Hammarby - AIK
Inför Hammarby - AIK: Våga vara rädd
Tre poäng mot Varberg till trots, AIK kippar alltjämnt efter andan i det allsvenska bottenträsket. Förväntningarna inför söndagens derby mot Hammarby må vara milda, men förhoppningen finns att ett svartgult lag med förhöjt självförtroende kan ställa till med stordåd på Tele2.
Liksom samtliga AIK:are kände jag en kontinentalstor lättnad efter segern över Varberg. Det var dock långt ifrån det enda jag tog med mig från Nationalarenan i måndags. Bortalagets stolpträff i den fjärde minuten och AIK ängsliga uppträdande fram tills det att Pittas placerade in 1-0 kändes allt för bekant. Att se Gnaget spela fotboll är lite som att handskas med en pubertal tonåring med starka känslosvängningar som pendlar mellan himmel och helvete varannan minut. I medgång har de svartgula visat upp ett spel som liknar en titelkandidat. I motgång däremot har Gnaget varit så svaga att det har varit svårt att se hur bollen över huvud taget skulle kunna komma i närheten av motståndarmålet.
Med tanke på tabelläget är det egentligen ingen konstighet att sådana hjärnspöken bitit sig fast i AIK-spelarnas huvuden. Vem vill egentligen göra Jimmy Tamandi, Martin Åslund och Håkan Svensson sällskap i historieböckerna som spelare som spelat ner AIK i Superettan och därefter lämnat utan att ge sig själva chansen att förbättra sitt svartgula eftermäle? Henning Berg har nog, med sitt tränar-cv, svårt att se sig själv i samma kategori som Patrik Englund.
I egenskap av storklubb blir fallet från toppen tyngre och AIK är inte den enda klubben som blivit varse om det den här säsongen. IFK Göteborg har varit ett gradvist sjunkande skepp i många säsonger och i år har det i långa stunder sett ut som att skuten slutligen skulle försvinna under vattenytan. Nu har Blåvitt tre raka segrar det återstår att se ifall de kan bibehålla den positiva trenden. Med det sagt är pendelsvängen mellan total ångest och ljuv lättnad aldrig så liten som när man befinner sig i botten av en tabell. Det räcker med två omgångar utan seger för att återigen slukas ner i den allsvenska avgrunden. Helsingborg ska vi inte ens tala om. Tanken på att spela ner en anrik och historiskt framgångsrik klubb i den svenska tredjedivisionen för första gången på 35 år skapar inte direkt harmoni på träningsanläggningen.
Derby var det, ja. Efter två försluter på Tele2 Arena den här säsongen är det tredje gången gillt för AIK på söndag. Hammarby såg länge ut att ha gått in i vägen med Martí Cifuentes possession-fotboll, men efter dubbelmötet mot nederländska Twente i Conference League-kvalet (som man i ärlighetens namn förtjänade att vinna) har Bajen ryckt upp sig i jakten på den åtråvärda fjärdeplatsen.
Det är svårt att inte tänka tillbaka på hemmaderbyt i tredje omgången, då Andreas Brännströms AIK ställdes mot Hammarby efter att ha spelat den lägsta versionens parodifotboll mot IFK Norrköping i den föregående matchen. ”Kan det bli någonting annat än en jordskredsseger för de grönvita?”, sades det då. Det kunde det bevisligen. Men bevisligen var det en engångsföreteelse för det skulle dröja tio omgångar innan AIK kunde kassera in en ny seger.
Höstsäsongens AIK har en betydligt starkare grund att stå på än det manskap som Brännan bossade över och bör, med segern mot Varberg i bagaget, vara väl rustade för att emot Hammarby. Jag tror att AIK kommer formera en liknande uppställning som senast. Jetmir Haliti bör fortsätta som högerback, vilket ger Otieno möjligheten att spela på sin naturliga vänsterbacksposition, samt att Modesto kan fokusera mer på offensiven. En annan hackkyckling som fick chansen senast var Omar Faraj, som med sitt närkampsspel gav mer utrymme för Ioannis Pittas längst fram. Jag blir inte förvånad om den duon startar igen.
Med Bilal Hussein klar för Hertha Berlin kommer antagligen Aboubakar Keita bli en mer regelbunden startspelare och mot Hammarby kommer hans defensiva egenskaper bli vitala. Det är också vitalt att AIK lyckas stänga till det centrala mittfältet. I allt för många matcher har motståndarna enkelt kunnat vandra in framför AIK:s backlinje och skapa målchanser. Mot Bajen kommer det krävas tre spelare på mitten för att inte hamna i numerärt underläge. Det lär bli en variant där Besirovic flyter in från vänsterkanten för att ge understöd till Salétros och Keita.
Jimmy Durmaz har alltjämnt svårt att imponera på Henning Berg. Jimmy har stått för fina insatser när han fått chansen, men det är tydligt att Henning inte värderar hans egenskaper speciellt högt. Den enda anledningen, som jag ser det, till att 34:åringen kommer får speltid mot Hammarby är ifall AIK jagar mål på slutet.
Rädslan över att spela i Superettan nästa år finns inom oss alla, oavsett om vi bär svartgult på planen eller på läktaren. Men rädslan är ingenting som får står i vägen för oss, istället ska det vara bränslet som tar oss ur den här situationen. Rädslan att misslyckas ska trumfas av lusten att lyckas. Vi avslutar den här införsrapporten med några ord från Kents Jocke Berg:
”Du står i frontlinjen igen
Allt kommer till den
Som vågar vara rädd”
