-
Alla helgons dag med hjärtat i halsgropen
Halloween är över. Dödskallarna och häxorna är lagda i byrålådan för den här gången, men det innebär inte att vi kan andas ut och slipper vara rädda. ÖIS ska ju spela fotboll också.
… och så gör vi om allting. Matchen i tisdags och tiden fram till start orsakade nervositet som man inte trodde var möjlig. Som gjorde fysiskt ont. Och nu ska vi gå igenom hela proceduren igen. Men det gör vi ju så gärna, med tanke på alternativen. I tisdags stod vi inför valet vinn eller försvinn. Då vann vi – vad gör vi i morgon?
Förutsättningarna är precis lika enkla som mot Ljungskile. Seger tar oss upp på kvalplats mot antingen Oddevold eller Dalkurd medan oavgjort eller förlust innebär nedflyttning. Inga andra resultat spelar roll för vår del utan ÖIS öde ligger helt i våra egna händer – ett faktum som både lugnar och skrämmer. Men kanske är det så att den här upplagan av ÖIS presterar som bäst när vi är underlagstippade. Som i Svenska Cupen. Som i tisdags efter att inte ha vunnit sedan i augusti. Som i morgon. Kanske?
Hur som haver så är det alltså bara seger som gäller på Finnvedsvallen. Jämfört med Ljungskile, som förvisso såg taggade ut trots inget att spela för, så sitter Värnamo i en helt annan sits. Ledda av allas vår Sören ”Snuffe” Åkeby har smålänningarna gjort en halvdan säsong men har såhär med en match kvar ändock chans på ett säkrat kontrakt om resultaten går deras väg. Tre poäng kan ta dem över kvalstrecket, men de kan likväl stanna där de är eller halka ner till direktnedflyttning. Värnamos dag kan således bli en väldigt lyckad sådan, men framförallt har de mycket att förlora. Hur detta kommer att arta sig på planen och hur offensiva de kan tänkas vara från start ska bli mycket spännande att se.
Medan Värnamo har mycket att förlora är känslan att vi nu har mer att vinna. I tisdags talade mycket för en degradering, men vi klarade av uppgiften, vann äntligen en fotbollsmatch och har nu delvis vänt på det mentala spelet. Nedflyttning är fortfarande ett stort hot, rätt troligt till och med, men med nyinpumpat självförtroende så har vi plötsligt en känsla av att vi faktiskt kan klara av det här, medan vi mot Ljungskile mer levde på hoppet.
Spelarna som ska klara av det här är till stora delar samma som mot Ljungskile. Dock, glädjande nog, återvänder Daniel Paulson till truppen efter bekymren med höftbörjaren men det är oklart huruvida han är tillräckligt fit för en startplats eller om han snarare är aktuell för ett inhopp. Alternativen ligger sannolikt i att starta med samma spelare som i tisdags eller att spela med Paulson istället för Karlsson/Azulay. Då vinst är enda alternativet borde Karlsson ligga bra till för spel innebärandes att Azulay stryka på foten, med följd att Lundgren flyttas ner på mittfältet, Karlsson tar klivet upp bredvid Mourad och Paulson tar sin sedvanliga yttermittfältsposition. Definitiva besked får vi först i morgon.
Det får vi även kring Tobias Anderssons kvalitéer. Värnamos 19-åriga reservmålvakt är den som vaktar stolparna i morgon då Björn Åkesson är avstängs, och Andersson gör med det sin debut från start i Superettan. Tidigare har det blivit ett inhopp under vilket han släppte in fem mål på 25 minuter. Pressen är stor på Andersson och den måste vi till att utnyttja, inte minst på fasta situationer då han utöver sin orutin och osäkerhet är något kort (185 cm). Morgondagens match handlar dock när allt kommer kring uteslutande om oss och vår prestation. Om resan hem ska bli som den efter Skövde borta 2011 eller mer ha stämningen efter Assyriska 2004 är helt upp till oss själva.
Do or die, segra eller dö. I morgon formar vi vår framtid och vi gör det med uppemot 1000 ÖIS:are på plats. Tillsammans med de elva på planen ska en sista serieinsats göras med ambition att förlänga vår säsong. Hjärtat i halsgropen kommer vi att ha – frågan är om det hittar sin plats tillbaka in i bröstkorgen, eller om vi dör på kuppen.
