Blytungt silver i DM-slutspelet
ÄFF:s U19-lag hade chansen att för första gången i klubbens historia bärga en DM-titel i herrjuniorklasen. Men man föll med 3-1 mot LB07. ÄFF - med namn som Monday Samuel och Albin Nilsson i startelvan - lyckades inte få in bollarna trots spelmässigt övertag.
Det bubblade i magen när jag åkte från Ängelholms centrum till Limhamns IP. Inte för att jag hade ätit ärtsoppa några timmar tidigare - utan för att jag var på väg mot en DM-final med Ängelholms FF:s talanger i huvudrollen. På förhand såg jag motståndarna LB07 som birollsinnehavare. Det skulle visa sig att jag hade fel. Även om ÄFF spelade klart mest kvalitativt i längst perioder av matchen.
Tränarduon Thomas Persson och Rune Olsson förfogade över en ytterst spännande trupp - förstärkta av de båda -93:orna från A-laget, Albin Nilsson och Monday Samuel. Dessutom fanns Michael Babier, Michael Baggner, Oskar Olsson, Albin Sturesson, Karl Franzén och Albin Subasic i startelvan. Alla är eller har varit A-lagsaktuella i antingen match, träning eller både och.
Laguppställningen i sin helhet:
#22 Simon Nilsson
#8 Karl Franzén - #6 Eric Larsson - #20 Oskar Olsson (kapten) - #2 Michael Babier
#24 Albin Nilsson - #21 Albin Sturesson
#13 Michael Baggner - #4 Monday Samuel - #10 Albin Subasic
#9 Måns Carlsen
Avbytare: #1 Simon Hammar Johnsson (mv), #3 Mattias Karlsson, #17 Johan Ekman, #16 Fabian Grip Rösth och #19 Hampus Wennerberg.
ÄFF kom ut på Limhamns IP:s nylagda konstgräs (premiären spelades i söndags när LB07 förlorade med 2-3 mot IK Oddevold i Division 1 Södra) med en halvlek kvar till avspark (alltså 45 minuter). LB07 valde att komma ut för uppvärmning ungefär en kvart senare. Någon minut innan båda lagen klev in i omklädningsrummen för att montera de sista utrustningsdelarna linkade Måns Carlsen ut bredvid den assisterande tränaren Rune Olsson och lagledaren Göran Hedström. Runt det ena knäet fanns en trycklinda och känslan var att Carlsen (japp, det stämmer att han är yngre bror till TFF:s Sebastian Carlsen) skulle tvingas kasta in handduken i sista stund. Men när ÄFF marschade in för spelarpresentationen fanns Carlsen med bland de elva startpågarna.
LB07 startade piggast och redan efter 40 sekunder hade man skrapat ihop till en hörna. I den tredje minuten drog Saman Ghoddos (med ett förflutet i SVT:s reportageserie "I Zlatans fotspår) på ett distansskott som ÄFF:s målvakt Simon Nilsson räddade tämligen enkelt. De kommande minuterna skulle inte bjuda på fler noteringar än att huvuddomaren beordrade funktionärerna att sätta på elljuset.
I den 19:e minuten skulle dock Saman Ghoddos ge mig anledning att föra anteckningar. Monday Samuel förlorade ett motlägg vid mittplan och så småningom hamnade bollen hos Ghoddos i den högra utkanten av straffområdet. Med ett distinkt och pressat avslut i bortre hörnet gav han sitt lag ledningen. Ett klassavslut av Ghoddos.
ÄFF hade en del bekymmer under den första halvtimmen. LB07 dominerade långt ifrån, det var snarare så att ÄFF slarvade och spelade med för lite rörelse. Det mesta vi fick se i konstruktiv väg från de gula spelarna var ett antal distansskott när spelalternativen brast. Det var främst Monday "Miracle" Samuel som var skottvillig. Även Albin Nilsson och Michael Babier testade bössan ett par gånger.
Men när matchen hade spelats i sisådär 30 minuter började ÄFF ta tag i taktpinnen med flera etablerade anfall som hotade LB07. Även om hemmalaget stack upp med en farlig chans i den 38:e minuten (Michael Babier visade fotbollskonst när han drev upp ett anfall efter att ha räddat ett baklängesmål några centimeter från mållinjen) så var det ÄFF som skulle komma att hamna i målprotokollet. Monday Samuel fick på ett bra distansskott med vänstern som räddades av målvakten. På den efterföljande hörnan levererade Albin Sturesson en magisk boll mot Oskar Olsson i den främre ytan av straffområdet. Med fart, kraft och god placeringsförmåga blev lagkaptenen målskytt med huvudet efter att bollen landat i de bortre nätmaskorna.
Speakern ropade upp Albin Subasic som målskytt men detta korrigerades efter att den trogna skaran av ÄFF-supportrar förklarat att det var Oskar Olsson som nätade.
Om vi sammanfattar den första halvleken väljer jag att använda följande ord: Ett ÄFF som succesivt växt in i finalkostymen och ägt den sista kvarten. De många hörnorna gav resultat när det välförtjänta målet anlände i ett psykologiskt viktigt skede av matchen. Monday Samuel har inte varit så dominant som man kan förvänta sig samtidigt som han ådragit sig ett gult kort. Måns Carlsen och Michael Baggner är med för lite i spelet. Bäst hittills: Albin Nilsson, Albin Subasic och Oskar Olsson.
När den andra halvleken startar tar det inte många sekunder innan man kan avläsa Thomas Perssons och Rune Olssons taktiska dirigeringar. Ett mer renodlat 4-4-2 där Albin Subasic flyttas upp som forward bredvid Carlsen, Baggner byter kant till vänster och Albin Sturesson flyttas ut som högermittfältare. På pappret besitter vi nu ett centralt mittfält som lika gärna kunde startat i Superettan (Albin Nilsson och Monday Samuel).
ÄFF startar initiativrikt och fartfyllt efter halvtidssnacket. Efter elva minuter driver Michael Baggner upp ett anfall och Albin Subasic avslutar med ett skott som bara är någon liten meter från att smita in i mål. En LB07-försvarare hann mellan med ett ben. Michael Babier är kanske den andra halvleken bästa spelare när han börjar agera regelbundet med sina offensiva löpningar. I den 62:e minuten drar han på ett avslut efter framspelning av Albin Subasic och i detta nu känns det bara som att det är en tidsfråga innan ÄFF tar ledningen.
Men i den 63:e minuten gör LB07 2-1. Vår målvakt Simon Nilsson går utanför sitt straffområde och ska slå en passning till Oskar Olsson. Det blir dock inte som tänkt och bollen hamnar hos LB07:s Joakim Svensson som svarar med att skjuta bollen i öppet mål. En tung smäll och framför allt en mental prövning för di gule.
I denna veva börjar hemmaåskådarna dra på smilbanden ordentligt. De börjar intensivt att heja på sitt lag samtidigt som de informellt provocerar bortalaget. ÄFF-supportrarna svarar med att dra på ramsan "Forza gula, in med bollen, hey, hey..." och i detta nu är det en fantastisk stämning för att vara en DM-final för juniorer.
Än mer hätsk (och fantastisk) stämning blir det i den 75:e minuten när Albin Subasic dras ned i straffområdet. ÄFF vädjar för straffspark - domaren låter spelet fortgå. Som ni säkert förstår: de två olika sidorna av den lilla träläktaren har sina åsikter klara gällande denna situation. Hemmalägret vill visa ut Subasic för filmning och bortlägret vill se sitt lag få en om möjligt avgörande straffspark.
I den 80:e minuten dör matchen. Då nickar nämligen Joakim Svensson in 3-1 på en hörna. För någon sekund ser det ut som att bollen inte är helt inne. Men när varken ÄFF-spelarna eller den assisterande domaren protesterar mot huvuddomarens beslut är det väl inte så mycket att sia om.
ÄFF tar ut en heroisk Michael Babier med krampkänningar i den 84:e minuten. -95:an Fabian Grip Rösth gör därmed entré. Thomas Persson och Rune Olsson väljer varken att gå ner på en trebackslinje eller ge bänkspelarna blodad tand. Istället ger man maximalt förtroende till sina startmän.
Under slutsekunderna är LB07 endast en stolpträff från att öka på siffrorna. Någon minut tidigare hade Saman Ghoddos utsetts till matchens lirare - vilket skapade karnevalstämning bland hemmasupportrarna.
Bäst i ÄFF enligt mig: Albin Nilsson, Michael Babier, Oskar Olsson och Albin Subasic.
Lika (positivt) blytungt som det hade varit att ta hem en pokal till Ängelholm är det (negativt) blytungt att förlora en final på detta sätt. Vi kan åtminstone trösta oss med att det inte handlade om Champions League.
