"Framtidens ÄFF" - del 1.
Efter regn kommer solsken. Efter sorg kommer glädje. Efter skolan kom Albin Subasic – killen som under 2011 hunnit med att skriva U21-kontrakt, sitta på bänken i Superettan, göra mål i A-laget och inte minst blivit uttagen till landslaget. - Det går knappt att beskriva känslan när jag blev uttagen första gången… Som en dröm som gick i uppfyllelse! Möt 17-årige Albin Subasic i en öppenhjärtig intervju.
Eftermiddagen börjar bli sen och mörkret är redo att inträda samtidigt som kylan tränger på ordentligt. På Ängelholms Idrottsplats är det nästintill ödsligt – det är i stort sett bara klubbstugan som är tänd. Där inne sitter ett enastående råämne för fotbollsföreningen som för knappt en månad sedan kunde bli Allsvenskt.
- Vi har fantastiska spelare i klubben, säger ”Subba”.
Snart kan han själv bli inräknad bland den skaran. Men vi börjar från ”scratch”…
Den 21 juli 1994 föddes en pojke vid namn Albin Subasic på Lidköpings BB. Aningen om att det skulle komma att bli en duktig fotbollsspelare började dyka upp på allvar först nio år senare. Efter att ha bott i Lidköping och Uppsala, flyttade familjen Subasic ner till kuststaden Ängelholm. Då började familjens son att spela fotboll i Ängelholms Fotbollsförening.
- Det gick bra och det var riktigt roligt att spela matcher, berättar den numera muskulösa tonåringen.
Passionen för fotbollen, som idag brinner djupt i hela hans kropp, började växa fram för varje år som gick. När han var 14 år var han en av deltagarna på det mytomspunna Landskronalägret – ett läger för Skånes bästa spelare i varje enskild åldersgrupp.
- Jag har för mig att jag var skadad på två eller tre zonläger , men jag kom ändå med till Landskrona, förklarar han om sin första riktiga väg mot eliten.
Efter ett antal gallringar blev han uttagen till ett så kallat ”Breddläger”, men någon längre vandring i Skånes representationslag blev det inte.
- Jag var inte bäst på breddlägerna. Men fysiskt sett, som snabbhet och spänst, var jag nog nummer ett.
Något ”Elitläger” i Halmstad blev det inte. Men skam den som ger sig…
I juli månad 2011 var Albin med sin familj på semester i Bosnien. Plötsligt får han massvis med meddelande via SMS och Facebook.
- Jag hade fyllt år två dagar innan eller nåt, så jag tyckte det var lite konstigt med alla nya meddelanden, säger Albin och skrattar.
När hans tränare hör av sig förstår han att något stort har inträffat.
- Ja, Markus Tilly sms:ade att jag skulle ringa direkt och att det var viktigt, säger Albin lika glatt som tidigare men med en allvarligare ton i rösten.
Då kom beskedet att semestern helt enkelt inte var första prioritet längre – ett landslagsläger i Halmstad hägrade först och främst. Som en av 68 uttagna spelare fick en av Ängelholms mest talangfulla fotbollsspelare chansen att visa sina kvalitéer bland Sveriges mest talangfulla fotbollsspelare födda 1994. Men hur fick självaste landslaget upp ögonen för en kille från lilla Ängelholm?
- Ingen aning. Men det kan ha varit när vi spelade premiär i Pojkallsvenskan borta mot IFK Göteborg. Spelet gick bra och jag gjorde ett mål och en assist.
Den känslan förstärks efter ett samtal mellan Albin och hans U21-tränare Markus Tilly.
- Han skrev till mig på Facebook att ”en god vän till mig sade att du var riktigt duktig idag.”
Föraningen fanns någonstans i bakhuvudet eftersom Tilly själv varit involverad i P93-landslaget sedan 2010.
Hur var då känslan när själva landslagssamlingen närmade sig? Fanns det överhuvudtaget någon som helst nervositet i denna självsäkra kropp?
- Lite nervös var jag, det är klart. Men jag kände inget underläge om man säger så. Jag har alltid vetat hur bra jag är och jag var uttagen precis som alla andra, understryker Albin.
Lägret gick väldigt bra, förklarar Albin, och i de två internmatcherna övertygade han.
- Jag gjorde två mål, en assist och fixade en straff. Ingen annan var bättre än det, konstaterar han.
Trots imponerande prestationer blev det ingen plats i 18-mannatruppen till landskamperna mot Norge, Island och Wales. Men om det är någon som klarar av motgångar så är det – just det - Albin Subasic.
- Det är i klubblaget jag ska prestera först och främst, så är det.
Knappt två veckor efter hemkomsten från landslagslägret bar det av till Stockholm.
- Vi var i Danmark och spelade en turnering när jag får veta att A-laget har mycket skador i truppen och vill ha med mig till bortamatchen mot Brommapojkarna, säger han samtidigt som ögonen tindrar likt juleljus.
Samma dag som Danmarksbussen återvände till Ängelholm var det avfärd tillsammans med seniorerna med Grimsta IP som destination. Någon speltid blev det inte. Men…
- Känslan var ändå magisk!
Debuten i seniorsammanhang kom istället några månader senare – i november.
Efter landslagsläger och ett svar på att han kan vara aktuell för en plats i A-laget, fortsatte det inte lika glamorösa – men ack så viktiga – slitet på träningsplanen.
- Som mest tränar jag väl fyra gånger med U-21, två gånger med fotbollsgymnasiet och en gång på gymmet där jag tränar bålstabilitet.
Med andra ord sju organiserade träningspass i veckan bortsett från matchspel – dessutom gör han ett specialkonstruerat halvtimmesprogram innan morgonträningarna i skolan. Givetvis är det matchspel som Albin gillar mest – samtidigt som det ger mest utveckling.
- Jag har spelat väldigt mycket i år och jag känner att det har utvecklat mig.
Matchspeltiden fortsatte i november månad när säsongen egentligen var över. A-laget planerade in två träningsmatcher för att testa både provspelare och talanger från egna leden. Tillsammans med Michael Babier och Michael Baggner – två fotbollspolare ändå från knattetiden – fick han möjlighet att visa sina färdigheter framför Joakim Perssons ögon. I första matchen blev det ett gult kort efter ett inhopp i en ovan position som högermittfältare. Men glädjen var ändå stor – kompisarna från 94-gänget fick ju starta:
- Det var som att själv starta, utbrister Albin på ett ytterst ärligt vis.
Den nästkommande matchen i seniorernas dressar spelades exakt en vecka efter debutmatchen. Den mest framträdande var Albin Subasic. Han gjorde ett mål, två assists och låg bakom ytterligare två mål i 6-2 segern. Då har vi glömt att säga hur bra han var utöver det.
- Jag var taggad! Direkt på morgonen kände jag att det skulle gå bra.
Dagen efter förverkligades ännu en början på en landslagsberättelse när han fick veta att han blivit uttagen till en stor landslagssamling för andra gången. Återigen på ett smått humoristiskt vis…
- En kille som jag lärde känna på lägret i Halmstad skrev ”Grattis bror” till mig på Facebook. Jag fattade inte, då sa han att jag skulle kolla min mejl.
Där befann sig bekräftelsen på att ytterligare en utmaning, bland de högst rankade svenska spelarna födda 1994, stundar inom kort.
Samtalet glider in på nästa år och jag frågar om epitetet ”Super-Sub” eller ”Super-Subba” kommer bli verklighet kommande säsong. Svaret är självlysande:
- Haha, jag hoppas givetvis på att börja direkt men det är så kul att spela oavsett! Men jag siktar på att bli ”Super-Subba” istället för ”Super-Sub”.
Vilka egenskaper kommer då att göra honom till ”Super-Subba”?
- Jag är stark både fysiskt och psykiskt, snabb, orädd och har ett hyfsat bra skott.
Men vad behöver han då utveckla?
- Eftersom jag är ung så är det lätt att jag ibland gör det för svårt i vissa lägen, till exempel när jag kan passa enkelt så kanske jag väljer att vända om och utmana istället.
Han förklarar att han kontinuerligt pratar med sina tränare om vikten av att kunna utmana åt både höger och vänster.
- Annars läser försvararna mig för enkelt.
Just denna medvetenhet kan göra att vi mycket väl kan få se en ”Kung” Agüero-liknande spelare äntra A-lagsplanen på Ängelholms IP inom en överskådlig framtid.
Albin Subasic är talangen som förenar ren och skär begåvning med maximal råvilja. Framtiden ligger vid hans fötter - härnäst ett landslagsläger på Bosön. Fler drömmar lär förvandlas till verklighet när framtid blir nutid. Det ska Ängelholms FF vara ofantligt lyckliga över.
***
Fyra standardfrågor till alla medverkande i "Framtidens ÄFF":
Vad äter du till frukost?
- Några mackor, mjölk, fil och kanske lite flingor. Äter väldigt mycket generellt.
Bästa fotbollsminne?
- Första uttagningen till landslagslägret och BP-uttagningen.
Vem är din förebild?
- Zlatan inom fotbollen. Annars är det min pappa - om jag bli hälften så mycket man som han så är jag glad!
Vad gör du om tio år?
- Då sitter jag i ett exotiskt land med en bra klubb - vilket jag tror om jag bara kämpar.
