Att glädjas åt andras motgångar
Visst är jag intresserad av att se Björn Anklev testas på olika positioner, och av att skapa mig ett klarare intryck av de nya spelarna. Men inte på lördag. Då väntar 90 minuters krig.
En träningsmatch är en träningsmatch. Vid vinst hyllar man lagets styrkor, och betonar hur bra det ser ut inför seriesäsongen. Vid förlust är man tydlig med att poängtera att försäsongen är en tid att experimentera, och att resultaten istället ska komma längre fram på våren. Stryk dessa oskrivna regler tills på lördag. Då är det derby, och jag kommer strunta i om det spelas fantastisk fotboll eller om de nya spelarna imponerar. En seger kommer vara det enda som räknas.
Att GAIS namn väcker så starka känslor inom mig kan vid en första anblick tyckas konstigt. Jag har inga GAIS-vänner som retats vid förluster, och dessutom hade jag förmånen att växa upp under en tid då GAIS inte ens var i närheten av att vara ÖIS största rivaler. Likväl är Markus Gustafssons autograf på min gamla matchtröja den överlägset mest bespottade, och likväl skulle jag aldrig kunna acceptera en halvhjärtad insats mot klubben på fel sida motorvägen.
Allt tog sin verkliga början i april 2009, när de grönsvarta som bekant stod för motståndet. Utan att gå in på matchdetaljer kan man konstatera att det var den dagen som lillebror nafsade åt sig av min lördagsgodispåse och hånflinade. Det var ett beteende som självklart aldrig kunde accepteras. Ett livslångt krig var därmed inlett, och motgångar för GAIS har därefter varit nästan lika glädjande som en trepoängare för mitt kära sällskap.
Numera är mitt lördagsgodis att få se grönsvartrandiga spelare falla, och tillsammans med tusentals andra ÖIS:are kommer jag på lördag stå och huttra i Valhallas snålblåst med en mörk blick riktad mot konstgräsplanen. Efter ett 2014 utan derbymatcher handlar det äntligen om något annat än att bara ta poäng, och det faktumet kommer vara värmande nog.
Efter slutsignalen kommer bortförklaringar inte att accepteras, och det beror inte på en tidigarelagd seriepremiär. Årets enda göteborgsderby ska spelas, vilket innebär att alla osäkra innovativa idéer ska läggas åt sidan, när hedern och respekten står på spel. Att det på pappret är en träningsmatch spelar mindre roll — ett derby är ett derby.
* * *
Läs Johan Hedman om rivalitet
