ÖIS-året 2011: A till Ö
2011 är på väg att ta slut och överallt skrivs/sänds det årskrönikor och diverse andra sammanfattande artiklar/program. Vi här på ÖSF ämnar naturligtvis inte att vara sämre utan ger er här en sammanfattning på ÖIS-året 2011, i A till Ö-form.
A som i (Marcus) Allbäck går på vatten
Han kom. Han sågs. Han segrade. Och han hyllades. När Marcus Allbäck för en sista gång drog på sig matchtröjan och sprang in på Gamla Ullevis numera gröna matta stod merparten av de 1743 upp och gav sin kärlek till vad som är en av de största i ÖIS moderna historia. Hey, till och med Jakob Olsson såg glad ut. Allbäcks insats var dock inget extraordinärt med vad spelar det för roll när matchens vann med 3-0? Tre poäng och en vacker kärleksförklaring till #11 - den femtonde oktober var en bra dag.
B som i Boogieteamet Skövde
I den första omgången, inför en förhållandevis stor och på det nya ÖIS förväntansfull publik, delade Skövde ut ett ordentligt slag som kändes i flera omgångar framöver. Skövde blottade brister i Robertos lagbygge och åkte hem med tre poäng efter seger med 3-1. Inledningen av vistelsen i division 1 kunde helt klart ha varit bättre, och som om det inte var nog med att Skövde förstörde premiärfesten, agerade de även festförstörare när allt skulle avgöras i den nervkittlande sista omgången. Nu spelade ju förvisso resultatet i vår match ingen roll eftersom att Sylvia lyckades hålla skåningarna stången, men ändå. Skövde framkallar dåliga minnen. Men skrattar bäst som skrattar sist; Emil Karlsson är nu rödblå och släkten är alltid värst.
C som i Close, but no cigar
Under säsongen hann hoppet med att både tändas och släckas flera gånger om. Inför den sista omgången borta mot Skövde fanns det hur som helst en strimma hopp kvar. Runt tusen ÖISare begav sig därför till Södermalms IP och allt var upplagt för en dag att minnas. Så blev det förvisso också, men inte på det sätt vi hade hoppats på. Efter att Björkeryd gett oss ledningen och Sylvia släppt in mål nere i Lund var kvalplatsen vår i halvlek. Allting såg bra ut - för bra skulle det visa sig. Sylvia vände och vann, vi mäktade bara med oavgjort och andraplatsen flög sin kos från Skövde till Lund och de glada östgötarna. Söderettan även 2012 för vår del...
D som i Derbylöst
... vilket också är fallet för Qviding och Utsikten. Efter att ha legat i samma serie som någon/några av IFK Göteborg, GAIS, Häcken eller Qviding har derbyn för oss varit ett stående inslag. Ett trevligt sådant, även om resultaten inte alltid gått med oss. Till säsongen 2010 var vi dock ensamt 031-lag i Superettan och derbyna lös med sin frånvaro. I år likaså. Men 2012, då blir det ändring. Qviding ramlade ner från Superettan och Hysénarna samt resten av Utsikten tog klivet upp från division 2. Nästa år beger vi oss därför till slagfälten Valhalla och Ruddalen för att återigen drabba samman i Göteborgska strider. Efterlängtat!
E som i Europa, här kommer ÖIS!
Nej, inte heller 2011 blev ett framgångsrikt år i cupen. Redan i vår andra match hemma mot Falkenberg åkte vi ut med huvudet före efter att ett riktigt darrigt försvar och en något misslyckad målvakt i form Fredrik Andersson bjudit på alldeles för mycket. Matchen som föranledde sortin var dock betydligt angenämare. Ur vissa perspektiv. Matchen mot Stångenäs var ingen höjdare (seger med endast 1-0) men det blev trots allt en match att minnas. Det på grund av, eller tack vare, ett snöoväder som drog in över staden vilket gjorde matchen oerhört svårspelad. Jag gissar att det såg roligare ut än vad det var för de frusna på plats..
F som i Flykten från ÖIS-gården
ÖIS spelaromsättning har det senaste året varit lika hög som Gekås omsättning på bakplåtspapper. Och det säger inte lite. Álvaro Santos, Alexander Mellqvist, Robin Jonsson, Seif Kadhim, Markus Gustafsson och Steinthor Thorsteinsson tackade alla för sig och lämnade under kaoset i början av året. Många spelare, javisst, och då har vi ändå inte tagit med Janne Andersson, Alex Perreira, Björn Anklev och Pavel Zavadil i beräkningarna vars farväl förvisso blev officiella under kalenderåret 2010 men som skedde inför säsongen 2011. Och i det rådande transferfönstret har vi tappat Roberto Jacobsson, Danny Ervik, Patrik Elmander, Tomas Östlund, Dennis Jonsson, Mikael Odin och Nicolas Sandberg. Pust..
G som i GAIS & Gustafsson
Om vi spinner vidare på temat spelarförluster så var GAIS snabba att utnyttja vår prekära situation och var ute med håven efter gratis spelare, till mångas förtret och ilska. Markus Gustafsson verkade emellertid inte ha något emot det och skrev på för våra antagonister från andra sidan motorvägen på transferfönstrets sista dag. MarGus förlorade många rödblå supportrars respekt men vann samtidigt så småningom en startplats i ett allsvenskt lags mittfält. En deal han troligtvis är rätt så nöjd med.
H som i Hotell
Många var vi som förvånades när det uppdagades att ÖIS ämnade bygga att sporthotell vid ÖIS-gården. Anledningen var såklart att hitta alternativa inkomstkällor vid sidan av fotbollsverksamheten, en allt viktigare punkt i fotbollen nu för tiden. Planerna var långtgående, skisserna färdiga och kapitalet säkrat. Kunde det här bli vår räddning? Tanken var nobel, men ända sedan i våras har det varit ohyggligt tyst om bygget och nog känns det som att Ranängs flaggskepp kommer att stanna vid skisser.
I som i Inledningen från helvetet
Under de första månaderna av året prövades sannerligen vi ÖISare. Det mesta var misär och när fokus lades på bollspelandet blir vi inte mycket gladare. Försäsongen bjöd på idel förluster i träningsmatcherna fram till de två sista, mot Varberg och Utsikten, som vi faktiskt lyckades vinna. När serien sedan inleddes åkte vi på stryk två gånger om och det var först i den fjärde omgången, borta mot Sylvia, som vi lyckades spräcka poängnollan i Söderettans tabell. Med Svenska Cupen inräknat bokfördes vi för tre vinster, en oavgjord och nio förluster de första 13 matcherna. Helvetesinledning indeed.
J som i Jörgen Gustafsson
I slutet av januari gick Jörgen Gustafsson, skribent på ÖIS.se, hastigt och olyckligt bort vid en ålder av 39. ÖIS förlorade därmed en kär kollega och vän, och Jörgens familj lämnades en medlem kortare. "Du finns för alltid i våra tankar."
K som i Konkurs
Den elfte februari kablades det ut ett pressmeddelande som förkunnade att Örgryte Fotboll AB’s styrelse lämnat in en ansökan om konkurs hos Tingsrätten. Ett på intet sätt överraskande besked efter de många turer som föranlett nederlaget. Det hela osade hur som helst unket och beslutet att lämna in konkursansökan eftersom att man ändå ämnade avveckla bolaget och detta var det ekonomisk mest gynnsamma alternativet lämnade en fadd eftersmak i munnen. Samtidigt finns det inget ont som inte för något gott med sig. Den ekonomiska härdsmältan har fått nuvarande styrelsen att tänka med plånboken vilket välkomnas med öppen famn!
L som i Landslaget - det rödblå landslaget
Med Erik Hamrén vid rodret har det svenska landslaget återigen kvalificerat sig för ett mästerskap. De gjorde det genom ett stundtals svajigt kval där den sista magiska matchen mot Holland fällde avgörandet. Hamrén lotsade sin spelare till framgång och till sin hjälp hade han Marcus Allbäck, players manager, Henning Svendsen, kostrådgivare, samt Johan Elmander och Ola Toivonen. De sistnämnda agerade tungan på vågen mot Holland och Ola Toivonen fick äran att avgöra med ett distinkt vänsterskott. Sverige är i EM, och det tack vare ÖISare.
M som i Miraklet i Kristianstad
Dagen då vi mötte Kristianstad på bortaplan befann jag mig på jobbet. Som tur var anlände jag relativt tidigt och snodde snabbt åt mig en arbetsuppgift som möjliggjorde att jag kunde ha på liverapporteringen på en dator. Efter tjugo minuter ledde Kristianstad med 3-0 och i frustration stängde jag ned Firefox och koncentrerade mig fullt ut på jobbet. Efter hand blev dock abstinensen för stor och allt ögonen drogs allt mer mot datorskärmen. Med dryga timmen spelad upptäckte jag att det stod 2-3 vilket föranledde ett lagom högt jubel, vilket senare blev en lika hög svordom när Jakob Olsson missade en straff efter 70 spelade minuter. Och sedan, på övertid, skedde det osannolika. Andreas Clarholm kvitterade i 92:a och Jakob Olsson blev matchvinnare i 95:e med en liten, men fullt tillräcklig nicktouch förbi den bedrövade målvakten. Alla känslor som lagrats inombords under den här fullständigt galna matchen mynnade ut i ett segervrål som fick mina arbetskamrater att tro att jag var fullständigt galen, om de nu inte redan trodde det. Men strunt samma - för ÖIS hade precis fullbordat ett mirakel.
N som i Negerjävel
Jakob Olsson har haft en tudelat år. Rent sportsligt har det för hans del gått oerhört bra med de tolv målen som pricken över i’et. Han har dock även fått en del kritik för hans dåliga kroppsspråk och för att han inte är den bästa lagspelaren. Och för en sak till som fick vinden att blåsa snålt uppe på ÖIS-gården och media att gnugga händerna. ”Rasistattacken”. Vad som egentligen hände i den där träningsmatchen mot Gunnilse, huruvida Jakob blev provocerad eller ej, vet bara de inblandade. Klart står dock att Jakob hävde ur sig negerjävel och för det illa tilltänkta ordvalet stängdes han av tre veckor av ÖIS ledning som tog starkt avstånd från det hela. Överdrivet? Möjligt, men ”rasistattacken” är, vid sidan av konkursen, hur som helst den händelse under året som fått mest uppmärksamhet och framställde ÖIS i dålig dager. All publicitet är bra publicitet? Knappast.
O som i Oddevold-triumferna
Hemmamötet slutade med tennissiffror, 6-1, efter att Sandberg och Olsson målat två gånger om, och Bengtsson och Leinar en gång vardera. De gjorde det inför en bortaklack för första och enda gången under säsongen vilket förhöjde njutningen än mer. I Uddevalla låg vi förvisso under med 1-0 i paus men efter densamma genomgick matchen en metamorfos. Åtminstone resultatmässigt. Sandberg kvitterade efter fint inlägg av Lycén och på övertid sprang sig Elmander ren efter en perfekt avvägd rensning från Valter Tomaz Jr’s sida (ingen tur alls inblandad). Storebror Elmander gjorde inget misstag utan rullade in segermålet och försatte bortaläktaren i extas. Sex poäng och i övrigt minnesvärda matcher – man kan inte göra annat än att gilla Oddevold.
P som i Piff & Puff
Ja, utan firma Sandberg & Olsson, även kallade Piff & Puff, hade säsongen inte artat sig så som den gjorde. De två bar i mångt och mycket målskyttet, och därigenom anfallsspelet, på sina axlar. Båda två tog ett stort kliv i deras utveckling och att vi nästa år inte kommer att ha dem i laget är ett tungt tapp, och väldigt tråkigt. Men de avslutade i varje fall med flaggan i topp.
Q som i Qviding
Äktenskapet mellan Ranäng och Nordh, ÖIS och Qviding, blev aldrig av och tur var väl det såhär med lite distans på det hela. Projektet lät bra på idéstadiet men när snacket skulle omvandlas till verkstad uppdagades allt fler frågetecken och allt mer osäkerhet. I slutändan fanns det allt för många frågor och allt för få svar, och den avgående Ranäng med övriga inblandade hade inget annat val än att lägga sammanslagningen på is. Nästa år möts vi på fotbollsplanen igen och då får vi svar på frågan alla ställer sig: vem har vunnit separationen?
R som i Return of the anfallsveteraner
Med Kodemaffian Wallén och Anderberg uppsatta på skadelistan var behovet av anfallsförstärkningar stort. Sandberg och Olsson skötte det förvisso bra men bakom dem var det tunt och att lägga för stort ansvar på två ungdomar vore inte rättvist. En rutinerad anfallare, gärna en målfarlig sådan, stod därmed högst upp på prioriteringslistan under sommarens transferfönster. ÖIS skakade om påsen innehållandes realistiska (det vill säga billiga) alternativ, stack ner handen och fick upp – Andreas Clarholm och Patrik Elmander. Två stycken fysiskt starka spelare med färdigheter inne i straffområdet som dessutom varit i klubben tidigare – en veritabel jackpot? Nej, inte riktigt. Både Clarholm och Elmander var godkända under hösten, varken mer eller mindre, men den där riktiga fullträffen uteblev. Troligtvis har vi nu sett det sista av dessa herrar. Elmander återvänder till Alingsås medan situationen kring Kocken är något mer oklar, men att även han lämnar är ingen högoddsare.
S som i Santos vs Ranäng
Glöm Ali vs Frazier och Tyson vs Holyfield. Fighten att minnas är den mellan Álvaro Santos och Lars Ranäng som blev en riktig tungviktare. Ja, åtminstone enligt Ranäng, som anklagade Santos för att vara överviktig, inte prestera tillräckligt bra och det ena med det tredje. Santos replikerade med att förklara att han var besviken på Ranäng, att han minsann tvingats betala sina läkarkostnader själv och att Ranäng borde snacka mindre och jobba mer. Vem som egentligen vann den verbala kampen de två emellan? Säg det. Extrakuriosa: minns ni Álvaros cykelolycka hemma i Brasilien?
T som i Tränarkarusell
Disorienterad. Förvirrad. Skallen snurrar. Det skulle kunna vara du efter en åktur med Atmosfear, eller efter en ritt på ÖIS tränarkarusell. Ända sedan Hamréns sorti har tränarsituationen varit allt annat än stabil, men under vintern tog kaoset oanade proportioner. När Janne Andersson fick bilden klar för sig hur det ekonomiska läget såg ut tackade han för sig och arbetet inleddes med att hitta en ersättare. Arbetet gav frukt och strax innan jul anställdes Bosse Backman, och med honom Bengt Kristensson. De två rutinerade, ärrade herrarna skulle styra ÖIS mot lugnare vatten. Så blev det inte. Efter träningsmatchen mot Elfsborg förklarade Backman att han lämnar posten som huvudtränare då hans heltidstjänst hos Lerum Kommun åter trädde i bruk. Sagt och gjort; Backman och Kristensson lämnade och in kom istället Roberto Jacobsson med Tomas Östlund som assisterande. Många turer – men de skulle bli ännu fler. För efter säsongen stod det nämligen relativt tidigt klart att Roberto, på grund av sitt andra jobb, inte kunde vara huvudtränare nästa år. Jobbet gick istället till före detta spelaren Hans Prytz, och jag hoppas innerligt att han blir framgångsrik och att velandet gällande tränare tar slut.
U som i Under radarn
Division 1 kan beskyllas för att vara många saker, men attraktiv för medierna är inte en av dem. Inte ens Göteborgs-Posten, som bara behöver gå en Bengt Andersson-utspark för att komma till Gamla Ullevi, verkar bry sig utan hoppet står blint till oss supportrar. Vi på SvenskaFans, Sambadefensiv, ÖIS.se och ni läsare blir i dessa medieskuggedagar allt viktigare – ordet får aldrig tillåtas dö ut.
V som i Vi supportrar
En fortsättning på samma tema som ovan: året 2011 har varken varit bra sportsligt eller ekonomiskt men det finns likväl ljusglimtar. Jag har sagt det förut och jag säger det igen, vi supportrar har hållit fanan högt och troget stått vid ÖIS sida. Så många har vi inte alltid varit men vi 1500 som i snitt dök upp till varje hemmamatch gjorde det med precis samma inlevelse och passion som om det vore en allsvensk match. En vis man vid namn Alessandro del Piero sade en gång att ”en sann gentleman lämnar aldrig sin dam”. Så rätt han har.
W som i Wow!
Många är de frisparksmästare som har representerat ÖIS. Sören Börjesson och Afonso Alves är de första namnen som kommer till mig, men det finns många, många fler som varit lyckosamma. Danny Ervik däremot är inte en spelare jag förknippar med frisparkens ädla konst, hans känsliga fötter till trots (sett ur ett mittbacks-perspektiv), men en septemberdag hemma mot Motala överbevisade han mig. Med dryga halvtimmen spelad tilldelades Patrik Elmander en frispark och fram stegade Ervik, Johansson och Björkeryd. Efter en stunds diskussion blåste domaren i pipan, Björkeryd petade till Ervik som på rullande boll klippte till. Och som han gjorde det. Bollen flög rätt upp i nättaket i det bortre hörnet, till allas förvåning och vilda glädje. Årets mål i konkurrens med Elmanders vänsterkanon mot Sylvia.
X som i Xemplarisk
Under säsongen har vår centrallinje, seriens främsta, varit i det närmaste oklanderlig. Peter Abrahamsson, David Leinar, Danny Ervik, Sebastian Johansson och Jakob Lindström har varit de första Roberto plitat ned på pappret inför match, och det med rätta. De fem har genomgående varit våra bästa spelare och om vi klarar oss med att bara förlora en av dem, Danny Ervik, ska vi vara väldigt glada och tacksamma.
Y som i Ynglingarna
Efter den beryktade flykten från ÖIS-gården inför säsongen stod hoppet i mångt och mycket till våra ungdomar. En del rutinerad kraft hämtades förvisso in under sommaren men överlag fick de unga ta mycket ansvar, och de gjorde det bra. I målet var Peter Abrahamsson tillbaka i 2008-form och visade återigen upp vilken talangfull, fortfarande, målvakt han är. Och när han inte var disponibel gick uppdraget till Fredrik Andersson som skötte det med den äran. Danny Ervik och Adam Eriksson tog ytterligare kliv i utvecklingen, för att inte tala om våra 90-talister: Joakim Hall, Pontus Otterstedt, Jakob Lindström, Jakob Olsson, Oskar Wallén och Nicolas Sandberg. Och bakom dem lurar Filip Holländer och Alexander Jeremejeff - bland andra.
Z som i Zebrorna
De allsvenska lagens supportrar har en tendens att visa visst missnöje mot domarna efter match, för att uttrycka det milt. Men de har inte upplevt någonting än. De har inte upplevt hur det är i division 1. Bortsett från den väldigt ojämna nivån domarna i serien håller, är det mest frapperande ändå bristen på fjärdedomare. Vid byten får den ena assisterande kuta längs linjen och förkunna bytet - utan tavla. Riktigt jobbigt blir det när någon av domarna skadar sig och det inte någon backup. Som mot Trollhättan, när huvuddomaren skadade sig och pausen fick förlängas med en halvtimme medan en domare lånades in från matchen mellan Qviding och Sundsvall på Valhalla IP. Komiskt.
Å som i Årets unga lirare
Den ärofyllda titel förärades Jakob Lindström med när årets talangmatch, bestående av unga spelare från division 1 norra respektive södra, spelades på Skytteholms IP. Lillström vann först utmärkelsen matchens lirare, och fick därefter ta emot ännu ett pris då han blev utsedd till Morgondagens stjärna, årets unga lirare 2011. Priset blev den perfekta avslutningen på en säsong som för Lillströms vidkommande varit helt otrolig, där han gått från doldis till nyckelspelare. Tacka gudarna att han skrivit på ett nytt kontrakt till 2014.
Ä som i Än finns hoppet kvar
Efter det turbulenta året som varit finns det ändock hopp kvar. Hopp om bättre tider, framgångsrikare tider. Robertos lagbygge räckte inte hela vägen fram men lade grunden inför Prytz dito. Och med nyttiga erfarenheter i ryggsäcken, om seriens och lagens egenskaper, kryddat med spännande förstärkningar likt de vi redan har fått se i form av Johan Hedman, Emil Karlsson och Hannes Sahlin är magkänslan inför vad som komma skall 2012 positiv. 36 dagar kvar - sedan drar träningsmatcherna igång med ett stekhett derby mot GAIS. Och jag längtar som fan.
Ö som i Örgryte Idrottssällskap
124 år and still going. Må de kommande åren bli något lugnare än det snart avslutade.
* * *
Har jag glömt något av vikt från året som gått? Dela gärna med dig i kommentarsfältet.
* * *
GOTT NYTT ÅR!
