Galen säsong fick ett galet slut.
Degerfors säsong har varit mycket upp, lite ner och sedan lite upp igen. Ganska galet, precis som vanligt när det handlar om vårat rödvita lag med andra ord. Idag, mot Ljungskile SK, fortsatte Peter Samuelsson sitt målskytte, Wiktorsson lät vänsterfoten tala, Sebastian Henriksson och Micke Nilsson sa adjö till eliten och Stora Valla på bästa sätt. 5-3 skrevs slutsiffrorna till i Degerfors målrikaste match i år.
Elvan som fick chansen idag var:
Sebastian Karlsson
Gunnarsson - Holmberg - Wiktorsson - De Bruin
Jernberg - Solberg
Lallet - Henriksson - Ljunggren-Eriksson
Samuelsson
Ingenting att spela för, för något av lagen, förutom bättre tabellplaceringar. Det var avslappnat från båda lagen och rätt så trevlig fotboll. I princip det första som hände i matchen var att Sebastian H hade ett guldläge att ge DIF ledningen, dock fick han inte träff med högerfoten riktigt och det som såg ut som ett givet mål, stoppades på mållinjen, det var inte dagens sista läge eller sista räddning på mållinjen heller. Degerfors sprudlande offensiv var riktigt kul att se idag, kunde blivit minst 3 mål till. Men samtidigt så kunde det blivit ett par-tre mål till i baken dessutom. Hawaii fotboll var verkligen ett ord som passade bra i dagens match. Speciellt i andra halvlek.
Degerfors skapade lägen, fick med sig hörnor och var riktigt bra idag. Efter 32 spelade minuter kom matchens första stolpträff, signerad Peter Samuelsson, en perfekt styrd nick som målvakten inte hade haft en chans på, men hans bästa vänner för dagen stod ivägen och hindrade återigen DIF från att ta ledningen.
Dock kom den drygt 2 minuter senare, efter ett skott från Lallet som på något vänster letade sig in bakom Nick Noble i bortaburen. Från min vinkel kändes det inte alls otagbart, men det är möjligt att det var en touch på en försvarsspelare som ställde målvakten. Hursomhelst gött för alla rödvita supportrar på plats (ca 1800 i publiken idag, några grönvita själar ska nämnas).
Ledningen stod sig inte särskilt länge, i anfallet efteråt lyckades Ljungskile skrapa fram en hörna, som enligt mig var feldömd, efter att DIF inte lyckats få bort bollen riktigt fick LSKs bästa spelare för dagen Martin Smedberg-Dalence fritt skottrum och pangade in bollen i Sebs bortre hörn. Inte mycket att göra åt, men bittert att det kom såpass snabbt efter ledningsmålet.
Sista 10 präglades av lite lugnare spel och inväntan på halvtidsvilan.
Andra halvlek kan knappt börja innan Peter S skulle utöka sin målskörd för året, Seb H fick bollen på mitten och slog en perfekt djupledare till Samme som hängde sitt 14:e mål för säsongen och Stora Valla jublade. Skulle Patrik Werner få rätt i sin tippning, 3-1 till hemmalaget?
Det visade sig att det skulle han inte, återigen väldigt nära inpå ledningsmålet lyckades LSK kvittera, denna gång genom nr 9, Johan Patriksson. Assist av Smedberg-Dalence. 2-2 alltså.
Återigen några minuter senare, Ljunggren-Eriksson är påväg att bryta sig igenom, men blir neddragen av en LSK spelare. Gult kort utdelat till honom och våra vänsterfötter står på rad. Solberg, Jernberg, Wiktorsson. Vem skjuter då? Facit visade att en rullning från Solberg till Wiktor och ett efterföljande skott gav full utdelning. 3-2 och återigen såg målvaktsarbetet lite underligt ut. Men nämn en rödvit som klagade?
Nu fick DIF däremot behålla ledningen lite längre, hela 17 minuter. Sedan stack nr 9 fram igen och satte 3-3. Skulle matchen aldrig avgöras?
Jodå, det skulle den, 2 minuter efter 3-3 så lyckades Samme göra mål igen, denna gång assisterad av ALE. 4-3 och Valla jublade igen. Men pulsen var fortfarande hög trots att det inte gällde särskilt mycket.
Några byten gjordes, bl.a. fick vi säga adjö till Seb H på Vallas gröna gräs. Tack för allt! Dessutom fick Kristiansson hoppa in istället för Gunnarsson på högerbacksplatsen.
Och en stund senare var det dags för stolpträff nr 2. Erik Nilsson fick chansen och borde satt den, men tyvärr levde matchen fortfarande. LSK ville inte vara sämre och den farlige nr 9 var nära igen, när det var hans tur att träffa målställningen. Ribbträff den här gången.
I 87e minuten kom bytet de flesta väntade sig, Mikael Aldrin Nilsson fick göra entré för att avsluta sin karriär på Stora Vallas matta. Ovationer, både för honom och tvåmålsskytten Peter Samuelsson.
Micke Nilsson fick även uppleva någonting som jag tvivlar han gjort många gånger tidigare i sin karriär, ett friläge från halva plan, tyvärr så är inte Micke längre särskilt snabb, så han hanns kvickt upp av försvarsspelare, men han lyckades hålla kvar bollen inom laget och möttes av stort jubel.
I sista minuten kom DIF återigen i en kontring som den här gången skulle resultera, Christophe Lallet, vår skönsjungande halvfransman, fick sätta kvällens andra mål. Stort jubel. Ridå Ljungskile.
En otroligt underhållande avslutning på en bra säsong, trots svackan i mitten där vi gick från en kamp i toppen till en kamp i botten. Men målsättningen nådde vi och nästa år ska Degerfors IF vara ännu bättre än i år. Det kommer bli en spännande vinter med Silly Season och hård träning för grabbarna.
Till sist, tack till Sebastian Henriksson och Mikael Nilsson för allt, ni har varit guld värda. Framförallt nu sista sejouren i DIF, ni hjälpte till att föra oss tillbaks till eliten.
