett par dagar på sig att bekanta sig med laget?
******
- Det är det där förbannade konstgräset, sa Åge Hareide när han fick frågan om varför den dominante Thomas Sörum byttes ut.
Det ständiga bytet av underlag, från Olympias gräs till Borås Arenas imitation, tillbaka till Olympias gräs igen, har slitit på norrmannens vader och därför tvingades han gå ut efter 66 minuter.
Och efter det skapade HIF inte alltför mycket.
Sedan efter det psykologiskt jobbiga 2-0-målet med kvarten kvar var det sedan HIF som kunde tacka för motståndarnas brist effektivitet, för Celtic saknade inte chanser att slå in spikar i Champions League-kistan under de sista minuterna.
Nu blev det inte så och HIF har i alla fall kvar hoppet inför returen. Innan dess skall dock Djurgården avverkas på Råsunda i det första av två besök på den klassiska (men tyvärr svansjungande) arenan inom loppet av en dryg vecka.
Hur resonerar Åge Hareide och Stefan Schwarz inför den uppgiften?
Mitt resonemang: HIF har fortfarande en liten chans att vinna allsvenskan. Formen har infunnit sig på allvar och det notoriskt ojämna Elfsborg har fem matcher kvar på det gräsunderlag som har så stora problem att hantera. Bakom Elfsborg är det ett getingbo, där det lag av Malmö FF, AIK, Häcken och IFK Norrköping som hittar en ordentlig formtopp kan snuva boråsarna på titeln ifall de skulle hamna i en svacka. Och även om inte det skulle ske så finns det ju minst två Europa League-platser att spela om - klart inom räckhåll för HIF som ska möta såväl Malmö FF som AIK och Häcken i höst.
Trots det så ligger det så oerhört mycket i potten på onsdag att jag anser att HIF trots allt bör läggra krutet på den uppgiften. Och med ett lag som lär vara slitet efter holmgången igår så lyder mitt recept: Vila nästan allt.
Från gårdagens startelva vill jag se Pär Hansson, Loret Sadiku, May Mahlangu och Ardian Gashi från start i Stockholm och sedan hoppas jag att den senare duons mittfältsspel räcker för att plocka hem tre poäng i en elva där stor offensiv kompetens finns i Álvaro Santos, Erik Sundin, Daniel Nordmark och Rachid Bouaouzan. Däremot är frågetecknen för försvaret stora oavsett hur HIF ställer upp - Walid Atta är ju nämligen avstängd.
******
David Accams inhopp var intressant. Om Jere Uronen och Loret Sadiku var gröna på den europeiska arenan så är det ju inget mot den omställning det måste vara för Accam att, med 20 minuter i allsvenskan imellan, ta klivet från Division 1 till Champions League-kval.
******
May Mahlangus friläge...
******
Åge Hareide gav inte tappt inför returen, utan påpekade att pressen fortfarande ligger på Celtic. Han påpekade att hans lag skakade Celtic i den första halvleken och att de flesta av de grönvita, som visade sig vara mycket mänskliga, kommer att vara med även på onsdag.
Och nu när vi väl hört Champions League-hymnen spelas på Olympia så vill vi ju gärna höra den igen.
Därför glömmer vi det viktigaste och tar med oss en sak från den här matchen: HIF spelade ut Celtic i 70 minuter.
Och sen tror vi och hoppas vi att man kan göra det igen på onsdag och dessutom krydda det hela med den viktigaste ingridiensen - mål.
