- -
Hammarby IF - ÄFF 2-1: Ingen festförstörelse mot Sundin &Co
På ett upphaussat och fullkomligt vibrerande Söderstadion besegrade Hammarby di gule från Ängelholm. Erik Sundin showade i Kennedys debut och ÄFF lyckades aldrig riktigt stå emot varken den individuella kvalitén eller de 12 153 åskådarna. Det största glädjeämnet i ett gult perspektiv var Monday "Miracle" Samuels debut.
Klart att det var en märklig känsla att bänka sig i soffan istället för att debutera på Söderstadions pressläktare. Extra märkligt med tanke på att 13 000 annonserat att de skulle agera åskådare till matchen med stort "M" - Kennedy Bakircioglüs comeback och Erik Sundins debut. Mot ett ÄFF - som bland annat hade tre tonåringar på bänken i form av Michael Babier, Michael Baggner och reservkeepern Anton Larsson. Dessutom fick Monday "Miracle" Samuel tillstånd att debutera i ÄFF-dressen. Nåja, som tur är lever jag i en värld som kan erbjuda det mesta (även om det inte alltid är positivt). Csports.se räddade mig - jag fick se matchen. Senast jag såg en ÄFF-match på TV var den 30 september i fjol då ÄFF gästade GIF Sundsvall. Då föll ÄFF med fasansfulla 6-0. Men det är å andra sidan en annan femma.
Med mitt TV-öra hörde jag Stefan Rehn hylla Robin Simovic sekunderna innan avspark. "Innan säsongen sa han att han skulle bomba in mål och det har han sannerligen gjort", sade den gamle mittfältsräven. Har Rehn om möjligt läst denna text?
Innan dess hade lagens båda huvudtränare hunnit med att intervjuas. Det mesta handlade om den elektriska stämningen som härskade på Söderstadion. Gregg Berhalter menade att det är svårt att inte vara enormt exalterad inför en match med en sådan inramning. Joakim Persson var inne på samma spår och sade att ÄFF skulle dra nytta av att "13 000 hatar oss".
Med mitt TV-öga såg jag ett ÄFF som tog tag i taktpinnen. Martin Andersen utstrålade pigghet och vinnarinstinkt efter några ynka sekunder och Robin Nilsson och Johan Eiswohld delegerade lugna och mogna passningar inom laget. I den femte minuten dribblade Andersen upp Billy Berntsson mot korvkiosken och ÄFF var laget som spelade mest vårdat. Efter sju och en halv minut slog samme Berntsson ett högerinlägg som hamnade på ex-ÄFF:aren Mattias Adelstams panna. Bollen hamnade i Hampus Nilssons famn.
Apropå Hampus Nilsson... han skulle komma att hamna i några ytterst tvivelaktiga minuter kort därefter. Han lyckades nämligen med konststycket att slå bort tre raka insparkar inom loppet av lika många minuter. Den första hamnade i Gregg Berhalters famn och den andre kunde Billy Berntssons hämta utanför samma sidlinje och när Hampus en tredje gång agerade vingfotad landade bollen i spelargången. "Han är kanske missnöjd med bollen?" skämtade Stefan Rehn med en ironisk stämma.
Ungefär i samma skede som dessa tre makabra prestationer ägde rum tog hemmalaget över matchbilden. Faktum är att bortalaget aldrig kom tillbaka. Åtminstone inte på riktigt. Någon dödlig desperation kunde i varje fall inte jag åskåda från de gula spelarna i resten av matchen. Den fanns säkert där - men Hammarbyarna var bättre på att sätta det i praktiken.
ÄFF hade trots allt den första halvlekens bästa chans för nätrassel. En opressad Robin Nilsson hittade en djupledslöpande Robin Staaf i en korridor som Hammarby-backarna skapade. Först kändes det som offside, något som även Staaf verkade tro. För han gick inte riktigt hundra kändes det som. Han fick bollen helt fri mot Johannes Hopf - och visst han hamnade i en aningens snårig vinkel - men med ett tydligare självförtroende och mer beslutsamhet hade han kanske rundat målvakten. Istället siktade han på bortre och Hopf avvärjde med en näve.
ÄFF rivstartade den andra halvleken när man efter tjugofem sekunder visade prov på en utsökt omställning där Martin Andersen var katalysator. Eller "katalysator" och "katalysator" - avslutet fick utanför mål.
Hammarby var bäst för dagen och i den 49:e minuten gjorde kanadicken Nikolas Ledgerwood 1-0 efter en majestätisk assist från den debuterande Erik Sundin. Knappa fem minuter senare blev Marcus Lindberg varnad för femte gången i år och minuten senare var Robin Simovic utanför plan för behandling. Högerlåret blev bandagerat och senare uppges han även fått bekymmer med ena vaden. Angående "Simos" insats i hans hittills största match i karriären: godkänt. Visar god teknik vid flertal tillfällen men utstrålade inte vilken goalgetter han kan vara.
Då visade ett annat (förmodat) fynd desto mer när han fick snöra på skorna. Den 18-årige nigerianen Monday "Miracle" Samuel blev ÄFF-spelare för sisådär tio dagar sedan och fick under matchdagens förmiddag beskedet från Migrationsverket att han numera är spelklar. Han ersatte Jonas Nilsson i den 65:e minuten och därmed fick ÄFF:s tröja med nummer fyra visas för första gången i tävlingssammanhang i år (Joakim Alriksson fick aldrig spela innan han lånades ut till Enköping). "Miracle" - som han kallar sig själv - började direkt tricksa bollen över en Hammarbyare i takt med ena hörnflaggan och om man ser till hans första aktion i ÄFF-tröjan är det lätt att bli ytterst hoppfull. Inte minst med tanke på vad han visade under resten av hans 30 minuter. Med en utsökt bolltouch och allmän kontroll gjorde han inte ett enda misstag, vad jag kan minnas. Han placerades som trequartista samtidigt som Jonas Lindh blev vänsterback och Robin Staaf högerytter innan Björn Westerblad blev inbytt i den 74:e minuten. Då ersatte "Miracle" Staaf som högerytter och Westerblad blev renodlad forward bredvid Simovic. I den 80:e minuten blev även Zeyn S-Latef inbytt när Simovic lunkade ut. Zeyn kom inte in i spelet - men slog två läckra frisparkar med sin känsliga vänsterdoja.
Nu går jag händelserna i förväg... Erik Sundin gjorde 2-0 i den 69:e minuten och därmed kändes det avgjort. Mikael Rynell (kapten för dagen då Max von Schlebrügge gick sönder på uppvärmningen) klackade elegant till Sundin som än mer elegant chippade in sitt första Bajen-mål bakom en chanslös Hampus Nilsson.
När klockan hade tickat till 90 minuter visade fjärdedomaren att tilläggstiden skulle vara i minst fyra minuter. När ungefär tre och en halv av de fyra minuterna hade gått ville Bajen slå en kort hörna. Man sjabblade dock fatalt och kommentatorn Robert Perlskog tyckte att det var "världens klantigaste hörna". Monday "Miracle" Samuel utnyttjade detta och for iväg längs högerkanten. Men några speldugliga alternativ från medspelarna fick han inte - förrän Mikael Dahlgren stormade fram längs samma kant. Dahlgren slog en boll i djupet mot den inhoppande Björn Westerblad och "Björne" rullade behärskat in 2-1-målet som mest kännetecknas som viktigt i akademisk synpunkt. Det är just sådana mål jag gillar. Även om jag helst av allt ser mål som innebär tre poäng.
Någon ÄFF:are som fortfarande drömmer om Allsvenskan 2013? Då får ni nog räkna med några mardrömmar framöver. Någon som misstänker att "Miracle" kan leva upp till sitt namn? Tänkte väl - han bör starta i nästa match. Någon som njöt av fotbollsfesten på Söderstadion? Det vore konstigt annars.