AIK - IFK Göteborg5 - 2
Fem spaningar efter AIK - IFK Göteborg: En offensiv uppgradering!
AIK vinner ödesmatchen mot Blåvitt och tar ett rejält kliv från en bottenstrid. Offensivt en uppgradering. Defensivt fortsatt svajigt.
En välbehövlig seger
De 3 poängen som inkasserades mot Göteborg gav AIK ett hopp från en indragen bottenstrid och lugn och ro för hela klubben. Gårdagens match var ett vägskäl och fylld med ångest.
Det blev återigen en målfylld match för de svartgula, men denna gång fick det offensiva spelet glänsa. Matchbilden var böljande och som neutral åskådare var nog underhållningen hög. IFK Göteborg tog ledningen i den 26.e minuten trots en bra start från AIK som hann med både tunga långskott och ett avslut i ribban. En rejäl klump kördes dock ned i magen efter underläget och alla vet att AIK har stora problem att hämta hem poäng när man hamnar i underläge. Men trender är till för att brytas och nog var vi på väg när Omar Faraj kvitterade i öppen kasse 8 minuter senare. 1-1 i paus.
Den andra halvleken inledes med enliknande matchbild som den första. Ett piggt AIK kom ut och som publik fick man känslan att ”nu jävlar”. 6 minuter senare skjuter Oscar Wendt in ett nytt ledningsmål för blåvitt och igen kom den där klumpen tillbaka i magen. Till skillnad från tidigare matcher upplevde jag aldrig någon större stress från AIK och det kändes mer lugnt och metodiskt. Detta fick man betalt för. Saletros pangade in sitt första mål för säsongen och inte långt efter prickade Celina ett skott i Gustav Svenssons panna som styrdes i eget mål. Blåvitt tryckte på för en kvittering men lämnade stora fält av ytor bakom sig som både Besirovic och Pittas kunde utnyttja till slutresultatet 5-2 på Friends.
Farajs tyngd i dubbel bemärkelse
Notera att AIK negativa trend senaste månaden sammanfaller med Omar Farajs skada. Slump? Upp till var och en att svara men det blev tydligt igår hur viktigt hans funktion som uppspelspunkt är. AIKs anfallsspel senaste tiden har varit helt odugligt centralt då det ej funnits någon uppspelspunkt. Allt har kretsat kring kanterna som enda vappen vilket motståndarna helt har synat AIK för. Det var oerhört glädjande att se Faraj tillbaka och att han samtidigt fick hamna i målprotokollet var extra fint. Det kan tyckas vara en otacksam roll att endast agera felvänd uppspelspunkt och endast stå och stångas men Faraj tar sig an rollen exemplariskt.
Fortsatt svajigt defensivt
Trots en rejäl förbättring offensivt är laget som kollektiv fortsatt svajigt bakåt. Känslan är att backlinjen fortsatt inte bär något självförtroende och inte är synkade. Två mål insläppt igår är inte bra och vi kan inte förslita oss på att laget ska göra 3+ mål framåt match efter match. Bättre motstånd hade straffat oss hårdare, exempelvis Häcken på söndag. Henning måste tillbaka till ritbordet och sätta den definseiv vi såg i slutskedet förra året och i början denna säsong
Lamine Dabos upprättelse
Lamine Dabos saga i AIK har inte varit ljus, trots att han själv inte ska belastas för det hela. Han fick bli ansiktet ut för Manuel Lindbergs luftslott då han hämtades hem från spanska division 5 där han inte ens platsade och det var knappt någon i Spanien som visste vem han var. Detta var för 1,5 år sedan och igår fick han sin första start. Den tog han och gav ett stort lugn på mittfältet. Han tog dueller och spelade sig ur situationer på ett tryggt sätt. Detta till skillnad från Coulibaly som i min bok är en dirket fara för laget varje gång han rör bollen. Dabo ska gå före mot Häcken på söndag.
Avsluta på topp innan uppehållet
En match återstår innan uppehållet mot Häcken på bortaplan. En tuff match men ett ypperligt tillfälle att lägga denna negativa trend bakom oss och ge ett lugn och ro under sommaruppehållet.
