Vår historia
1976 var året. Drygt 35 år senare är vi på väg att skapa nya historiska dagar. Vi kan unna oss att se tillbaka på en inte alltför meriterande historia, men ack så imponerande. Vi har kämpat oss uppåt i hierarkin. Nu blickar vi framåt!
Redan 1905 bildades Ängelholms Idrottsförening (ÄIF), som innefattade både fotboll och friidrott. Föreningen var högst på tronen bland Ängelholms fotbollsklubbar fram till 70-talet. Storhetstiden begav sig under samma årtionde som läderkulans första världsmästerskap spelades, det vill säga på 30-talet. ÄIF härjade i division 2 och spelade jämnt med storklubbar som Malmö FF, Helsingborgs IF och Halmstads BK.
Som alla andra tidsperioder så led även 30-talet mot sitt slut och ett 40-tal drabbat av ondska inträdde. Omvärlden var i tragedi och i Ängelholm hade fotbollslaget svårt att nå framgång. Tillvaron i division 4 och 5 blev verklighet och under 50-talets början skapades även en konkurrenssituation i och med att Ängelholms andra fotbollsförening grundades, nämligen Skörpinge GIF. Rangordningen var däremot tydlig under knappa 20 år – ÄIF var storebrodern. Skörpinge ville givetvis ändra på detta och när de avancerade till samma serie som dess största rival och sedermera nosade på ett ytterligare avancemang till landets tredje division, gick de även om Ängelholms Idrottsförening i kampen om stadens bästa lag.
Under denna period dök skarpa synpunkter upp allt oftare. Folket i staden var inte nöjda eftersom fotbollsspelare med kvalité nu hade förvandlats till en tydlig bristvara. Spekulationerna om en sammanslagning mellan de båda Ängelholmsklubbarna tog fart i ett rasande tempo. Efter en del om och men inleddes konkreta diskussioner om en sammansmältning. Flertalet av medlemmarna insåg att något nödvändigtvis måste hända om det utåtriktade målet om att bli ett elitlag skulle infrias. En sammansatt grupp med insyn i båda föreningarna fick i uppgift att konstruera en lösning.
Någon dans på rosor blev det däremot inte eftersom rivaliteten och misstron inom det ”gamla gardet” var lika självklar som en spegelbild. Hösten 1975 var det dock en majoritet som krävde fusion och sammanslagningen till Ängelholms FF var ett faktum. När startåret, 1976, började kunde den nystartade föreningen gnugga händerna lite extra eftersom man i premiärmatchen besegrade storebroder Helsingborgs IF med 3-2 den 5 december 1975 på Änglavallen. De som varit kritiska mot att ha ett ”storlag” istället för två medelmåttiga lag lättade på kritiken, åtminstone för stunden. Kuststadens nya fotbollsgäng hade startat lovande och nya mål kritades snabbt upp inför resan mot toppen.
Denna resa kändes däremot väldigt långt borta när resultaten i seriespelet inte gick de gulas väg… Kritiken började hagla igen, samtidigt som åsikter om att det vore sundast att de båda klubbarna bröts upp, hördes allt högre. ÄFF arbetade febrilt och fann en klokare lösning – nämligen satsningen på ungdomarna. Ungdomssektionen, som i dag är en av Skånes främsta, utvecklades i sådan grad att till och med felfinnarna lugnade sig. Seniorerna lyckades dock inte göra framsteg seriemässigt utan fick finna sig i att vara kvar i träsket bland ordinära klubbar.
Under 90-talet börjar emellertid saker förflytta sig mot en mer glamorös tillvaro. Klubben satsar helhjärtat på pojk- och juniorallsvenskan vilket i sin tur leder till finfina resultat. 1997 börjar ÄFF en storslagen klättring uppåt i seriesystemen. Under ledning av Per-Olof Ohlsson vinner vi division 4 och förhoppningen om att nå den stora scenen väcks till liv ännu en gång.
När Lars Jacobsson tar över rodret inför säsongen 2000 börjar han forma ett än mer intressant gäng som sedan också lyckas ta klivet till Superettan. Med andra ord kan vi skriva in år 2002 med fet stil i historieböckerna – för första gången når Ängelholms FF landets näst högsta serie. Men trots en härlig 1-0 skalp mot BK Häcken i omgång fem och en hel del andra imponerande prestationer så kommer det inte in tillräckligt med poäng på resultatkontot för att kunna titulera sig som ”Superettanlag 2003”. Hoppet levde däremot in i den sista omgången, när vi gästade bottenkonkurrenten IF Sylvia. Dessvärre blev vi besegrade med 1-0 och Sylvia utnyttjade sin sista chans för vidare existens genom att gå förbi oss med en ynka poängs marginal. Vi hamnade på seriens femtondeplats och fick söka nya mål i divisionen nedanför.
År 2008 blev glädjen i föreningen gigantisk igen – vi var tillbaka i Superettan! Med bland annat Pär Hansson i kassen och Mattias Adelstam på topp besökte vi BK Häcken i den första omgången. Mardrömsstarten var ett faktum när vi efter 23 minuter låg under med 2-0 och ”fått” en man utvisad. Trots att Hansson visade klass och Adelstam gjorde mål, skrevs slutresultatet till 3-1. Men resultatskörden blev mer och mer positiv… När säsongen var sammanfattad kunde man konstatera att vi utgett ett rejält eko över fotbollssverige tack vare en magnifik säsong som fullbordades med en femteplacering. Detta kan i synnerhet märkas i försäljningarna av Emil Salomonsson och Marcus Holgersson till Halmstads BK respektive Helsingborgs IF samt Pär Hanssons återtåg till den rödblåa grannklubben.
Säsongen 2009 var vi, trots vår erkända succé, kraftigt nederlagstippade. Det ”andra året” är ju känt för att kunna bli besvärligare än en första säsong som ofta byggs på entusiasm och respektlöshet. Återigen trotsade vi tvivlarna när säsongen var fulländad. En sjundeplats och en delad skytteligavinnare i Mattias Adelstam talar sitt tydliga språk. Säsongen därefter började ekot ge stadig påverkan på folk runtomkring – nu var ÄFF en förutspådd aspirant till en allsvensk plats. När den redan klassiska premiärmatchen mot Hammarby vanns med 3-2 blev folk bara ännu saligare över de gultröjades framgång. Publikrekordet på 3 013 som sattes denna kväll samt den kolossala känslan när vi bärgat tre poäng ger rysningar än idag. Än fler rysningar skulle komma, fast i en motsatt bemärkelse… När vi har facit i hand kan vi lite smått ängsligt fastställa att vi blev placerade en poäng ovanför kvalstrecket till division 1.
När säsongen 2011 tar sitt avsked kan vi se tillbaka på enastående händelser från år 1905 fram tills idag. Vi kan med nöje minnas dagen då Ängelholms två fotbollsklubbar blev en. Vi kan komma ihåg dagen då vi mötte Helsingborgs IF på ett kylslaget Änglavallen och vann vår debutmatch. Vi kan påminna varandra om den fantastiska klättring vi gjorde i seriesystemen där vi till slut lyckades nå eliten. Vi får inte heller glömma alla fotbollstalanger som huserat i vår förening dag ut och dag in. Christian Järdler, Emil Salomonsson, Pär Hansson, Mattias Adelstam, Markus Holgersson, Sebastian Andersson… Väldigt mycket talar även för att denna lista kommer utökas kraftigt inom en snar framtid. Ängelholms FF har utvecklat sin ungdomssektion som under många år varit bland Skånes främsta och att utvecklingen går framåt är väldigt lovande för – just det - framtiden. Talangerna börjar alltmer växa på träd och A-laget har en filosofi som gör att de snart är redo för en större scen än Superettan. Föreningen i stort jagar nya djärva mål.
Historien talar sitt tydliga språk – från ingenstans kan vi göra underverk. Där och då. Här och nu. När som helst.
