FC Stockholm Internazionale - Hammarby0 - 3
Hammarby KAN vinna!
När det nu var dags att ta sig an FC Stockholm, i andra omgången av svenska cupen, hade det tillkommit en del frågetecken efter Hammarbys svaga insats i den första omgången, mot Varberg, där man endast mäktade med ett oavgjort resultat hemma på ”Nya Söderstadion”. En vinst var ett måste om vårt kära grön-vita lag skulle ha en realistisk chans till avancemang till kvartsfinal.
Det går knappast att kalla det för folkfest, men drygt 8000 åskådare hade i alla fall slutit upp, de flesta för att försöka heja fram Hammarby till seger.
Hammarbys startelva
Erabi
J. Karlsson Abraham Besara
M. Karlsson Lindberg-Uhrström
Pinas Eriksson Fofana Skoglund
Hahn
Som synes var det tre nya spelare som hade tillkommit i startelvan jämfört med matchen mot Varberg. Det var kantspringaren Jonathan Karlsson, mittfältsdynamon Wilson Lindberg-Uhrström samt stenhårda backen Ibrahim Breeze Fofana. Detta på bekostnad av Abdo Boudah, Tesfaldet Tekie och Pavle Vagic.
FC Stockholm
FC Stockholm då? De tränas, som de flesta vet, av forne AIK-tränaren Rickard Norling och huserar i division1. Laget har flera duktiga spelare och är en av favoriterna att ta sig upp till Superettan kommande säsong. David Fällman är ju självklart ett namn som alla vi bajensupportrar känner till och under senaste veckan har självaste Magnus Eriksson, Djurgårdens tidigare lagkapten, tillkommit i laget. De hade ju, innan denna match, också tagit kommandot i gruppen med tvåmålsvinsten över Kalmar i den första omgången.
Första halvlek
Ja, vad skall man egentligen säga om den första halvleken? För mig var halvleken mer eller mindre en stor gäspning i en match som spelades i väldigt lågt tempo. Hammarbys spel var lojt och långsamt och den enda farligheten man skapade var en hörna i ribban signerad Nahir Besara.
Det fanns dock ett par ljusglimtar i framför allt Jonathan Karlsson och hans fartfyllda spel på kanten och Wilsons förmåga att våga trots att han endast spelat enstaka matcher på seniornivå. Sedan var Hampus Skoglund väldigt stabil och gjorde det han skulle, precis som vanligt.
När det gäller FC Stockholm så skapade de inte heller några chanser att tala om, förutom när Warner Hahn nästan spelade in bollen i eget mål. Det såg nog dock värre ut än det var.
Min stora behållning under halvtidspausen var i stället ett mindre bråk på läktarplats, där en ung kille inte hade förstått, eller struntade i, att det är rökförbud på ”Nya Söderstadion” och satt och blossade på en cigarett. Ett par killar ett par rader högre upp märkte att han rökte, och i stället för att säga åt vänligt att det inte är tillåtet så blev killarna ”bindgalna” och skrek – Släck ciggen för fan, följt av - Ut med er, ert djävla pack…
En av killarna sprang till och med ned och var hotfull mot honom som rökte, som förstås undrade varför de var tvungna att vara så hotfulla, och tvingade honom att släcka ciggen. Jag och de som satt runt om skakade på huvudet åt det hela och jag kom på mig själv med att tänka att man kanske skulle starta upp de där centren för ”Anger Management” som jag funderat på ett tag. Det verkar hur som helst behövas.
Andra halvlek
Efter denna lätt uppiggande händelse så var det dags för andra halvlek och jag och mina bänkgrannar var rörande överens att nu skulle Hammarby behöva höja tempot för att köra slut på våra motståndare. Tyvärr syntes det inte mycket till tempohöjning under den andra halvlekens första 10 minuter, men sedan började det hända saker och det var på vänsterkanten som det startade. Jonathan Karlsson tog initiativ efter initiativ, både med och utan boll. Han utmanade, gick i djupled och var så där härligt fartfylld som man vill se en ytter vara.
Ännu mer rörelse blir det när Boudah byts in i stället för Wilson i 58e minuten. Det är en pigg Abdo som kommer in och som rör sig över hela den offensiva planhalvan. Han har bara varit på banan i sju minuter när Jonathan Karlsson återigen drar i väg till vänster på en djupledsboll och hinner den precis före linjen. Inspelet blir så pass bra att det hamnar hos Jusef Erabi, som inte gör något misstag utan förpassar bollen in i det tillspillogivna målet med huvudet.
Detta blir signalen till ytterligare offensiv från Hammarbys sida, då de inte vill göra samma misstag som mot Varberg, och släppa ut grisen som man har i säcken bara för att man glömt knyta till. En till dess ganska osynlig och misslyckad Paulos Abraham får bollen i straffområdet den 70e minuten och hugger som en kobra med vänstern. Det blir ett stenhårt skott som, likt hans mål mot Varberg, går rakt upp i nättaket. Det är hög kvalitet på det avslutet, och Paulos fortsätter med att göra mål i de matcher han startar, vilken onekligen är en god trend.
Strax därefter får vi se Jonathan Karlsson stå för ytterligare en raid på vänstersidan. Efter ett tekniskt nummer i den högre skolan hittar han in till Jusef Erabi, som är helt fri och bara skall rulla in bollen i bortre hörnet. Jusef måste ha blivit förvånad av hur ren han var, för bollen går i stället utanför bortre stolpen. 3–0 kommer dock, men dröjer till under övertiden . Abdo Boudah får belöning för allt sitt slit och får iväg ett skott, ett skott som tar på en motståndare och sedan går stolpe in bakom en chanslös motståndarmålvakt.
Lite tankar efter matchen
Hammarby spelar ett högt spel i första halvlek genom att inte riktigt vara på tårna i många situationer. Hade vi mött ett bättre lag så är risken stor att vi hade blivit straffade på samma sätt som mot Varberg. Andra halvlek är klart bättre och de sista 30 minuterna är riktigt bra.
Jag tycker att det är en spelare som är lite bättre än övriga och det är nyförvärvet Jonathan Karlsson. Där har vi fått in en spelare som kommer att bli väldigt svår att hålla utanför startelvan framöver. ”Jonte” kanske inte ser så mycket ut för världen, men det är bara en illusion. Istället är han enormt löpvillig, stryktålig och vågar ta för sig i alla lägen. Dessutom så är han lite småful i närkamperna, något jag tydligt märkte när jag studerade honom under matcherna i Marbella.
Som jag skrev tidigare så anser jag att Boudha gör ett mycket piggt inhopp, där han rör sig över stora ytor och är väldigt löpvillig. Förutom målet har han en snygg framspelning till Jusef Erabi, där Jusef tyvärr tar lite för lång tid på sig att avsluta, vilket gör att en motståndare hinner mellan.
Det var också tydligt att vi saknade Tesfaldet Tekie i denna match. Tekie är väldigt duktig på att sätta tempo i matcherna och att slå ut motståndarlagets linjer med sina löpningar med boll och precisa passningar. Markus Karlsson, som inte var dåligt på något sätt i denna match, är inte lika duktig på just de bitarna, och det märktes framför allt under den första halvleken.
Slutligen så tycker jag att det är intressant att det är de unga spelarna som levererar på högst nivå under matchen, medan etablerade spelare som Besara, Eriksson, Pinas och Abraham kan betydligt bättre. Det är dock tydligt att vi, i Paulos Abraham, har hittat en spelare som vet vart målet är beläget och är effektiv när lägena uppstår.
Om en vecka avgörs gruppspelet med ytterligare en hemmamatch. Denna gång är det Kalmar som står för motståndet, ett Kalmar som studsade tillbaka efter förlusten mot FC Stockholm och slog Varberg med 3–1. För vår del så lär det krävas tre poäng om vi skall avancera till kvartsfinal i svenska cupen.
Frågan är om det är för mycket begärt med 90+ starka minuter den gånger. Jag tycker inte det, då vi som egenskap av ett topplag i allsvenskan skall kunna hålla en högre kvalitet än vad vi har visat så här långt i cupen.
Slutligen var det riktigt skönt att få vinna igen, något vi verkligen inte varit vana vid under försäsongen. Vi har många gånger spelat väldigt bra, mot bra motstånd, men faktum är att det endast är mot ett ungerskt lags B-lag som vi lyckats vinna.
Bajen är bäst, må det bästa laget vinna!
