Chansningen med Cibicki
Pawel Cibicki är den mest omtalade av Värnamos nyförvärv denna vinter, både på grund av sin potential på planen och den kontroversiella bakgrunden som omgärdar honom. Efter flera turbulenta år utanför rampljuset, där han bland annat avtjänat en avstängning för matchfixning, gör anfallaren nu en comeback i svensk fotboll
Pawel Cibicki är den spelare som sticker ut överlägset mest av vinterns nyförvärv. Rent sportsligt är det en intressant värvning med tanke på det han tidigare visat upp, anfallaren besitter nämligen en hög högstanivå. Samtidigt finns det flera orosmoln kopplat till köpet och det går även att diskutera transfern utifrån moralsynvinkel.
I mitten på januari skrev jag en artikel (länk där under) om Cibicki, det var efter den icke-regelrätta provträningen med Värnamo. Texten beskriver varför Cibicki blev avstängd från första början och spekulerar kring potentiella påföljder. Den här texten kommer ha ett annorlunda fokus; Cibickis spelarkarriär beskrivs och även möjligheter samt risker med att värva honom.
Länk till tidigare artikel: https://www.svenskafans.com/fotboll/varnamo/misstaget-med-pawel-cibicki-676930
Karriär:
Han föddes den 9 januari 1994 i Malmö och har spelat pojkfotboll för både Nydala IF och FC Malmö. I tidiga tonår gick han till Malmö FF och efter flera år i ungdomslagen klättrade han ända upp till A-laget. Den allsvenska debuten kom 2013 och det var ett inhopp mot Gefle. Under säsongerna 2013, 2014 och 2015 var han en given del av A-truppen men han startade inte regelbundet. Under loppet av tre år var han i startelvan tolv gånger och hoppade in vid ytterligare 25 tillfällen. Målmässigt blev det sex baljor.
2016 gick han på lån till Jönköping Södra och sejouren i Småland blev en succé. Han spelade 26 matcher och stod för 10+5 på poängkontot. Kanske var han den enskilt viktigaste förklaringen bakom att J-Södra förnyade kontraktet som nykomling. En indikation på det är att laget åkte ur året därpå och då var han inte med.
Efter nyår var han tillbaka i Malmö och under våren samt sommaren lirade han 20 allsvenska matcher och producerade fem baljor. Cibicki var dessutom en del av det svenska U21-landslag som spelade EM i Polen samma år. Den offensive spelaren startade alla Sveriges tre gruppspelsmatcher i mästerskapet. Under 2017 var inte Cibicki, om man jämför med sejouren i Jönköping, lika effektiv i poängproduktionen. Ändå anser jag att Cibicki höll en hyfsad nivå under denna period, med sin skickliga bollbehandling och smarta löpningar var han en konstruktiv kraft i Malmös anfallsspel.
På sommarfönstrets sista dag skrev han på för Leeds i Championship. Inledningsvis satt han primärt på bänken/läktaren och tanken var nog att Cibicki skulle lära känna laget och ligan. Han började dock få mer och mer speltid ju längre hösten led, och i december startade han fyra raka matcher samt berömdes av den dåvarande tränaren Thomas Christiansen. Dessvärre för Cibickis del så fick dansken lämna i januari 2018 och Paul Heckingbottom tog över. Den sistnämnde hade ingen större tilltro till Cibickis förmåga och faktum är att efter maktskiftet så spelade inte Cibicki alls.
Sedan följde en rörig period med flera olika klubbadresser. Under hösten 2018 spelade han i norska Molde och på 13 matcher (11 starter) gjordes tre mål. Vid det skeendet var Ole Gunnar Solskjaer tränare och han imponerandes av Cibickis teknik och smartness på planen. Våren 2019 spenderades i Elfsborg och i Borås återförenades han med Jimmy Thelin som hade honom i J-Södra. Thelin lät Cibicki starta alla matcher under våren, totalt fjorton, och det blev 5+1 i poängkontot. Sejouren i Elfsborg var väl godkänd.
Trots två bra utlåningsperioder i Norden så ville inte Leeds behålla Cibicki. I stället lånades han ut en tredje gång och nästa anhalt var nederländska ADO Den Haag. Den utlåningen var ett rejält misslyckade; han fick nämligen bara spela tre matcher varav en från start. Inga mål eller assist gjordes.
Efter tre utlåningar såldes han slutligen till polska Pogon Sczecin, det var i januari 2020. Den inledande våren innebar åtta starter och sex inhopp samt tre mål, det får betraktas som ”godkänt”. Därefter började det gå neråt. Spelmässigt var hösten 2020 en besvikelse, han fick endast starta en match göra tre inhopp.
Det sportsliga var dock inte Cibickis största problem, utan det var att Åklagarmyndigheten väckte åtal mot honom i december 2020. Som en konsekvens av det så valde SvFF att stänga av honom från all svensk fotboll och två månader senare gjordes avstängningen global av FIFA. Sista gången som Cibicki var uttagen i en matchtrupp (för en tävlingsmatch) var i Ekstraklasa-drabbningen mot Rakow Czestochowa. I september 2021 blev straffet tidsbestämt, avstängningen skulle gälla fram till den andra februari 2025.
I ett reportage som Värnamonyheter publicerat beskriver Cibicki den fyraåriga avstängningen som tuff. Så som jag har uppfattat det så har han inte ägnat sig åt något annat, tex utbildning, utan primärt suttit hemma. Enligt reportaget så ska han dessutom haft självmordstankar. Att han skulle återvända till fotbollen var knappast givet, även om det varit hans mål innerst inne.
Åren gick, och efter flera år utanför rampljuset intervjuades han av Erik Niva i december 2024. Under samtalet var han tydlig med att målet var en comeback och strax efteråt öppnades en dörr. Jonas Thern, som blivit uppmanad av Simon Thern, slog nämligen en signal till Pawel och bjöd in honom till en provträning. Cibicki har för övrigt hyllat Jonas och beskrivit honom som en människa som ser det goda i varje individ och är villig att ge alla en ny chans.
Den 14 januari genomförde Cibicki en provträning med Värnamo och det som skedde efteråt är redan känt. Träningen visade sig vara otillåten på grund av att Cibickis avstängning löpte ut först den andra februari. Cibicki har lastat sig själv, och inte klubben, för missförståndet. Spelaren hade nämligen försäkrat Värnamo om att han kunde börja träna en månad innan avstängningen var över.
Under drygt en månad var Cibickis öde osäkert och det spekulerades i att det kunde bli en ny avstängning på fyra år. Anfallaren har sagt att denna period var mentalt tuffare än den tidigare avstängningen och att han trodde att det skulle bli fyra nya år. Han har dock hyllat klubbchefen Lisa Lidén som höll kontakt med honom dagligen i väntan på beslutet från disciplinnämnden.
Den 20 februari kom slutligen domen, och förvisso väntade en ny avstängning men den var betydligt kortare än den första. I stället för fyra år blev det sex veckor. Avstängningen börjar gälla den första april och sträcker sig till tolfte maj. Det innebär alltså att Cibicki, som blev klar för Värnamo den tredje mars, kan träna och spela med sin nya klubb månaden ut. Kanske ser vi Cibicki spela premiären mot Sirius, den 31 mars.
Rätt eller fel att ta in Cibicki?
Det ska bli oerhört spännande att följa Cibickis säsong i Värnamo. Som alltid i dessa situationer så kan man slänga sig med klyschan; tiden får utvisa. Det är som bekant i november/december som vi kommer kunna utvärdera värvningen. På förhand finns det både saker som inger hopp och saker som späder på oron.
I sportsliga termer har värvningen potential. Den revanschsugne Cibicki är en teknisk och smart spelare som dessutom har ett bra avslut. Han är bra i kombinationsspelet och även en hyfsad djupledslöpare. Förvisso anser jag att Engvall är mer kraftfull och en bättre duellspelare, men Cibicki kan ändå betraktas som en hygglig ersättare till honom. Cibicki skulle också kunna ses som ett komplement till Kalu som är en tyngre anfallare.
Paradoxalt nog kan också det sistnämnda betraktas som en svaghet i sammanhanget. Det jag menar är att bland de offensiva spelarna så finns det flera yttrar och offensiva mittfältare, men ingen effektiv ”nia” förutom möjligen Kalu. I höstas hade Värnamo svårigheter med målskyttet och i det läget efterfrågades en nickstark anfallare som har smartness i straffområdet. Det är lätt att man tänker tillbaka på Antonsson när man skriver det.
Av de nuvarande spelarna så är det främst Kalu som skulle kunna bli en ”effektiv target”, det visade han under våren 2024. Dessvärre var han kall efter sommaren och de vore naivt att förvänta sig 15+ mål från honom. Det har också funnits förhoppningar kring Zeljkovic, men han är inte särskilt bra på huvudet och dessvärre ganska ineffektiv i de avgörande lägena.
I truppen finns Johansson, Alsalkhadi, Bozicevic och Abdulrazak men det är yttrar och inga centrala anfallare. Kanske kommer Sibila och Asterhed placera Bilalovic, Adjei eller Thern längst fram, det är dock mittfältare och inga ”naturliga anfallare”. Med det vill jag säga att de hade kanske varit bättre om man värvat en annan spelartyp vars styrkor är i boxen. Risken är att Cibicki, vars naturliga position är vänsterytter, inte bidrar med något ”nytt”.
Samtidigt måste det påpekas att Cibicki också har spelat centralt. I Jönköping Södra sattes han ibland som central forward i ett 4-3-3-system och då var han lagets uppspelspunkt i anfallsspelet. Även i Malmö så brukade han ofta placeras som anfallare och inte som ytter.
En olycklig omständighet är avstängningen mellan första april och tolfte maj. När Cibicki är spelklar så är det fyra omgångar av våren kvar, och i det läget kommer han inte ha tränat något med laget under en period på sex veckor. Förvisso lär han köra stenhårt på egen hand, både med och utan boll, men det är högst osäkert om han kommer vara i matchform i mitten på maj. Därmed kan det vara så att hela våren, i praktiken, är bortblåst.
Det är också på sin plats att påminna läsaren om att fyra år är en lång tid samtidigt som Cibicki är på fel sida av 30-sträcket. Frågan är hur mycket han tappat under åren, och man kan också fundera kring om han kommer kunna nå samma nivå som under sin prime. Det finns knappast några garantier för det.
Värvningen går att diskutera ur ett moraliskt perspektiv, och då berörs frågor likt ”Är alla värda en andra chans?” och ”Vad kan man förlåta?”. Straffet som Cibicki fick var knappast milt och en stor del av hans karriär förstördes. Så som jag har förstått så var också Cibicki till en början tveksam kring att ta det gula kortet, och det slutgiltiga beslutet berodde på en mycket pressad ekonomisk situation med höga spelskulder.
Samtidigt är det också möjligt att inta en hårdare linje. Om matchfixning breder ut sig så är det ett hårt slag mot fotbollen, och matchfixning är som bekant något som Cibicki gjort sig skyldig till. Det skulle därmed gå att påstå att spelaren borde stängts av på livstid eftersom brottet är så allvarligt. Med samma logik går det att kritisera Värnamo för att de tar in en lirare med den historiken.
Något som också bör tas i beaktande är risken för återfall. Förvisso har Cibicki sagt att han är en annan person då i jämförelse med nu, och faktum är att han måste gå på möte hos Spelberoendes förening för att få hjälp. Det är givetvis hoppingivande. Samtidigt känns det naivt att totalt vifta bort risken för återfall. Med det nämnda i åtanke så hoppas jag innerligt inte att Cibicki gör s något enkelt misstag som sätter i gång rykten. Det vore olyckligt för både spelaren och Värnamo som klubb.
Cibickis kontrakt gäller endast över säsongen, frågan är på vems initiativ den kontraktstiden valts? Rimligen borde IFK velat ha en längre deal för att kunna tjäna en slant om Cibicki gör succé. Samtidigt kan det också vara så att Värnamo är osäkra, och därför inte vill ha ett långt kontrakt. Det kan också vara så att Cibicki önskat ett ettårigt kontrakt. Kanske vill han återvända utomlands och därför ser tiden i Värnamo som högst tillfällig.
I slutändan vill jag hävda att transfern är ett uttryck för pragmatism från båda parter. Det är nog inte lätt för Värnamo att locka meriterade spelare med tanke på problematiken som råder runt klubben. Cibicki lär inte heller ha haft särskilt höga löneanspråk samtidigt som han känner både Simon Thern och Robin Asterhed sedan tidigare vilket gjort övergången smidigare. Från Cibickis synvinkel är nog Värnamo en lämplig plats. Det är en relativt lugn miljö i jämförelse med storstadsklubbarna och möjligheterna till speltid är goda på sikt.
