Krönika: Den bästa julklappen AIK kan få är en fortsättning av supporterupproret
På julafton arrangerar AIK, tillsammans med organisationen Maskrosbarn, ett julfirande på O’Learys i Mall of Scandinavia där man valt att bjuda in barn som har föräldrar som mår psykiskt dåligt eller lider av knarkmissbruk. Ett väldigt fint initiativ som gör en stolt att tillhöra denna förening. Tyvärr hamnar detta beundransvärda initiativ i skymundan av ett supporteruppror som visserligen kommer flera år för sent, men ack så välbehövligt.
När vi är inne på år 2017:s 50:e vecka sker det som jag personligen aldrig trodde skulle hända. Efter att AIK:s styrelse sparkade vår klubbs bästa VD någonsin, på ett minst sagt kontroversiellt sätt, startades debatten lättvindligt på olika sociala medier. En debatt som sedan kom att kulminera när det mindre populära nätverket Isidors Vänner skickar en representant att titta in på avtackningsmiddagen av vår VD på Café Beirut. Tragiskt nog var den händelsen bara en i den väldigt långa raden av olika trakasserier av Mikael. Inte ens på sin avslutsmiddag fick han vara ifred. Givetvis väcktes det starka reaktioner och väldigt stor irritation bland medlemmar som redan från början ansett att Ahlerup har sparkats felaktigt.
Efter att Isidor Vänner skjutit sig själva i foten börjar givetvis ett supporteruppror på olika sociala medier där irriterade medlemmar kräver svar av en ordförande som duckar, en styrelse som dansar efter förtryckares pipa och som om det inte vore nog så hoppar en från valberedningen av och därefter delger sin bild av allt som är så otroligt vrickat i klubben just nu. Resten av historien kan ni.
Vi har ägnat senaste fem åren åt att tjafsa internt om och om igen. Det har lett till att vi stannat av utvecklingen och sakta men säkert är vi på väg åt helt fel riktning på vad som inte allt för länge sedan såg positivt ut. Som ett direkt resultat av det har vi exempelvis inte kommit nånstans gällande egen arena-spåret. En fråga som glömts bort mitt i allt tjafs och olika maktkamper och privata särintressen som präglar AIK. Vi har olika sponsorer som även dom lägger sig i hur vår klubb styrs och det bidrar till rådande kaos. Som tur är har vi gjort oss av med två av dessa tack vare en mycket kompetent VD.
Jag ser det pågående supporterupproret som ett stort steg i rätt riktning. Ett stort steg att återfå kontrollen på vår klubb från de onda makter som har kidnappat den ifrån oss. Den avhoppande valberednings-ledamoten satte första spadtaget, ett par har följt efter och delgett sin bild av sin tid i organisationen. Vi har lyckats ta död på den tystnadskultur som är så djupt inrotad i vår klubb. De modiga personerna som nu trotsar hot och trakasserier, som nu visar enormt stark ryggrad gör en oerhörd insats. Det är vår förbannade plikt att ge dom allt stöd de behöver.
Den bästa julklappen vi kan ge AIK, medlemmarnas klubb, oss själva (!) - är att fortsätta detta uppror. Fortsätta ställa frågor, fortsätta ge stöd till våra tappra avhoppare som delger sin bild av det som hållits internt i så många år och främst av allt är det vår plikt att gå på stundande årsmöte och se till att rösta in rätt personer i organisationen. Personer utan egna särintressen och utan kopplingar till nätverk och organisationer som sett till att vår klubb är där vi är idag. Framtiden har aldrig sett så ljus ut som den gör nu.
Ta vara på situationen som den är, kontrollera den och äg den tills dess att vi har segrat! För AIK och dess medlemmar mot ljusare tider.
