Leksand - Oskarshamn4 - 0
ÄFF - Umeå FC 1-0: "Vi har ju en Simovic..." - igen
Efter Robin Simovics hattrick mot Varbergs BoIS den 21 juni sade Joakim Persson "vi har ju en Simovic" och menade att det var skillnaden mellan tre, en eller för den delen noll poäng. Igår - den 27 augusti - tog ÄFF sin första fullpoängare sedan Varbergsmatchen. Givetvis var det Simovic som avgjorde. "Vi har ju en Simovic" kan bli ett klassiskt uttryck.
Inför matchen handlade det mesta om hur Joakim Persson och Magnus Arvidsson (som för övrigt satt på läktaren igår) tänkte när de bänkade Jonas Nilsson och Robin Simovic. Anledningen såg ut att finnas enkel: båda stod på två varningar och med minst ett gult kort mot Umeå skulle de komma att missa den hetlevrade matchen på Söderstadion nästa omgång. Men att vila Robin Simovic för en sådan till synes banal anledning? Dessutom med flertalet renodlade forwards på frånvarolistan. Njaee... det var något som inte stämde. Efter matchen fick vi veta - den för mig vettiga - anledningen: "Simo" vaknade med nackspärr på matchdagens morgon. Det stämde överens med hans röda "plåster" som stack upp ovanför tröjan när han sedermera hoppade in. För han kunde hoppa in. Det ska vi vara glada över...
I den sjätte matchminuten kunde vi ana vad som (nästan) skulle ske. Mikael Dahlgren gjorde en klassisk "Dahlgren-raid" längs högerkanten och hittade en framstörtande Martin Andersen med ett inspel längs marken bara någon meter från en fri mållinje. Andersen lyckades mäkta med konsstycket att skjuta över - ungefär som Edinson Cavani gjorde i Serie A-premiären mot Palermo häromdagen (även om uruguayanen träffade ribban). Det var en början på något som såg ut att bli missarnas afton.
Nästan exakt tio minuter senare slog Zeyn S-Latef ett känsligt inlägg mot anfallspartnern Omid Nazari i bortre delen av straffområdet. Kraften och riktningen från Nazaris skalle var dock inte optimal. Fyra minuter efter det var Omid även delaktig i ett anfall som mycket väl hade kunnat utmynna i mål. Mikael Dahlgren slog en djupledsboll mot ÄFF:s nummer 16 längs den högra straffområdeslinjen och med två-tre ÄFF:are i straffområdet såg det ut att kunna bli en het målchans. Men Omid valde att slå en boll snett in och bakåt - när samtliga ÄFF i straffområdet löpte mot första stolpen.
I den 24:e minuten fick Zeyn S-Latef bollen några meter in på egen planhalva. Med en fri yta framför sig drev han upp och hade en löpande Omid Nazari som ett till synes naturligt alternativ till vänster om sig. Men Zeyns hovmästarblick valde en högerspringande Johan Eiswohld och det gjorde att ÄFF sånär tog ledningen. Eiswohlds avslut gick mot den bortre stolpen - men en duktig Vladimir Sudar gjorde en limmande enhandsräddning med minsta möjliga marginal.
Men ÄFF fick inte in bollen i mål samtidigt som UFC inte bjöd på någon fartfylld offensivlusta. Planens främste: en klok, kvickfotad och kontrollerad Albin Nilsson.
Den andra halvleken var sex minuter lång när Jakob Augustsson tog initiativet att dra på en offensiv löpning á la Lúcio - och var bara en längre tå från att kunna stöta in det efterlängtade ledningsmålet bakom Vladimir Sudar.
I den 54:e minuten stegade en intressant Adam Chennoufi upp till en frispark belägen 25-30 meter från Hampus Nilssons mållinje. Bollen drog mot krysstrakten - men Nilsson räddade med en fantastiskt panterlik räddning. Från den vinkeln jag såg det hela så kändes det som att bollen hade gått någon halvmeter utanför. Men oavsett vad - Hampus Nilsson visade fina kvalitéer.
I den 63:e minuten kom Robin Simovic in istället för Zeyn S-Latef. Där och då började det susa av förväntningar bland de 736 åskådarna - skyttekungen äntrade planen. Trots att han på morgonen hade vaknat med nackspärr och under dagen både behandlats och käkat piller.
I det efterföljande spelavbrottet byttes Omid Nazari ut till förmån för Björn Westerblad. Bytena gav effekt och ÄFF började trycka på alltmer intensivt för ett ledningsmål. Martin Andersen slog inlägg på inlägg, Simovic briljerade och Albin Nilsson (som var mer anonym i den andra halvleken jämfört med den första) glimtade till vid ett antal tillfällen.
I den 70:e minuten lämnade 17-åringen Michael Baggner avbytarbänken och började värma upp ensam. Skulle han bli Joakim Perssons joker i jakten på den första trepoängaren sedan den 21 juni?
Matchbilden blev dock alltmer intensiv och adrenalinfylld. Inte minst när ÄFF åkte på ännu ett tveksamt domslut (båda tränarna kritiserade domaren Mohammed Al-Hakim efter matchen). Jonas Lindh och Adam Chennoufi hamnade i en duell som såg ut att kännetecknas som en klassisk axel-mot-axel-situation. Men Chennoufi föll i straffområdet och Al-Hakims ene assisterande domare tog beslutet att det var värt en straffspark. ÄFF-spelarna reagerade starkt - precis som mot Falkenberg senast.
UFC:s lagkapten Erik Lundström (som gjorde mål på straff senast lagen möttes) stegade fram och möttes av en fantastisk Hampus Nilsson. För Nilsson räddade straffen långt ut i hans högra hörn. Två minuter senare stod det 1-0. Målskytt? Robin Simovic, så klart. Med en vänsterbredsida några få meter från en stor motståndarmålvakt hittade "Simo" ett hål mellan benen och frälste därmed ÄFF ännu en gång.
Robin Simovic - en målkung som redan gjort lika många seriemål som självaste Sebastian Andersson gjorde under fjolåret - var den stora skillnaden mellan hopp och förtvivlan. Tillsammans med en strålande Hampus Nilsson gav han ÄFF tre livsviktiga poäng mot laget som numera ligger allra sist i Superettan. Joakim Persson antydde på presskonferensen efter matchen att ÄFF nu säkrat ett nytt kontrakt i Superettan. Det känns så förbannat skönt.
