Mannen som får Råsundas gräs att växa mot himlen
I den andra delen av reportageserien ”Stora Gnagare” möter vi mannen vars arbete är att se till att Råsundas gräs växer mot himlen, Robert Limpar.
Undertecknad begav sig till Råsunda för att träffa en person som har en väldigt speciell arbetsplats, när Robert Limpar öppnar upp dörren som är markerad med ”Spelaringång” tar det inte många sekunder att uppfatta vilken otroligt sympatisk och kunnig människa Robert är samt att värmeslingor är ”den största skiten som finns för fotbollsplaner”.
Efter en tur i Råsundas katakomber sätter vi oss på bortabänken och det är svårt att ta ögonen från Östra läktaren, betongklumpen som kallas Nationalarenan är en minst sagt harmonisk plats i kontrast mot derbystämningen. Direkt när första frågan om hur statusen på gräset är skiner Limpar upp, att detta är hans stora passion och kunnigheten går inte att undgå.
- Gräset ser bra ut inför premiären. I Sverige ligger vi ju en månad tidigare än förra året och definitivt 2010, det var ingen rolig historia. Det är aldrig roligt att få kritik, det är skitjobbigt så ibland har man mått jävligt dåligt. Jag brukar säga att jag mår som gräset mår, är gräset dåligt då mår jag dåligt för det här är mitt jobb och mitt liv, även fast liv kanske var lite överdrivet nu när jag tänker efter. Gräset är det vi blir bedömda för, berättar Limpar.
Råsundas gräs engagerar tusentals och när vi förflyttar oss från bänken för en rundtur berättar Limpar historier om hur Tjerna var så blyg att han inte vågade kolla någon i ögonen de första dagarna och hur ”Hatten” Söderberg 1998 trodde att han hade värvat en vänsterback i Mike Kjølø. ”Robban” är en sådan person som skulle vara varje ung AIKares absoluta favoritsläkting vid släktmiddagen med sina historier och sitt lugn.
Robert Limpar spelade fotboll själv som ung men lyckades aldrig lika bra som lillebror Anders, redan som femtonåring började han sköta om Solna kommuns fotbollsplaner som extrajobb, ett jobb som blev permanent när Robert fyllde tjugo 1982. Sedan 1992 är han inte bara hemma på Råsunda utan också arenans skötare och vid ett flertal tillfällen under vår timmes långa samtal benämner han arenan som ”hon”, att han har starka band till Råsunda kan ingen ifrågasätta.
- Det är något speciellt med den här platsen. Överlägsna landslag har kommit hit och fått stryk av Sverige och skyttekungar har misslyckats i AIK, det är något speciellt som inte alla klarar av och som vissa växer av. Jag vet att den här gamla damen inte är funktionsduglig längre, tyvärr. Det är en jättecharmig arena, det är en gammal dam som vi tar hand om och vårdar men hon behöver väldigt mycket smink och spackel för att kunna visas bland folk, ursäktar uttrycket men hon har sin charm. Dock hinner vi inte med underhåll längre utan allt vi gör är reparationer nu.
Arbetet med planen & Råsunda börjar redan sju timmar innan avspark för Robert.
På söndag är det Allsvensk premiär för AIK och matchen börjar för spelarna klockan två, så är det dock inte för Limpar. Förberedelserna lades redan direkt efter säsongen i oktober och på matchdagen börjar arbetet med arenan och gräset redan sju timmar före avspark, klockan sju på morgonen. En match varar inte nittio minuter för Robert utan arbetsdagen är tolv timmar lång när det vankas match på Råsunda. Det är ett otroligt tidskrävande och engagerande arbete Limpar lägger ner för sin älskade fotbollsplan och att det skulle vara ett enformigt arbete håller han inte med om.
- Det här är Sveriges roligaste arbetsplats, det hävdar jag fortfarande. Det handlar inte om att glida runt med kändisar för det gör man inte utan man håller sig undan, brukar skoja om att Zlatan och jag har en deal att jag stör inte honom och han stör inte mig. Nej men, det här är Sveriges roligaste arbetsplats, ingen dag är sig lik, ena dagen har man studiebesök från Hudiksvall och nästa dag sitter man här och blir intervjuad.
”Sveriges roligaste arbetsplats” och tusentals supportrars andra hem skall inte längre finnas efter årets Allsvenska säsong. Han har för sista gången öppnat ”julklappen” (dra av täcket efter vintern), tack och lov var det positivt och gräset är perfekt inför sista säsongen. För Limpar och hans kollegor sker flytten till den nya nationalarenan redan den första september då han blivit ”headhuntad” av förbundet. Den sista matchen poängterar han dock att de ”måste ta oss in och jobba på något sätt”. Det borde inte heller vara något problem, ingen verkar känna Råsunda lika bra som Robert.
Att Råsundas gräs växer mot himlen kommer skanderas högt från läktarhåll under säsongen 2012, Limpar är både stolt och känner ett stort ansvar över att vara mannen som faktiskt får gräset att växa mot himlen, en stor gnagare samt en fantastisk människa som brinner för sitt yrke och sitt lag minst sagt.
Samtliga foton: AIK i HD
