Brendan Hines-Ike: "Jag kommer inte spela för något annat lag i Sverige"
Efter en debutsäsong under fjolåret som handlade mycket om att bli varm i kläderna har Brendan Hines-Ike i år varit en regelbunden startspelare i lagets mittlås. Svartvitt fick sig en pratstund med den 22-årige amerikanen och berörde b la skillnaden på Axén och Kjälls tränarförmågor, skillnaden på att spela med Almebäck och Brorsson samt lite nutid och framtid.
Två tredjedelar av säsongen spelad. En säsong som har känts ganska ojämn för laget med höga toppar och ett par djupa dalar. Vad säger du om säsongen hittills och vad har saknats i laget för att kunna upprätthålla en jämnare nivå?
- Ja, det har varit en minst sagt intressant säsong än så länge. Laget vi har är fylld av en otrolig mängd potential, det knepiga har varit att hitta kemin i vissa situationer av matcherna. Och när vi väl har hittat den att då behålla den från match till match. Vi har haft några matcher där vi har hittat den där kemin och då presterat den kanske bästa fotbollen i Allsvenskan. Exempelvis vid hemmamatcherna mot Göteborg, Sirius och Norrköping. Det handlar både om dynamiskt anfallsspel samt ett väldigt starkt försvarsspel. Så vad har då gått fel? För mig är den mentala biten från match till match viktigare än den taktiska. Visst, taktiken är såklart alltid viktig och behöver vara så väl förberedd som det går men att samtidigt ha den rätta mentaliteten är vad som skapar dig nyckeln till framgång. Vi har en väldigt känslostyrd spelartrupp och jag skulle dessutom säga en väldigt känslostyrd klubb i Örebro SK. När vi vinner känns det som ”The top of the world” men när vi förlorar känns det som längst ner på botten. Jag skulle vilja se framförallt oss spelare vara mer jämnbalanserade känslomässigt efter matcherna. Supportrarna känner av energin från spelarna precis som vi spelare känner av känslorna från publiken. Oavsett om vi vinner eller förlorar tycker jag att det är bäst att alltid ta 24 timmar till att njuta eller vara upprörd och sen helt gå vidare med ett rensat sinne till nästa match. Om vi kan få kontroll på den här biten så kommer laget snabbt klättra i tabellen.
Mycket har såklart redan sagts om uppbrottet med Axén. Men hur skulle du vilja beskriva honom som tränare, som människa, vad han har betytt för dig samt hur det hela nu slutade?
- En speciell människa helt klart. Hans karaktär och personlighet är anledningen till att så många gillar honom. Som tränare för mig lärde han mig att försvara mig själv i alla situationer. Han är lite som en ”Old school”-pappa som istället för att leda sitt barn steg för steg genom varje situation slängde in mig i hetluften och ville att jag skulle lära mig av misstagen han visste att jag skulle göra. Han tänkte inte stå där och hålla mig i handen under min utveckling till att bli den spelare han ville att jag skulle bli. Periodvis var det riktigt tufft att jag inte hade någon som försvarade mig när jag gjorde mina misstag, det var dock den bästa lektion han kunde ge mig. Att alltid se till dig själv i alla situationer, oavsett bra eller dåliga. Han fick mig att mogna väldigt snabbt. Jag har inget annat än tacksamhet att visa honom som både människa och tränare. Han gav mig möjligheten att bli professionell fotbollsspelare på den högsta nivån i Sverige. Angående hur det hela slutade nu har jag ingen kommentar gällande hans avgång mer än att jag önskar honom all lycka och hoppas få chansen att jobba med honom igen i framtiden.
Vad säger du om Axel som huvudtränare nu då, vilka är hans starkaste sidor?
- Axel är den person i klubben som jag kanske bäst kan relatera till för egen del. Både gällande personlighet samt syn på livet. Jag blir oftast skojad med i klubben om hur detaljorienterad jag är med min professionalism. Jag försöker alltid ligga steget före och testar ständigt nya saker för att förbättra mitt spel och välmående överlag. Axel är precis på samma sätt gällande sitt tränaryrke. Han har extremt höga krav på människorna omkring sig och ännu högre krav på sig själv. Han styrkor ligger helt klart inom detaljerna i spelet och allt som hör därtill. Även hans förmåga att anpassa sig till ett modernt spelsätt. Där Alec var som en ”Old school”-pappa är Axel mer som en storebror som vill att du ser dina egna misstag och att du visar hur du ska bli bättre i varje situation. Att ofta se saker i spelet som de flesta spelare inte ens märker själva är vad som utmärker honom och jag är väldigt exalterad för vad som väntar framöver med honom som huvudtränare.
Du närmar dig två spenderade år här i Örebro nu. Vad skulle du säga att du har utvecklat mest i ditt spel sedan du kom hit?
- När man är en 22-årig spelare är det inte en enskild del som utvecklas snabbare än någon annan. Varje dag lär jag mig mängder av nya saker där matcherna sen är mina test. Jag håller fortfarande på att lära mig vilken typ av mittback jag vill bli. Varje gång jag spelar på en bortaarena kan det vara för första gången, att bara försöka förstå hur man ska spela mot vissa typer av motstånd och i vissa miljöer har varit riktigt utvecklande för mig i år. Jag är inte urtypen av en mittback som dom flesta nog ser så jag antar att min förmåga att ta en större roll med bollen vid fötterna har varit min största utveckling.
Vilken del av ditt spel känner du att du måste fortsätta utveckla mest?
- Allt. Jag försöker utveckla varje del av mitt spel vid varje tillfälle som ges. Jag tror att många har varit väldigt kritiska mot mina ”all too often mistakes” i matcher. När jag började spela förra året var min roll i laget mindre, jag hade inte så mycket boll utan spelade mer säkert defensivt. I år bad jag om en större roll väl medveten om att det skulle följas av en större kritik. Ju mer boll du har eller är involverad i spelet, ju större är sannolikheten att du kommer göra misstag. Det är enkel logik. Jag vill inte vara en spelare som gömmer sig i några moment på planen. Jag föredrar alltid att försöka och misslyckas snarare än att gömma sig och aldrig veta hur det skulle gå. Så ja, misstag har förekommit och jag är glad för det. Varje misstag är en möjlighet att lära sig. Jag vill utveckla mitt spel till att bemästra det likt en konst. Till att inte ha några svagheter och att då kunna nå min fulla potential som spelare.
Du har ju varit en regelbunden startspelare i år och bildat mittlås med främst Almebäck men nu även Arvid Brorsson under den senaste månaden. Vad har varit den stora skillnaden i att spela med Micke kontra Arvid, hur har du behövt anpassa ditt egna spel?
- Micke är som en baspunkt och enbart hans närvaro i matcher gör allting mer lugnt och stabilt. Han är en riktigt smart spelare som vet att hans fysiska egenskaper är enorma. Han kan lura in motståndaren till att tro att dom ska vinna bollen men så vinner han den alltid själv istället. På öppen terräng finns det ingen bättre en-mot-en försvarare i ligan än Micke. Bara det ger mig en väldigt lugnande känsla. Arvid är det energiknippe som laget behövde. Han kom in förra månaden som en durracellkanin och gav alla på planen, inklusive mig själv, en väckarklocka. Så när jag spelar bredvid Arvid stiger min energi och mitt fokus väldigt snabbt för att han är så full av energi själv.
Vad tror du om Arvid då, hur bra är han redan nu och hur bra kan han bli i framtiden?
- Han är en enorm talang som vi alla kan se. Jag har uppskattat att sett och spelat med honom sedan första gången jag spelade med honom i U21 förra året. Hans talang kommer dock inte vara huvudsaken som tar honom framåt utan snarare hans mentalitet. Han har ett enormt driv att utvecklas varje dag och att bli bättre, starkare och smartare. Det gör det roligt att arbeta och spela med honom. Människor motiveras av andra motiverade människor. Han har den effekten på andra. Jag kan ju egentligen bara prata om hur han är nu och inte vad det kommer bli av honom men för närvarande briljerar han.
Du har två år kvar på ditt kontrakt efter säsongen. Hur ser du på din egna framtid, var kommer din karriär vara vid den tidpunkten?
- Vem vet… Mycket kan hända från nu fram till dess. Jag vill aldrig lämna något som jag känner att jag fortfarande har mycket att ge till och lära från så länge som jag fortfarande är önskad såklart. Jag kan se mig själv spela i ett annat land och jag kan se mig själv spela kvar här. En sak som är säker är att jag inte kommer spela för något annat lag i Sverige. Så länge som Örebro är lojala mot mig så kommer jag alltid vara lojal tillbaka.
Hur spenderar du helst din match- och träningsfria tid här i Örebro?
- Jag är en riktig läsare. Jag gillar att läsa facklitteratur. Som jag var inne på tidigare så har jag ett beroende av att lära mig saker. Utöver det så spenderar jag mycket av min träningsfria tid med att sova, yoga, laga mat eller prata med vänner och familj hemifrån.
Är det några av grabbarna i laget du umgås extra med på fritiden?
- Jag studsar omkring i alla typer av grupper i laget. Det är skönt att jag förstår svenska ganska bra nu så jag kan lyssna av alla konversationer. Jag tror dock att jag spenderar mest tid med mina afrikanska bröder i laget. Dom har tagit in mig som en av deras egna och uppenbart pratar vi ju även alla engelska i första hand (haha). Men annars på min fritid gillar jag att vara ifrån laget och leva livet utanför fotbollen.
Avslutningsvis då, om du var fast på en öde ö med tre av dina lagkamrater, vilka skulle du då välja och varför?
- Jag tar med Hagge för han är lagets smartaste och mest logiska person i alla situationer. Han kommer hålla gruppen lugn. Sen tar jag Almebäck för hans skämtande och livekommenterande. Även för hans styrka. Han skulle lätt kunna jaga fatt på en puma eller en panter. Sen väljer jag Oscar som är den mest teamlojala människan jag känner. Det känns bra att på ön ha med en person som alltid gör allt för gruppens bästa.
