Rantzauklippan: Degerfors snodde Perssons koncept och förfinade det?
Om ett Varbergs BoIS som inte längre träffar lika mycket rätt.
Helsingborgs IF gjorde som de brukar, värvade mycket och även en del etablerat när det krisade i somras men utan önskvärt resultat. Varbergs BoIS höll fast vid sin strategi och plockade in Filip Bohman och Dion Krasniqi från Division 1. Fortsatt allsvensk status är i nuläget oklar.
Nu är även 2023 års första nyförvärv presenterat, 16-årige anfallaren Marcly Tshikupe från Västerås SK. Men efter att tidigare ha hyllat Jocke Perssons mod och lyckade värvningar från lägre/oetablerad nivå börjar jag nu bli lite tveksam. För hur många spelare på tillväxt ska vi egentligen ha?
På anfallssidan har Ali Bdeir, Dion Krasniqi, Jaheem Burke och Filip Bohman anlänt i år. Endast "veteranen" i sammanhanget, 26-årige Bohman har fått mer regelbunden speltid i Varberg och även gjort ett mål. Ifjol kom Simon Karlsson Adjei och Des Kunst men inte heller de har etablerat sig på allvar och har i höst känts långt ifrån speltid.
Flamur Dzelili och Joel Sundström har fått göra några inhopp sitt första år i BoIS. Filipe Sissé började bra i somras men har i höst fått mindre speltid när Joakim Persson satsat på en lite mer etablerad startelva. Victor Karlsson är liksom Burke utlånad till bottenlaget Norrby i superettan. Så nog känns det som om Persson & Co tappat "touchen" lite jämfört med de spelare man tidigare plockat in och som från 2019 och framåt lämnat BoIS för större klubbar.
De som verkar ha träffat mer rätt är Degerfors IF som i somras gjorde en klassisk "Persson" med sin värvning av Elyas Bouzaiene från Lunds BK. Bouzaiene har spelat 13 matcher från start i höst som ytterback. Degen kan även sägas ha förfinat Perssons koncept när man värvat "ungt och hungrigt" fast från en lite högre hylla i form av Omar Faraj (Levante) och Gustaf Lagerbielke (Elfsborg).
En strategi som ser ut att visa sig som den mest lönsamma i längden. Åtminstone vad innebörden "fortsatt allsvensk status".
