Dags att snacka startelvor
Med bara några dagar kvar till seriestart är det på allvar dags att diskutera startelvan som ska bärga de tre poängen mot Skövde. För let’s face it. Det finns inget roligare än att snacka startelvor. Åtminstone inte med kläderna på.
För är det något som engagerar oss supportrar är det startelvor. Inget gör oss så lyckliga som att diskutera fördelarna respektive nackdelarna med 4-2-3-1 jämfört med 4-4-2, eller varför X ska starta framför Y. Ska Valter eller Dennis ta plats bredvid kapten Leinar? Vilken position ska Jakob Olsson ha? Och vem ska egentligen spela på topp?! Som Svenskaspels reklam för en tid sedan lydde – allt du behöver är en åsikt. Och åsikter, det har vi. Så, för vem vet vilken gång i ordningen, plocka fram läktarcoachen inom dig och hissa eller dissa mitt förslag till startelva som ser ut som följer.
Innan vi börjar behöver vi dock bestämma oss för vilket spelsystem som skall gälla. Med bakgrund av de senaste matcherna och den positivism som andats från Jacobsson sedan inträdet av 4-2-3-1 kan vi nog ändå kalkylera med att det är modellen för oss i år. Och sett till spelarmaterialet så är det nog det system som passar oss bäst med tanke på den något tunna anfallsbesättningen. Eller?
[MÅLVAKT]
#1 Peter Abrahamsson
Ja, målvaktvalet finns inte så mycket att orda om direkt. Även om Fredrik Andersson presterat väl på träningar och matcher petar han såklart inte Abrahamsson som utan tvekan är seriens bästa målvakt, och alldeles för bra för den här nivån. Reflexerna är i princip fulländade – kan han bara finslipa luft- och passningsspelet något är han komplett. Trots konkret intresse från Silkeborg och Portsmouth, och trots att en del klubbar i Superettan och Allsvenskan under vintern varit i behov av en ny målvakt återfinns Abrahamsson i ÖIS även i år. Tack för det.
Utmanare: Fredrik Andersson
* * * * *
[HÖGERBACK]
#2 Christofer Bengtsson
Från att vara den spelare som spelade mest, till att få träsmak på bänkar och läktare. Bildsköne har inte haft det lätt sedan succéåret 2008. Nu är han dock tillbaka. Med besked. Och med tanke på att Anklev numera spelar med insekterna på andra sidan älven kan vi nog kallt räkna med att Bengtsson kommer att vara förstavalet på högerbacken. Och vi vet vad vi får ut av honom; en gedigen kämpainsats kryddat med en vilja att gå med upp i banan och leverera inlägg in i den numera så kallade ”boxen” (med varierande precision, ska sägas). Utöver det bidrar Bengtsson med rutin och trygget, något som vi inte är bortskämda med och som kommer att värderas högt av Jacobsson & Östlund med tanke på vår unga trupp. Otterstedt är ett spännande namn som säkerligen kommer att få en och annan chans under året, men Bengtsson rår han inte på. Än.
Utmanare: Pontus Otterstedt, Danny Ervik
[MITTBACKAR]
#44 David Leinar
Naturkraften i form av David Leinar är såklart fullkomligt given i startelvan. Med sin storlek, styrka och pondus ligger han före sina kollegor och räknas som mittback nummer ett. På frågan ”vem vinner en löpduell mellan Leinar och Dennis” gav Björn Anklev svaret ”ingen aning, jag är redan i duschen när de går i mål”. Och visst, någon raket är han inte, men kritiken tenderar att gå till överdrift ibland, och han kompenserar det relativt bra genom att allt som oftast stå rätt. Dessutom, kaptensbindeln åt sidan, klart att Leinar ska starta. Vem ska annars göra målen?!
#18 Valter Tomaz Jr
Mittback nummer två är något svårare att plocka ut. Dennis Jonsson eller Valter Tomaz Jr? Enligt mig är det dock relativt självklart – mitt val blir Valter av den enkla anledningen att han allt som allt är en kompetentare fotbollsspelare än Jonsson. Dennis är en härlig karaktär som alltid ger sitt yttersta (dessutom en jäkel på att klacka), men Valter känns betydligt stabilare och har fler verktyg i sin låda. Fler anledningar som talar för Sveriges näst första brasse är att han är den som bäst passar ihop med Leinar då han i jämförelse med Dennis är rena raketen. Vi har flera gången sett prov på hur sårbara vi blir för djupledslöpningar med mittbackslåset Jonsson & Leinar. Sedan kan man ju inte komma ifrån att Valter är Valter, med allt vad det innebär.
Utmanare: Dennis Jonsson, Danny Ervik, Adam Eriksson
[VÄNSTERBACK]
#5 David Björkeryd
Om Adam Eriksson hade varit frisk och medverkat i träningsmatcherna hade Björkeryds plats i startelvan möjligen kunnat diskuteras. Så är det emellertid inte utan vi kan kallt räkna med att nyförvärvet från Assyriska kommer att vara bofast på vänsterbacken under säsongen. Vilket känns riktigt jäkla tryggt. Den här värvningen ska vi vara väldigt nöjda med. För ni måste hålla med om att skola om Niclas Elving till ytterback inte kändes som någon optimal lösning? Med Björkeryd får vi en långsiktig lösning på det problem som har gäckat oss sedan Prytz lade skorna på hyllan. Efter två år innehållandes misslyckanden signerade Alex Perreira och Tommy von Brömsen har vi äntligen fått en värdig ersättare till tröja nummer fem. Och bakom Björkeryd finns talangen Joakim Hall som kan växa ut till något riktigt bra. Jag vågar säga det redan nu – vänsterbackspositionen kommer inte att vålla oss några problem i år.
Utmanare: Joakim Hall, Adam Eriksson
* * * * *
[DEFENSIVA MITTFÄLTARE ]
#24 Sebastian Johansson
Likt de övriga rutinerade spelarna fullkomligt guten i startelvan. ”Seb” är precis en sådan personlighet som alla mår gott av att ha i sitt lag. Hans tjurskallighet och järnvilja smittar av sig på övriga och kan lyfta laget. Spelmässigt är Seb ovärderlig som det defensiva ankaret på mitten med sitt bollvinnande och eviga löpande. Troligen är han, tillsammans med Leinar och Abrahamsson, de första namn som Jacobsson plitar ner i anteckningsblocket inför match. Vilket är helt i sin ordning då Johansson är en tämligen unik spelartyp i vår trupp. Den enda som skulle kunna axla rollen som jordfräs på mittfältet är Mathias Johannesson (Ervik och Lindström-bröderna är duktiga men andra spelartyper), och även om han har sett lovande ut under försäsongen är han inte redo för en startplats. Seb, däremot, är ett möjligt kaptensmaterial och återfinns såklart i lördagens startelva.
#29 Danny Ervik
Örgrytes självutnämnde universalspelare efter att Anklev lämnat verkar äntligen skolas in i en permanent position, och till min stora glädje kan jag konstatera att det är det defensiva mittfältet som gäller för Ervik framöver. Som jag nämnde redan i min truppanalys i höstas är jag tveksam till Danny som mittback, och honom som högerback är enbart en temporär lösning. På mittfältet å andra sidan får han utlopp för sina offensiva kvaliteter och kan komma i offensiva räder alá en Lucio överkonsumerandes Rogaine. Behandlar vi Danny rätt, ger honom förtroende och slutar att kasta runt honom på planen har vi en guldklimp i våra händer. Dock vill det sig till att han höjer sig något snäpp jämfört med träningsmatcherna då han stundtals slarvat väldigt i passningsspelet, och hamnat på mellanhand i positionsspelet. Det är jag emellertid inte oroad över då detta främst inträffade när vi spelade 4-4-2. Dessutom är mitt förtroendekapital för den här liraren skyhögt.
Utmanare: Mathias Johannesson, Jonathan Lindström, Jakob Lindström
* * * * *
[OFFENSIVA MITTFÄLTARE]
#25 Nicolas Sandberg
Sandberg som yttermittfältare i en 4-4-2-formation är ingen hit, men i ett 4-2-3-1 slipper han en del av det defensiva arbetet och kommer därmed mer till sin rätt snäppet bakom den ensamma anfallaren. När han tillåts koncentrera sig på anfallsspelet är Nico ett friskt inslag i ett annars ganska så stabbigt lag. Nicos fart och frenesi behövs helt enkelt. Dessutom visade han i de sista omgångarna ifjol att han har kapaciteten till att växa ut till den målskytt vi alla hoppats på, och målformen har han lyckats konservera någorlunda då han varit vår främst målskytt under försäsongen (konkurrensen har visserligen inte varit så stark). Att Nico är en man för startelvan kan vi nog alla skriva under på, frågan är bara om det skall ske på mittfältet eller i anfallet? Jag väljer det offensiva mittfältet av den anledningen att han saknar de kvaliteter som behövs för att klara av att agera ensam anfallare.
#23 Jakob Olsson
Frågor på det? Jakob har varit en av de klarast lysande stjärnorna de senaste månaderna och endast skada eller sjukdom kan hålla honom från startelvan på lördag. Även om hans potential är stor, mycket stor, gör vi nog bäst i att skruva ner förväntningarna åtminstone ett snäpp. Man ska ha i åtanke att Jakob faktiskt bara är 19 år och fortfarande är rätt så färsk i sammanhangen. Men det är klart, med tanke på det han visat upp i träningsmatcherna är det svårt att inte sväva iväg. Ett orosmoln på himlen är Jakobs temperament. Hittills under säsongen verkar han inte ha varit i full balans vilket visat sig i kortutdelningen. Kanske är det helt enkelt all turbulens kring ÖIS som bidragit till det? En bättring på den fronten är ett måste, hur som helst.
#15 Niclas Elving
Måhända den svåraste position att tillsätta. Främst kämpar tre namn om platsen; Jonathan Lindström, Markus Anderberg och Niclas Elving. I min värld är normalt sett Anderberg det klart starkaste kortet i den här trion, men på grund av hans återkommande och ihålliga skadeproblem vilket omöjliggjort spel under försäsongen, väljer jag bort honom. Kvar är alltså Lindström den äldre och Elving, och av de två föredrar jag den sistnämnda. Lindström är en habil spelare men saknar något riktig spetskompetens och lämpar sig nog dessutom bättre på det centrala mittfältet. Elving däremot är en renodlad yttermittfältare av klassiskt mått – snabb, teknisk och initiativrik. Egenskaper som vi inte har i överflöd, om man säger så. Sett till träningsmatcherna är Elving faktiskt den spelare, bakom Leinar, som spelat flest minuter vilket antyder att tränarduon har ett stort förtroende för 25-åringen. Att Elving återfinns i lördagens startelva känns därmed som ett någorlunda safe bet, ett beslut som jag under rådande omständigheter ställer mig bakom. Anderberg är dock mitt förstahandsval.
Utmanare: Jonathan Lindström, Mikael Odin, Markus Anderberg, Luka Mijaljevic
* * * * *
[ANFALLARE]
#20 Luka Mijaljevic
Anfallspositionen. Vår akilleshäl. Vår absoluta svaghet. Vem ska göra våra mål?! Hoppet om att Allbäck skulle bli någon riddare i nöden rann ut i sanden och istället får vi ställa vårt hopp till ett gäng ynglingar med mycket kvar att bevisa. Av alternativen som finns, sticker enligt mitt tyckte en person ut från resten: Luka Mijaljevic. Nyförvärvet Oskar Wallén har inte imponerat nämnvärt på mig och har inte lyckats med det primära för en anfallare – mål. Det har inte heller Luka lyckats speciellt bra med, men skillnaden dem emellan är att Luka har ett betydligt bredare register. Fysiken har han, tekniken finns där till viss del, och han skjuter som en häst travar när han lossar sin vänsterslägga. Frågetecknet som hänger över hans axlar är om han kan klara av rollen som ensam anfallare. Där har Wallén en fördel då han startat i alla de matcher där vi spelat 4-2-3-1 vilket kan vara en fingervisning på vem Jacobsson föredrar. Wallén är stark i kroppen och är nog något bättre än Mijaljevic som bollmottagare vilket är en viktig del när man agerar ensam anfallare, men har inte lyckats med så hemskt mycket annat. Av den anledningen, att Luka är mer komplett, vill jag se honom från start. Jag tror dock att jag har fel.
Utmanare: Oskar Wallén, Nicolas Sandberg
* * * * *
Vad tycker ni?
