Inför ”grande finale” del 1.
Två matcher som kan liknas vid en final. Ett dubbelmöte som kan avgöra två föreningars öden. 180 minuter som avgör om man spelar på Swedbank Stadion eller Falkenbergs IP kommande år. De första 5400 sekunderna kommer att spelas ikväll med start 19.20. Tro det eller ej, men hela fotbollssveriges blickar är riktade mot Ängelholm då.
En gräns på några få, tunna trådar är upplagt mellan Allsvenskan och Superettan. Kampen om att få representera sin klubbs färger och sitt eget namn i rikets högsta serie börjar alldeles strax. Då startar kampen och ”retstickstugget” mellan Robin Nilsson och Johan Arneng, styrketestet mellan Marcus Lindberg och Dinko Felic, utmaningarna mellan Martin Andersen och Suleyman Sleyman, vaktningen av sin egen bur mellan Matt Pyzdrowski och Dwyane Miller, och genialitetens strid mellan Joakim Persson tillsammans med Christoffer Skoog mot Özkan Melkemichel tillsammans med Valeri Bondarenko. Alla dessa duster avgör, med stor sannolikhet, det enda som räknas – nämligen vilket lag som gör flest mål.
I vårt Ängelholms FF ligger det en stor utmaning uppdukad. Ingen – jag säger ingen – trodde på oss när säsongen började. Med utmärkande resultat och prestationer har en del ögonbryn höjts ett, två eller flera snäpp. Men… vi kan fortfarande spela utan större press på våra fötter. Detta är en chans – en fantastisk sådan – som alla fotbollsinblandande på ett eller annat sätt strävar efter. Vi har ett ypperligt tillfälle att komma upp på en nivå där vi kan utvecklas bland de största. Men, som sagt, osund press behöver vi fortfarande inte känna.
Senast mot Hammarby skadades Lester Dewee ånyo och följden av detta är att amerikanen är indisponibel resten av säsongen. Glädjande är att vi istället får tillbaka David Bennhage efter avstängning. I truppen syns även mittfältstalangen Albin Nilsson som är åter efter sjukdom samt Gabriel Luiz Grille Rocha som återkommer efter en lättare skada. Med dessa tre tillskott och med Dewee på minuskontot gör att vi har en aktuell trupp på 19 man. Med andra ord kommer en av dessa 19 placeras på läktaren eftersom en matchtrupp får innehålla 18 spelare. Mest naturligt är väl att Kastriot ”Kaká” Sogojeva blir vald, men den tekniske yttermittfältaren har visat gott gry den senaste tiden. Albin Nilssons status är givetvis något som kan fälla facit i hand, men om 18-åringen är kry och i fysisk form lär han rankas högre än ”Kaká”. Försvararen Andreas Karlsson kan även tänkas som ”läktarspelare” men troligtvis väljer vår tränarduo att ha både Grille Rocha och Karlsson i beredskap bland avbytarna.
Som startmän ute på gräset har vi många givna kort, men även en del intressanta konkurrenssituationer. För mig har vi två solklara yttrar i Martin Andersen och Johan Blomberg. Johan har varit fullkomligt lysande i en månads tid och med Martins mål, assists och trollbindande spel är de fastgjutna i startelvan även när det vankas kval.
På mittens rike är Robin Nilsson lika fastgjuten och Westerblad flyttar sig inte i första taget. Sebastian Andersson på topp är väl inget att diskutera? Trots en formdipp rent poängmässigt och till viss del prestationsmässigt, finns det ingen som rår på honom. Vill tillägga att formsviktiningen mycket väl kan vara synonym med Antonio Rojas skada…
Mittbacksparet är inte värt att resonera om, likaså målvaktsposten och som högerback är Mikael Dahlgren självklar som startaktör. Så vad har vi kvar då? Tja, en innermittfältsroll och en vänsterbacksplats. Redan nämnde Rojas hade gjort att vi inte ens behövt nämna det först nämnda, men i och med hans skada blir konkurrenssituationen knivigare. Jonas Lindh är en valmöjlighet som likt Rojas bygger på kreativa fötter. Heidar Júlíusson är ett annat tryggt alternativ även om det kan tyckas som en smått mer tillbakadragen variant. Att flytta in den numera alltid vikarierande Tobias Johansson i sin gamla innermittfältsroll är även ett hett alternativ. Med en formation med två renodlade forwards kan även Jörgen Nilsson få chans att uträtta saker på planen från start, men antagligen får han hoppas på att bli inbytt istället för utbytt.
Precis som inför förra matchen har vänsterbacksplatsen en vass konkurrensstämpel, enligt mig. Persson/Skoog har säkerligen funderat, men lär gå på den redan inslagna vägen med David Bennhage. Mitt alternativ är annars att fortsätta med Tobbe Johansson och på så sätt också få in Lindh på mittfältet. Johansson är en viktig kugge och utanför startelvan kommer han nog inte placeras så länge han håller den standard han visar match efter match. Med Lindh kan vi, som redan nämnt, få in kreativa fötter som kan öppna upp luckor och därefter utnyttja dem. För er som hänger med, så vill jag alltså starta med Bennhage vid sidan av. De främsta anledningarna är väl att jag anser att Tobias Johansson gjorde ett bra dagsverke till vänster i försvarslinjen senast och att med honom blir vår fyrbackslinje komplett med Allsvensk rutin, vilket kan bli hyfsat värdefullt nu när det drar ihop sig… För att styrka min åsikt, hävdar jag att Bennhage mycket väl kan bli en joker att slänga in i anfallet som komplement till Andersson eller Nilsson nu när Lester är borta. Räkna dock med Bennhage från start och Lindh som denna ”supersub” när ni får laguppställningarna serverade.
Motståndarna är alltså ett lag som spelat mot samtliga Allsvenska lag denna säsong. Förklaringen är att de själva är ett Allsvenskt lag. Än så länge. Nu befinner de sig på en våg där det inte får väga över mot Superettan-spel nästa säsong. Om det väger över får Syrianerna infinna sig i att det blev ett sådant ”klassiskt” första år. Med spelare som Touma, Barsom, Arneng, Sleyman och Ijeh har de respektingivande namn i sin trupp och om vi lägger till Jawo, Miller, Oyal, Felic och Bååth inser vi att detta är ett lag med kompetens. Hur kan det då komma sig att de tvingas kvala för att få existera i Allsvenskan 2012? Givetvis finns det ofantligt många faktorer, men i stora drag har framförallt skador stört i jakten på segrar. Snacket om att det finns för många individualister som sedermera går över till egoister är också något som florerat under delar av säsongen. Summa och summarum så har Syrianska blandat och gett under sin första sejour i Allsvenskan. In i dessa kvalmöten tar de med sig 30 matcher med nyttiga erfarenheter där de inpräntat ett Allsvenskt tempo i laget.
Personligen tippade jag Syrianska som sjua inför denna säsong. Inför kommande säsong hoppas jag få tippa ÄFF som sjua…
Låt drömmen leva!
