Dyster oktoberkväll på Söderstadion
Den ljumma oktoberkvällen lovade gott och det fanns alla möjligheter i världen att måndagen den åttonde oktober 2012 skulle bli en fotbollskväll att minnas. Matchinledningen såg ut som den troligen gjort så många gånger förr under sensommaren och början av hösten på Söderstadion. Hemmalaget innehade mycket boll och styrde spelet. Ständigt farlige Kennedy, som var bra matchen igenom, kunde med sin känsliga högerfot placera inlägg efter inlägg i ett rörigt straffområde, tillhörandes Degerfors.
Något oväntat var det Degerfors som tog ledningen genom Christopher Brandeborn i den sextonde matchminuten, efter en tilltrasslad situation fick denne bollen under kontroll i Hammarbys straffområde, och kunde behärskat sätta dit 0-1 bakom en chanslös Johannes Hopf i det grönvita målet. Det rättvisa över det plötsliga ledningsmålet kunde möjligen diskuteras, men å andra sidan dröjde det inte länge förrän hemmalaget fick sin vedergällning. Och det med besked. Knappa tre minuter efter det sköna ledningsmålet testade Kennedy ett skott, strax utanför straffområdet, som tvingade Brian Edwards i Degerforsmålet att sträcka ut sina naglar till fullo för att avvärja, dessvärre till väldigt liten nytta. På den efterföljande hörnan hittade nyss nämnde Kennedy, med en lång sådan, den som skulle bli kvällens man på Söderstadion. Mattias Adelstam hade inga större problem att ta ned bollen på fötterna och kunde med lätthet placera in kvitteringsmålet bakom Brian Edwards och de övriga åskådarna i Degerforsförsvaret.
De efterföljande minuterna blev ödesdigra för Degerfors och matchen. Krutröken från kvitteringen hade knappast skingrats innan Erik Sundin i Hammarby, med lite tur, fick med sig bollen på högerkanten och kunde slå ett flackt inlägg som träffade rakt på den blonda kalufsen med Mattias Adelstam som ägare. 2-1 var ett faktum som ingen, varken på planen eller på läktaren, kunde protestera emot.
Tio minuter senare visade Kennedy varför han kanske är årets absolut bästa värvning i Superettan. Skottet från tjugo meter var av högsta klass och väldigt otagbart för Degerfors amerikanske burväktare. Det innebar 3-1 och en ledning som Hammarby tog med sig in i omklädningsrummet efter de första fyrtiofem minuterna.
Om den första halvleken tillhörde Hammarby så var den andra, verkligen, i Degerfors ägo. De rödvita flyttade upp positionerna, satte högre press och visade med tydlighet, att slaget på intet sätt var förlorat. Rennie, som för övrigt var Degerfors klart bäste spelare under kvällen, visade gång på gång stor skicklighet när han med sin fart och frenesi tog sig runt vänsterbacken i Hammarbyförsvaret, och antingen gick på eget avslut eller slog inlägg mot Hammarbys straffområde. Rennie var likaledes, Degerfors främsta anfallsvapen under den andra halvleken och skapade osäkerhet i det grönvita straffområdet, varje gång. Dessvärre dröjde det ända till den sjuttiofjärde matchminuten innan slitet resulterade i en reducering. Inte oväntat var det firma Rennie-Samuelsson som låg bakom detta. Efter inlägg från den förstnämnde kunde Samuelsson sätta dit sitt åttonde mål sedan återkomsten. Närmare än så kom dock inte Degerfors den här kvällen och ju längre kvällen led, desto mer kom kvitteringsjakten av sig. Desperationen hos de rödvita försvann sakteliga och spiken i kistan signerades, återigen, av Mattias Adelstam som med ett distinkt skott från nära håll, gjorde sitt tredje mål för kvällen och fastställde slutresultatet till 4-2.
Det blev aldrig någon kväll att minnas och även om Degerfors, på intet sätt gjorde någon dålig match, trots fyra insläppta mål, är det Hammarbys otroliga effektivitet i kombination med en svag första halvlek ifrån Degerfors sida som fäller avgörandet.
Med tre poäng upp till säker mark och tre matcher kvar att spela kan fortfarande allt hända. Drömmar kan fortfarande uppfyllas. Hjältar kan fortfarande skapas och att försäkra sig om ett nytt kontrakt utan något kvalspel är fortfarande en absolut realitet. Tiden börjar dock bli knapp och uttrycket om att spelet vi älskar ”bara är en lek” känns avlägset när lek blir till allvar och oktoberkvällen sakta blir till natt.