Ofantligt betydelsefullt!
27 oktober 2011 - dagen då Ängelholms FF skrev in sig på den stora svenska fotbollskartan på riktigt. Oavsett vad som sker härnäst så bjöd de gultröjade på Ängelholms IP:s A-lagsplan på en fantastisk prestation. En prestation vi ska var glada och stolta över ända in i hjärtgropen. Ängelholms FF har två - Syrianska FC har ett.
Ärligt talat – jag har gåshud. Jag skrev inför denna match att de skulle vara många matcher i matchen men att endast antal mål räknas. Just det kom ifatt mig när Peter Ijeh gjorde 1-0 fem minuter efter paus. Tobias Johansson fria läge i första spelades i samma stund upp i huvudet parallellt. Tankarna om att vi sumpat vår möjlighet till avancemang i och med alla våra frustrerande sumpningar i första halvlek var många. Det tog två minuter och tolv sekunder – sen förvandlades tankarna totalt. Drömmen fick nytt liv igen!
Det enda som behövdes var lite blod…
Sebastian Andersson! Jag har öst beröm över honom, och vill inte vara tjatig, men wow vilken spelare! Bekymren framför motståndarnas kasse fortsatte dock en bra bit in i denna match också. Sedan hände något. ”Basse” blev knockad blodig några minuter innan halvtidsvilan och när han inte var på plan när Markus Strömbergsson blåste igång för ytterligare 45 minuter, blev oron allt djupare över Ängelholms Idrottsplats. Men han dök upp igen – kraftigt bandagerad – och som han gjorde det! 1-1 i den 53:e (med bandaget) och hjältescenen var ett faktum. Energin, kraften och viljan lös starkare än strålkastarna kommande minuter. Han krigade, han kämpade, han vann bollar, han stressade och han var nära att göra fler mål. Njutbart!
Johan Blomberg! Herrejisses, formkurvan pekar så högt uppåt att månen snart får flytta på sig! Viljan, bollkonsterna, intelligensen, ettrigheten (likt en terrier), snabbheten och inte minst högerfoten är så solklara att månen får flytta på sig ännu en gång. Från att ha varit en relativt anonym kille som dock alltid gett allt men har tagits för att var begränsad, har nu bländat oss ordentligt med allt annat en anonymitet. Inhoppet borta mot Jönköping Södra var lovande, likaså det mot Sundsvall, sedan har det bara fortsatt i en konstant takt. När Martin Andersen verkar försöka dölja sin potential på ena kanten, har Johan Blomberg dukat upp sin på den andra.
Matt Pyzdrowski, Mikael Dahlgren, Marcus Lindberg, Jakob Augustsson, David Bennhage, Robin Nilsson, Björn Westerblad, Tobias Johansson, Martin Andersen och Jonas Lindh! Ojojoj, vilka kämpar!
Pyzdrowski visade Allsvenska takter vid många situationer och var mästerlig i luftrummet vid flertal tillfällen. Dahlgren spelar som i tidigare dagar vilket verkligen är glädjande. Marcus Lindberg och Jakob Augustsson visar återigen att de slåss om en plats som ”Superettans klart bästa mittbackspar”. David Bennhage tog initiativ som fick en att blicka tillbaka på Hammarbymatchen den 13 april 2010. Robin Nilsson var bara SÅ bra! Björn Westerblad kämpar som en oxe och behåller sitt lugn och sin nyttiga positiva attityd trots att han lånade ut bollen tämligen enkelt emellanåt. Tobias Johansson bevisade att Joakim Persson och Christoffer Skoog kan känna sig som genier en tid framöver, med tanke på att de valde Johansson som jobbig och värdefull jagande offensiv spets på mittfältet (vilket bland annat resulterade i att Abgar Barsom blev utbytt). Martin Andersen underpresterar men utstrålar samtidigt en oförutsägbarhet för alla parter på och utanför plan, vilket givetvis är en avancemangsviktig ingrediens.
En sådan här dag är och ska lyckan vara maximal. I bakhuvudet härjar dock vetskapen om onda meningar som kommer spelas upp. Vi vet att konkurs numera är ett ord förknippat med vår förening, vi vet att vår ”arena” är undermålig, vi vet att vi inte har världens maffigaste supporterkultur, vi vet att vi har dåliga publiksiffror, vi vet, vi vet, vi vet… Det är fakta - fakta som ska förbättras. Idag och fram till söndag kväll är det mest hälsosamma tillvägagångssättet att helt enkelt förtränga dessa fakta. Vi ska njuta, vi ska vara stolta och vi ska vara kolossalt glada. Vi är 90 minuter ifrån att vinna vår plats i högsta serien. Om vi inte lyckas med det efter 90 minuter får vi förlängning á la 30 minuter. Om vi inte har kammat hem tronen då får vi minst fem straffar på oss. Ni hör att det finns möjligheter. Möjligheter och tillfällen som ska utnyttjas och omvandlas till ett enda stort segerrus.
Större har det aldrig varit, men större ska det bli, här kommer vi!
