-
-

Äntligen!

Äntligen!

148 dagar. Det har gått nästan fem månader sedan Giffarna vann en allsvensk match senast. Två årstider sen vi senast fick dunka i borden och sjunga ”Det ska va gött att leva…”. Men nu fick äntligen laget och supportrarna räkna in 3 poäng till kontot igen och klättra en placering i tabellen. Kvalplatsen är ”bara” 3 poäng bort, men än viktigare så känns det som vi nu återfått energin och hoppet för att våga tro på att det är möjligt!

Ja, hur var matchen då? Det blev väl ungefär som förväntat, fast med ett något sämre Kalmar än förväntat. Det blev ett ganska fysiskt spel, där båda lagen försökte ligga rätt i positionerna och hellre tryckte ut bollen till ett inkast eller hörna än att riskera något. Det märktes att Giffarna fått annorlunda instruktioner än tidigare under säsongen, det var ett rakare, mer fysiskt och direkt spel. Och om det är något Giffarna desperat behövt så är det just förändring. Detta spel gav dock inte någon direkt utdelning utan resulterade enbart i två gula kort under första halvlek. Men precis när jag skrivit ”typisk 0-0 match” i mina anteckningar så hände något. En hörna, Batanero skickade in bollen och Carlos kunde relativt ostört nicka bollen mot mål. Styrning, stolpträff och rent instinktivt tänkte jag att den skulle rulla ut, men istället smet sig bollen förbi mållinjen och 1-0 till Sundsvall var ett faktum.

I andra halvlek skruvades tempot upp något från ett jagande Kalmar, men det gav inte något resultat. Istället var det ett hårt jobbande Sundsvall, som för en gångs skull såg ut som de faktiskt tränat mer kondition än sina motståndare, som lyckades få in 2-0 målet. Återigen stod Batanero för assisten efter en hörna, där Pol Roige kunde snyggt trycka in bollen i mål från yttre delen av straffområdet. 2-0 ledningen gjorde att Sundsvall kunde slappna av lite mer och backa hemåt, medan Kalmar fyllde på med fler och fler spelare i anfallet. Det blev en ganska rejäl press i slutminuterna, men resultatet stod sig matchen ut. Segern var ett faktum och även en hållen nolla.

Det jag framförallt tar med mig från matchen är alla spelarnas vilja att göra jobbet. En person som lyfte sig var framförallt Batanero som såg bättre ut än på länge och jobbade bra hemåt i omställningslägen. Spelare som tappade boll, såg till att gottgöra det genom att ta maxlöpningar för att nollställa omställningsläget. Det fanns ett glöd och vilja i spelarna som jag inte tycker mig sett på ett tag. Carlos visade varför han fått kaptensbindeln och var enligt mig bäst på plan. Även Konate glänsde till och förtkänar ett omnämnande. 

Det är alltid svårt att avgöra vad som är resultatet av tillfälligheter eller en ny tränare. Men faktum kvarstår att vi nu har hållit nollan två av de senaste tre matcherna samt plockat 4 poäng på lika många matcher. Vi behöver givetvis fler 3 poängare för att klara oss kvar. Men genom denna seger har vi skaffat oss ett bra slagläge mot lagen ovanför som istället ligger i en fallande trend.

Alla matcher än numera måstematcher. Men den mot Sirius på söndag blir då en måstemåstematch.

Joacim Lindgren2019-09-26 13:22:02
Author

Fler artiklar om Sundsvall