AIK - Sirius4 - 2
Fem spaningar efter AIK - Sirius: Silver med guldkant
Ett mål från Halmstad var allt som saknades i en annars perfekt dag. AIK gjorde fyra mål, Henok fick göra sitt 100:e mål och tackas av med värdighet. Dessvärre räckte det inte hela vägen och Malmö FF stod tillslut som mästare.
Var det nästa säsongs backlinje vi fick se?
AIK tvingades till att göra en rockad i backlinjen efter att Milosevic klev av uppvärmningen på grund av skada. Haliti fick därför hoppa in i startelvan och Lustig gick in som mittback. Att Milosevic kan lämna klubben för ett nytt försök ute i Europa är troligt. Skulle Milo lämna ser jag att ersättaren redan finns i truppen, nämligen Mikael Lustig.
Lustig som haft en medioker säsong i AIK är nog idag en bättre mittback än ytterback. Det är inte ovanligt att den här typen av spelare går in centralt i försvaret när åldern ökar. Som mittback är det lättare att komma undan med att snabbheten börjar försvinna och brinntiden på spelarnas karriärer kan därför utökas med flera säsonger. Utöver det så är det i defensiven Lustig imponerat. Däremot har inläggen och de offensiva räderna inte varit av den kvalité man hoppats. I matchen mot Sirius står den rutinerade försvararen för en fullt godkänd insats. Tillsammans med Sotte hade han koll på Kouakou under de största delarna av matchen. Kommer eventuellt lite fel vid 0-2 målet, men det är också ett oerhört fint mål laget från Uppsala gör.
Det har snackats mycket från AIK:s håll att Haliti har otroligt fina egenskaper, inte minst hans snabbhet. Det är något AIK saknat på högerbacksplatsen då Lustig inte är den som tar speciellt mycket mark och bidrar till offensiven. Haliti har inte kunnat visa upp att han är lösningen än, men det är också svårt att vara alltför kritisk då hans tid i klubben präglats av skador. I matchen mot Sirius tycker jag han gör det helt okej. Ibland är det för långsamma beslut och dessutom felaktiga sådana. Får Jetmir en försäsong utan skador och besvär tror jag verkligen att han, tillsammans med Elbouzedi, kan få roligt på högerkanten nästa år.
Naturligtvis är det med största sannolikhet så att Otieno inte kommer finnas tillgänglig när Allsvenskan sparkas igång våren 2022. Utöver det tror jag backlinjen idag kan formeras på samma sätt nästa säsong.
Ring blandar och ger
Som det ofta har varit med yttern den här säsongen så blandar han högt och lågt. När han utnyttjar sitt driv och sin fart är det inte lätt att stå pall som försvarare. Tyvärr brister tekniken och beslutsfattningen rätt ofta. Den lovande talangen hade ett superläge att kvittera efter att ha blivit frispelad av Nabil, dessvärre höll avslutet alldeles för låg nivå och August Ahlin parerade skottet. Revansch skulle Ring däremot ta på sig själv. Han drev framåt bollen, förbi motståndare och slog sedan ett perfekt inlägg till planens kortaste spelare som kunde nicka in 2-2. En aktion som verkligen visar vad som finns att hämta från Ring, det behöver bara ske oftare och juniormisstagen behöver försvinna.
En detalj i spelet där Ring gång på gång hamnade fel var i presspelet. När Sirius spelade ut bollen till deras högerback och Ring gick in i pressen så var han felplacerad. Istället för att båga ut för att täcka passningen mot yttermittfältaren sprang han rakt fram, vilket ledde till att han blev förbispelad allt för ofta.
Vamos Argentina!
Vilken säsongsavslutning från Stefanelli. Fyra mål på de två avslutande omgångarna, vilket resulterar i 12 mål och en delad fjärdeplats i skytteligan. Nyckeln i AIK:s offensiv har ofta varit Stefanelli. Hans tidiga bollvinster, snabba vrickningar och avslut har gjort det möjligt för AIK att sluta tvåa i tabellen.
Han har fått spela som anfallare, vänsterytter och offensiv mittfältare och det är som det sistnämnda han verkligen hittat rätt. Kan han och Nabil hålla den här formen in till nästa säsong är mycket vunnet. För båda två har visat att de håller i ett lag som sånär vann guld.
I matchens inledning mot Sirius vann AIK bollen vid flera tillfällen, ofta just tack vare den ettrige sydamerikanen. Dessvärre fick laget det svårare att få tag i Sirius under en period av matchen och helt plötsligt låg laget under med 2-0. Att reduceringen kom så tidigt som den gjorde var otroligt viktigt. En lysande framspelning från Bilal gjorde det möjligt för Stefanelli att trycka in bollen i nät med yttersidan. Det andra målet han gjorde är ett riktigt klassavslut. Det fina, men lösa, inlägget från Ring är långt ifrån lätt att få tillräcklig fart i. Via ribbans underkant gick bollen i mål och det precis innan halvtidsvilan, vilket även det kom i perfekt läge för AIK.
I den andra halvleken fick vi inte se Stefanelli lika mycket, men det var också naturligt med tanke på att Sirius hade ett stort bollinnehav. Det var många som var bra idag, men Stefanelli var bäst.
Silver, men med guldkant
Säsongen har bjudit på många bakslag och poängtapp, men det skulle bjudas på stor dramatik in i det sista innan det stod klart att Malmö vann guldet. Förutsättningar inför var enkla. Malmö behövde förlora och AIK vinna. Således var det ett guld som var Malmös att förlora.
Matchen i Stockholm började med en ordentlig kalldusch för de svartgula när Sirius både tog ledningen och utökade den. Där och då var det mycket som behövde inträffa för att AIK återigen skulle få guldvittring, men en imponerade uppryckning och kraftsamling gjorde att laget kunde kvittera sent i den första halvleken. Det var en fröjd att se bestämdheten från spelarna och de visade verkligen hur stark gruppen är. När Sotte satte in ledningsmålet så väcktes ändå känslan att det här kanske var vår säsong ändå. När Henok sedan gjorde matchens sista mål var tanken framme igen. Precis som när Tjernström och Jansson avgjorde guldåren 2009 och 2018 så vore det en otrolig saga om Henoks mål blivit guldmålet att veva framöver.
Med tanke på hur den förra säsongen utspelade sig är det svårt att vara missnöjd med det stora silvret. Personligen var jag inne på att Bartosz gjorde mycket rätt redan förra året och vi var det näst bästa laget under den andra halvan av säsongen, men att Malmö skulle vinna på målskillnad över AIK trodde jag inte. Det har varit en stark defensiv som lagt grunden för AIK. De senaste matcherna har bjudit på en offensiv som får en att drömma om nästa år. Kan det här laget få en försäsong, något nyförvärv och inte bli av med allt för många spelare så kan nästa år bli ännu roligare än det här.
Det är därför ingen bitterhet över silvermedaljen hos mig, även om det såklart finns matcher man kan gå tillbaka till och spy galla över, men det går också för samtliga lag att göra. Att få drömma och hoppas om det i 97 minuter av den sista omgången är mer än man kunnat begära av Bartosz och spelarna.
Bedriften att inte förlora en enda match på hemmaplan är otroligt starkt och något som är viktigt att bygga vidare på. 41 poäng av 45 möjliga har spelats in på Nationalarenan, en otrolig statistik.
Tack Henok!
Inför matchen mot Elfsborg valde Henok att gå ut med informationen om att det här blir hans sista säsong. Retfullt nog stod då den 37-årige anfallaren på 99 mål. Därför var det extra kul att han blev inbytt i den andra halvleken och se honom jaga mål nummer 100. Glädjen och känslostormen på Nationalarenan när Sebastian Larsson hittade Henoks panna till 4-2 var total. Det blev ett värdigt avslut på den mycket fina tiden som anfallaren haft i klubben.
Under de senaste säsongerna tycker jag det känts som att många, mig inkluderad, tagit Henok för givet och gett honom mycket skit. Visst, han har inte alls levererat på planen som han gjort tidigare i karriären, men han har gjort så mycket bra för klubben. Det blev mer känslosamt än vad jag trodde inför när Henok tackades av efter matchen.
Tack för allt Henok. Du har varit helt otrolig.
Vilka känslor lämnade ni arenan med? Hur högt rankar ni Henok? Vem har varit säsongens bästa spelare? Håller Nabil och Stefanelli?
