Att lära känna sin fiende
Två nervdallrande och ovissa kvalmatcher ligger framför oss. Men vilka är det egentligen vi möter? Vi tog oss en titt på Assyriskas säsong och hittade ett högst ovanligt lag som har haft mörka moln över sig hela säsongen, men som nu har skingrats. Åtminstone tillfälligt.
De klarade sig till slut, men det var med nöd och näppe. Allt som krävdes för att skicka Assyriska ur Superettan var ett Landskrona-mål upp i Sundsvall – och det var inte långt borta. Efter att ha hållit fortet och tagit en poäng hemma mot GAIS så lyckades dock Assyriska hålla näsan över vattenytan. För nu. Nederlagen under året har satt många taggar i Assyriernas hjärtan och bland många är negativiteten den dominerande känslan inför kvalet. Efter den här säsongen kan man förstå dem.
För det var ju inte såhär det skulle gå. Inför säsongen så var en enad så kallad expertkår överens om att det skulle bli en stabil för Assyriska. I tipsen hamnade de allt som oftast i mittenregionen vilket kändes logiskt sett till aktiviteterna under Silly Season. Visst, viktige Stefan Batan lämnade för Hammarby, men Christoffer Eriksson och Fredrik Holster var namn som allt som allt gav en fullt godkänd transferaktivitet. 2013 års åttondeplats såg inte omöjlig ut att försvara, eller åtminstone näst intill.
Assyriska fick också en någorlunda bra start på säsongen. På de fyra första matcherna så blev det bara en förlust och det mot starka Hammarby. Men sedan hände något. I de kommande sju omgångarna så mäktade man bara med att tre poäng – och det genom tre oavgjorda matcher. Inte en enda seger, alltså, och nu började även spelet att halta. Under den här perioden så valde man också att entlediga tränaren Azrudin Valentic och ersatte honom med Sören Åkeby. Men ”Snuffe”-effekten uteblev - och nu började läget i tabellen bli ordentligt knepigt. Fram till sommaruppehållet så fortsatte man att gå knackigt och när den lilla semestern kom så låg man under nedflyttningsstrecket.
Goda råd började nu bli dyra, inte minst efter att man direkt efter uppehållet åkte på en ordentlig snyting i form av 0-4 mot Jönköping Södra. Och mycket riktigt så agerade man. Anfallsduon Kaimar Saag och Mattias Genc samt veteranen Aziz Corr Nyang plockades in i avsikt att dels få igång målskyttet (tretton gjorda var då sämst i serien), dels få in rutinerade och välkända röster i omklädningsrummet. Inledningsvis syntes dock ingen effekt. Augusti blev ett mörker med blott två inspelade poäng samtidigt som bottenkonkurrenterna började vakna till liv. Länge var man förankrat under nedflyttningsstrecket.
I mitten av september så tog Assyriskas situation en ny vändning. Sören Åkeby hade dittills inte lyckats vända på den negativa trenden och nu kom även beskedet att han lämnade sin post. Dock inte på grund av resultaten, utan av personliga skäl. Ersättarens ersättare? Azrudin Valentic, såklart. Efter att i maj ha blivit sparkad så var han nu tillbaka, inbjuden med armbågen, för att försökta få till stånd en vändning för laget som han hyser sådan kärlek för och inte kunde säga nej till.
Kort efter Valentic återkomst, i omgång 25, gick ett vibrerande Södertäljederby av stapeln. Utanför plan frodades passionen. På plan förvaltades den. Assyriska stod som segrare med 2-0 och lämnade över jumboplatsen till Husqvarna. För gott, skulle det visa sig. I det här läget var Landskronas kräftgång i full fart, men skåningarna låg alltjämt en poäng före, och så höll sig förhållandet lagen emellan – ända fram till den näst sista omgången. Via en lika delar stark som överraskande seger borta mot Östersund så passerade man Landskrona och plötsligt var kvalplatsen i Assyriskas händer. Den har man inte släppt.
Efter att hela tiden ha jobbat i motvind så står man nu här med en livlina kvar. Av den stabila förutspådda mittplaceringen syns däremot inget. Hur det blev såhär? Som alltid så är svaren på fotbollens frågor komplexa. Vad vi dock kan konstatera är att man inledningsvis spelade väldigt bra men hade monumentalt svårt att göra mål. När utdelningen inte kom så tappade man sedan tron på sina offensiva vapen vilket i kombination med en del jobbig frånvaro, Alexander Nilsson bland annat, trubbade till det hela ytterligare. En negativ trend är sedan inte enkel att ta sig ur – det vet inte minst vi ÖIS:are.
Vad som dock främst är anmärkningsmärkt med Assyriska är deras rent utav usla hemmafacit. På femton matcher så vann de inte en enda. Noll stycken! Man förlorade förvisso bara sju, men när man inte får de där enkla segrarna på hemmaplan som ger energi och tilltro så blir det svårt. Då hjälper det inte ens att vara Superettans sjunde bästa lag på bortaplan.
Sammantaget så är Assyriska anno 2014 en konstig skapelse som är svår att få grepp om. Känslan är att luften gick ur dem efter den dåliga starten och att man återfick den först efter höstens derbyseger. Frågan är nu om man återfått tillräckligt mycket kraft och tro för att klara av ett ovisst kval med stor press på axlarna. Många röster säger nej, men likaväl som det finns fog för det så finns det punkter som talar i deras favör.
Talar för:
- Många potentiella matchvinnare.
- Starka på bortaplan (resultatrad 5-4-6). God chans till bra resultat på torsdag.
- En någorlunda stabil backlinje som dessutom är samspelt.
Talar emot:
- Svagt målskytte. Ingen anfallare har riktigt levererat. Vem ska frälsa dem?
- Säsongen har naturligtvis satt sig på psyket och de har fortfarande mycket att förlora.
- Mittbackarna är stora, starka, men också rätt långsamma. Luckor finns bakom dem.
Målliga: Fredrik Holster, 6 mål, Mattias Genc, 5, Fuad Hyseni, 4.
Assistliga: Christoffer Eriksson, 4 assist, Aziz Corr Nyang, Levon Pachajyan och Christopher Brandeborn, 3.
Buse: David Durmaz, 8 gula kort och 1 utvisning.
Flest matcher i år: Robin Malmkvist, målvakt, 30 (30 från start), Fredrik Holster, mittfältare, 29 (28), Sotirios Papagiannopoulus, mittback, 28 (27), Hezha Agai, mittfältare, 27 (22), Cristopher Brandeborn, mittfältare/anfallare, 26 (26).
Skador: Mattias Genc och Christopher Brandeborn utgick mot GAIS. Oklar status. Linus Malmborg är korsbandsskadad och borta från spel.
Spelfilosofi: Vill helst hålla bollen längs marken. Durmaz och Eriksson fyller gärna på längs kanterna, Nilsson skapar dynamik med djupledslöpningar och Holster är navet i allting.
Möjlig kvalelva: Robin Malmkvist – David Durmaz (K), Kyle Konwea, Sotirios Papagiannopoulos, Christoffer Eriksson – Levon Pachajyan – Hezha Agai, Alexander Nilsson – Fredrik Holster – Christopher Brandeborn, Mattias Genc. Formationen kan te sig som en 4-3-3. Om Brandeborn och Genc inte kan spela så är Admir Aganovic och Fuad Hyseni sannolikt långt fram i kön.
Förresten, Assyriskas kvalfacit? De senaste tio åren har man kvalat till Superettan eller Allsvenskan fyra gånger. Alla fyra gånger har slutat med att ”assyrierna, de rödvita, ligger gråtande utslagna på egen planhalva”..
