"Framtidens ÄFF" - del 2.
Han är talangen som har fötterna på sin plats och huvudet på skaft. Han är talangen som flyttade från Hässleholm för att spela i Ängelholms Fotbollsförening. Han är talangen som redan spelat framför Superettans TV-kameror. Han är talangen som varit med på Elitpojklägret i Halmstad. Han är talangen med den enorma förmågan – att vara här och nu. Möt Albin Nilsson – ÄFF:s nummer 24 som snart kan bli nummer ett.
Några små, tunna regndroppar faller ner från himlen. Skymningen är på väg att sudda ut dagens ljus – men så kommer Albin Nilsson. 18-åringen som för snart tre år sedan tog resan från landsbygdstrakterna runt Hässleholm och från gulsvarta IFK Hässleholm – till kuststaden Ängelholm och gulblåa Ängelholms FF.
- Det var inget fel på Hässleholm, men jag kände att jag hade större möjligheter i ÄFF.
Vi tar det från början – med Ballingslövs GoIF som startpunkt.
Den 11 augusti 1993 föddes en blivande fotbollsspelare vid namn Albin Nilsson. Uppväxten skedde ”på landet” som Albin själv uttrycker det – och som sex-sjuåring väcktes ett intresse som aldrig kommer raderas ut. Fotboll.
- Jag började spela i Ballingslöv. Men något år senare bytte jag till IFK Hässleholm eftersom jag ville träna inomhus och det gjorde IFK, påpekar den idag så bollskicklige mittfältaren.
Där tog karriären sitt första rejäla avstamp – fast A-lagsspel fanns aldrig i tankarna.
- Som högst tränade jag med juniorlaget, men spelade matcher med P-16.
Albin berättar att han tyckte det var naturligt att han inte spelade med juniorerna fullt ut - dessutom var det en riktigt bra årgång. Men sedan hände något – något som ligger till grund varför jag idag sitter mittemot Albin Nilsson vid ett bord i Ängelholms FF:s klubblokal. - Markus Tilly (U21-tränaren) pratade lite med mig när vi mötte ÄFF med IFK.
På den vägen var det och under våren - när högstadiet parallellt skulle sjunga sin sista vers - provade Albin miljön hos ÄFF. När han hade slutat nionde klass kom han även fram till ett beslut – spel i ÄFF och fotbollsgymnasie på Rönnegymnasiet i det nya fotbollslagets hemstad. Han kände att han snabbt kom in i laget.
- Jag hade träffat Emil (Pålsson) och Shkodran (Kodra) innan, och jag gillade dem.
De andra lagkamraterna välkomnade också den nye killen från Hässleholm och Albin kunde starta sin karriär i sitt nya lag. U21-truppen var basen, men matcherna utspelades i U17 och U19.
- I U19 gjorde jag mest inhopp och spelade någon halv match då och då.
Sedan bar resan iväg mot A-laget. Vi går dock tillbaka lite i tiden – till tiden då han fortfarande representerade IFK Hässleholm. Denna period kan vi döpa till ”Skånelaget”…
Det mytomspunna Elitpojklägret i Halmstad, 2008. Killar som Lucas Ohlander, Amin Nazari och Albin Nilsson var tre av namnen bland 16-17 namn i Skånelaget. Men resan till lägret var inte spikrak för den sistnämnde:
- Jag åkte egentligen ut första Landskronalägret, förklarar Albin.
Med andra ord var han inte ens reserv till nästkommande läger, men så plötsligt dök det så kallade ”Breddlägret” upp som bestod av ungefär 25 spelare från Skånes alla hörn.
- Sen var jag reserv på en turnering som då hette Cup Byggnad, har jag för mig.
”Abbe”, som han kallas, berättar att han tror att en av anledningarna att han var uttagen reserv var flexibiliteten han bar på med tanke på att han användes över hela mittfältet samt som ytterback.
- Jag var den optimala reserven om man säger så.
Det blev relativt mycket speltid till slut och bedömningen från hans egen sida ljuder ”helt okej”. Så kom ännu ett läger – det i Halmstad.
- Det var fräckt! Man kan nästan se framför sig där agenterna och scouterna står med sina solglasögon och anteckningsblock, och landslagstränare som går runt i sina dräkter.
Atmosfären var mäktig – och ganska egocentrisk:
- Sin egen prestation kommer före lagets, jag har svårt att tro att någon annan säger tvärtemot. Det var alla möjligheter att visa upp sig.
Jag frågar om han hade någon kontakt med några scouter eller agenter:
- Jag var inte så aktuell med tanke på att jag var reserv här också, det var mer en bra erfarenhet och kul att se allt.
Vad var den största skillnaden då – förutom att kvalitén var avsevärt hög?
- Mer folk, inte bara mamma och pappa! säger Albin skämtsamt.
Bedömningen efter bravaden på Elitpojklägret talar om ett ”helt okej” resultat återigen.
Sisådär ett halvår efter snappade ÄFF upp Albins egenskaper och provträningens start var ett faktum, i sinom tid blev även ett U21-kontrakt lika solklart.
- Jag ville gå färdigt högstadiet i Hässleholm först, så jag pendlade under våren. Då tränade jag en gång med ÄFF och två med IFK och spelade matcher med ÄFF.
När sommarlovet tog sin början drog flyttlasset mot Ängelholm.
- Jag har bott som inneboende fram till för några månader sedan. Jättebra lösning där det servades rejält och jag fick mat och så vidare, förklarar Albin.
Det var U21-tränaren som låg bakom möjligheten att få bo hos en familj i ett rum för att få spela fotboll i ÄFF. Hans föräldrar stöttade honom när han kom fram till sitt beslut att byta förening och stad.
- Men klart jag hade hemlängtan! Samtidigt var det inte som att flytta till England, säger Albin med glimten i ögat.
Han berättar att han fortfarande åker hem för att hälsa på så fort han får möjlighet. Numera bor han ensam i egen lägenhet här i Ängelholm.
Fotbollsmässigt då? En av ingredienserna är fotbollsträning på morgonen – med fotbollsgymnasiet.
- Fotbollsgymnasiet är väldigt bra eftersom det är individuell träning och mycket seriöst.
Eleverna får själv skapa egenkonstruerade träningsprogram baserat på vad de själva anser att de behöver träna på.
- För tillfället är det mycket träning i gym, jag behöver lägga på mig lite muskler.
Då kommer vi osökt in på Albin Nilssons främsta kvalitéer som fotbollsspelare. Först och främst beskriver han sig själv med följande ord:
- Passningsskicklig och har bollen vid båda fötterna. Bra med båda fötterna.
Medvetenheten om vad som behövs utvecklas är stor:
- Jag behöver göra fler poäng, alltså mål och assists, men främst mål. Som jag sa tidigare så behöver jag också bli starkare och lägga på mig lite muskler. Jag verkar inte riktigt ha det i generna, säger Albin och skrattar.
Eftersom Albin spelat i Superettan vid fyra tillfällen, frågar jag om ”litenheten” varit ett problem.
- Jag tycker inte det är något jätteproblem, men med några kilo till blir det förmodligen bättre.
Den 7 maj i år förlorade Ängelholms FF med hela 5-0 på bortaplan mot Åtvidabergs FF. Glädjeämnet den eftermiddagen var att en artonårig debutant lirade på innermittfältet sista tio.
- Det var en milstolpe att debutera i Superettan, säger debutanten som ju heter Albin Nilsson.
Direktiven från tränarna, Joakim Persson och Christoffer Skoog, var enkla:
- De sa att jag skulle göra det jag är bra på – spela som vanligt. Eftersom det redan stod 4-0 så var det inte mycket utöver de fasta situationerna som jag behövde gå igenom.
Förutom dessa tio minuter blev det inhopp på tilläggstid både borta mot Brommapojkarna och hemma mot Västerås. Dessutom blev det dryga 35 minuter borta mot Sundsvall - i 6-0 krossen.
- Det var den riktiga debuten liksom, även om jag fick tio mot Åtvidaberg.
Matchen mot Giffarna var som bekant TV-sänd…
- Det var extra med TV-match, absolut! kommenterar Albin.
Han säger att det var roligt att få nästan en halvlek på sig, då det är lättare att komma in i matchen. Jag frågar vad han tyckte om sin egen insats:
- Helt okej igen, hehe! säger han och syftar på hans tidigare individuella betygsättningar.
Under den gångna säsongen är det ett faktum att ÄFF:s nummer 24 – Albin Nilsson – var med i en matchtrupp vid 25 tillfällen i Superettan. Av dessa 25 blev det fyra framträdanden. Han själv tycker inte det är konstigt att han bara fick spela fyra matcher med tanke på antalet han var uttagen till.
- Tränarna bestämmer och om de inte tycker att jag varit tillräckligt bra så är det mitt jobb att ändra på det, säger han samtidigt som insiktsfullheten sprudlar.
När det gäller omställningen från juniorfotboll till seniorfotboll säger Albin så här:
- Det kändes sådär på våren/sommaren, men jag kom in i det mer och mer. Jag tror det är just vanan – att veta hur det går till i A-laget och att ha koll på omgivningen.
Vad har A-lagstränarna sagt då? Att sätta avgörande passningar vilket inkluderar fler poäng likt Rasmus Elm, är som sagt en uttalad målsättning.
- Jag tror det var Skoog (Christoffer) som sa att jag ska skjuta mer, ”inget att tveka på, rulla runt kan du göra senare”.
Plötsligt kommer klubbchefen, Jörgen Ljungquist in i rummet, och säger ”den 25 juli”. Jag undrar vad han syftar på och han förklarar att det var då Albin för första gången satt på Söderstadions avbytarbänk.
- Jag frågade Albin när han kom ut ur bussen hur han tyckte det hade varit, och han sa ”Äh, jag fick ju inte spela”, förklarar Jörgen och skrattar.
- Om det nu är sant så har det nog varit ett grovt skämt, kontrar huvudpersonen själv.
Vi kommer in på just de två bortamatcherna mot Hammarby IF, först den som Jörgen Ljungqvist pratade om, och sedan den som spelades 2011. När det gäller den första säger Albin att hans U21-tränare Markus Tilly sade att han skulle gå igenom matchen i huvudet innan så det inte skulle bli en chock. Lyckades du, frågar jag?
- Haha, nej inte riktigt. Det var bättre än jag trodde, säger Albin med Söderstadions maffiga stämning i åtanke.
Vi kommer in på kommande säsong, den som skall spelas under 2012, och då ligger hoppet på att speltiden kommer bli av ännu större grad jämfört med 2011.
- Jag hoppas få spela mer och bli en viktigare spelare.
Samtalet börjar avrundas och epitetet ”landslaget” kommer på tal – det är nämligen så att Albin ganska ofta kallas för just ”landslaget”.
- Jag vet egentligen inte riktigt vem som kom på det och varför – men jag tror att det var för att jag hade en landslagsmössa på mig någon gång.
I framtiden kan epitetet ”landslaget” mycket väl få en tydligare och mer konstruktiv innebörd gällande Albin Nilsson. Men först är det Ängelholms Fotbollsförening som gäller. Det ska vi vara lyckliga över.
***
Fyra standardfrågor till alla medverkande i "Framtidens ÄFF":
Vad äter du till frukost?
- Fil eller yoghurt med flingor och knäckebröd.
Bästa fotbollsminne?
- Då får jag säga när jag flyttades upp i A-laget.
Vem är din förebild?
- David Villa.
Vad gör du om tio år?
- Då är jag förhoppningsvis fotbollsproffs – gärna utomlands. Helst i Spanien, Italien eller England.
Fotnot: Den tredje delen av "Framtidens ÄFF" ska egentligen publiceras om två veckor - men då är det tydligen julafton... Därför får vi väl ta ett litet helguppehåll så återkommer denna serie i mitten av januari.
