Krönika: "En supporters sex sinnen"
YF-supports ordförande Filip Anderberg ger sin syn på nöjet att följa det lag man älskar
Efter att vi på ÄFF-redaktionen läst Filip Anderbergs krönika på YF-supports hemsida (www.yfsupport.com) kunde vi bara inte låta bli att fråga Anderberg om vi fick publicera den även här. Ni kan säkert lista ut hans svar!
Krönikan handlar om det oväntade sambandet mellan människans 6 sinnen och att vara en fotbollsfanatiker.
Håll till godo!
Dagen startade med frukost runt 12.15, sånt kan man gott unna sig då sommarlovet tagit vid! Då jag satt och bläddrade igenom NST och läste "inför-snacket" före matchen mellan vårt Ängelholm och Högaborg kom jag osökt att tänka på människans 6 sinnen. "Vad håller dumskallen på med" undrar ni kanske? Det kan man faktiskt fråga sej, för emellertid stämmer det kanske. Efter lite grubblande över dessa fenomen anade jag ett samband mellan detta och att vara en fotbollssupporter. Lite längre fram ska jag förklara hur jag menar.
I vilket fall så tog resdagen fart då jag skulle köra inom XperTEN på vägen till YF Lokalen där vårt material i form av flaggor, tifo och annat som hör en hängiven supporters liv till. Där mötte vi även upp Fredde Erlingson som tvingade XperTEN att bära paketet med pinn-flaggor då hans bromsar inte klarade av nedförsbacken vid Banskolan vilket i sin tur skulle ha lett till att flaggornas pinnar och han själv skulle ha mosats i betongväggen i slutet av backen. Efter lite gnäll beslöt sej XperTEN för att bära eländet.
Då vi nådde stationen mötte vi upp de övriga resenärerna. Sist anslöt XperTEN, drypande av svett efter backarna. Fredde förklarade då retfullt att han menade att hans bromsar på sin egen cykel inte fungerade. Ingen fattade något. I alla fall inte förrän Fredde hävde ur sej att han cyklade på sin mammas cykel.
Tågresan till Helsingborg förflöt utan några avancerade hinder. Lite härligt "Gamla minnen" snack från tidigare resor med YF kom upp till ytan, lite sköna skratt och det härliga pyset från en nyöppnad bira från YFS Baren förgyllde tågresan härligt.
Väl framme på "Knutan" i Helsingborg fortsatte vi med att leta reda på bussen. Då denne till slut masade sig in i sin ficka vid hållplatsen tog det 10 minuter för tanten som körde att lämna över stolen till nästa förare. Toa-nödig som man var så var detta ett störande moment, dock vändes vreden till att istället utföra dagens stordåd. Bland skaran av väntande supporters fanns även en äldre dam (uppmärksamma uttrycket) som skulle stiga på samma buss som oss mot Elineberg. Fredde var inte sen att rusa in i bussen då dörren till slut öppnades. I stället för att vi andra fyllde på så drog jag ut honom och sade artigt till damen:
"Damerna först!"
Ni kan ju gissa att sarkastiska flin och en berömmande kommentar kom från chauffören inte var sena att anlända.
Efter inte mindre än 16 minuters färd var vi äntligen på plats på Harlyckan!
ÄFF vann matchen med 2-1.
Efter att spelarna tackat oss kom jag återigen att tänka på människans 6 sinnen. Nu visste jag vad jag menade:
Lukt: Lukten av nyklippt konfetti och nygrillat!
Smak: Smaken av en nyöppnad bira och en nygrillad korv!
Hörsel: YFS Ramsor - finns inget bättre efter en fin match med seger!
Känsel: Att känna händerna applådera ÄFF och dom gör likadant mot oss - där finner man frid.
Syn: Att se ÄFF göra en gedigen kämpainsats och rättvist vinna!
Tal: Att få skrika ut jublet efter en härlig match!
Ser ni likheterna? Detta kallar jag synonymer!
Hemresan inleddes med att Fredde hade en stunds utläggning om biljetter med chauffören vilket fick denne på uselt humör. När sedan Johan E skulle lägga in paketet med pinn-flaggor muttrade han: "Vad fan är detta?". Livet som fotbollssupporter är inte alltid så förstående hos alla. Dock återupprättade Olof stämningen genom att kräva att Linus Grundström skulle skulle tränga ihop sej på sitt en-mannasäte. Låt då mej påpeka att bussen i stort sett var tom. Till och med chauffören kunde inte låta bli att dra på leendet. Nåväl, vi ska vara glada att alla kom med på bussen. Det var det nära att inte bli förra året då Olof och Johan E steg på fel buss som hade destination Kristianstad. Detta redde vi dock upp genom att skrika och vifta åt våra bortkomna vänner på andra sidan vägen.
Tillbaka på Knutpunkten inhandlades ett mål sund mat på McDonald´s innan det var dags att sätta sej på tåget hem till Skånes hjärta igen. Naturligtvis öppnade sej himlen och ett halvtrist störtregn nådde oss.
På det hela taget var detta en fin resa. Den innehöll allt vad en resa ska innehålla. Enda minuset var rövarpriset på den grillade korven som var satt till 25 kr stycket. Och avslutningsvis vill jag påpeka att med risk för raseriutbrott har jag inte nämnt vad samtalet på läktaren handlade om. Ni som var på plats vet mycket väl varför, hehe =)
På plats på Harlyckan,
Filip Anderberg.
