Att leva på en dröm – och striden om att få fortsätta med det
Degerfors har sin plats i svensk elitfotboll, men frågan är hur länge till. Arenakraven ställer höga krav på mindre kommuner och regelverket är jämlikt då alla får samma krav. Men är det rimligt är inte alla har samma möjligheter från början?
Snart rullar Allsvenskan igång igen och Degerfors IF, ja de finns fortfarande kvar i fotbollens finrum. Och efter två säsonger där vi klarat livhanken i slutomgången så hoppas jag att laget och truppen, med den erfarenhet de samlat på sig, nu är redo att kliva uppåt i tabellen.
Försäsongen har sett sådär ut, det har funnit saker att slipa på och det har varit en viss ruljangs på viktiga spelare inför säsongen. Men sakta men säkert känns det som det börjar sätta sig. Sista pusselbiten säkrades nu när anfallaren Fortune Bassey anslöt på lån från Ferencvaros. Men jag skickar med ett "good fortune" till honom och till det rödvita laget.
Trots försäsongens resultat har DIF nu chansen att efter två vinster i Svenska cupens gruppspel ta gruppsegern när vi står inför ett avgörande i Malmö, mot Malmö FF. Må bästa allsvenska lag segra.
Och även om vi har den oavgjorda matchen i sista omgången förra året på näthinnan så vet vi att det kommer bli tufft. Det är två lag med helt skilda förutsättningar som möts. För här pratar vi om ett Malmö FF som säkert har en stab som kostar mer än hela DIF:s årsbudget. Kanske har även Allsvenskan olika divisioner.
När jag ändå talar om skilda världar och olika divisioner så måste jag lyfta och hylla DIF:s ordförande Fredrik Rakar för initiativet att lyfta de krav i elitlicensen som ställs på föreningar i Superettan och Allsvenskan. Dessa krav på UEFA standard kategori 3 på alla elitarenor i Sverige där det t.ex. stipuleras antal sittplatser under tak, antal flaggstänger, vip-platser eller yta på representationsområdet. Stora mygg och litet knott silas ner i ett gemensamt regelverk. Ett regelverk som ska gälla alla, det är mest jämlikt så.
Fast är jämlikhet alltid rättvist?
Ja, det är lätt att blanda samman perspektiven som när anläggningskommittés ordförande Cristel Brorsson, Svenska fotbollsförbundet, svarar på Fredriks kritik. Hon vill synliggöra fotbollen värde, pratar om supportrarnas krav på fotbollsupplevelse och att pengarna i kommunen för att investera på fotboll inte kan och ska ställas mot andra värden, som t.ex. vård eller skola. Men hon glömmer bort värden som kultur, tradition som också bidrar till upplevelsen och att utgångsvärdet sällan eller aldrig är jämlikt. Det blir tydligt när hon i svaret till DIF jämför sin egen hemstad Halmstad och deras diskussioner kring Örjans Vall med Degerfors situation. Det var bara den lilla skillnaden att Halmstad kommun är mer än 10 gånger större än Degerfors. Så var det med jämlika villkor.
Och det är nog här, i frågan om jämlikheten som vi nog måste stanna till lite. Flera mindre klubbar har gjort det, andra mindre klubbar är på gång. Men är det rimligt att skattebetalarna i mindre kommuner ska lägga procentuellt större summor på en utbyggnad av en fotbollsarena? För att få sittplatser under tak eller plats att umgås på enligt en viss standard? Kommunerna jublar knappast men det är för att klubben som spelar på arenan kanske måste flytta sina matcher som de bygger. Och det är inte för att klubben fått problem på planen utan för att den gamla arenan saknar rätt antal flaggstänger, VIP-platser eller bara har 350 kvm representationsområde där supportrar kan umgås som existensen är hotad.
För sanningen är att Allsvenskan inte är jämlik. DIF har inte samma förutsättningar som Malmö, IFK Göteborg eller Stockholmslagen, vi spelar i olika divisioner. Degerfors kommun har inte ens samma förutsättningar som Värnamo, Varberg eller Sölvesborg. Degerfors är en ytte-pytte-kommun med en miniekonomi i sammanhanget, precis som fotbollslaget Degerfors IF. Ändå lyckas fotbollsklubben ändå hävda sig mot de andra, större klubbarna. Mot alla odds. Det är det fina med sport. För faktum är att inte ens den minsta kommunen i Stockholms län har så få innevånare som Degerfors och vem tycker det vore rimligt att bygga en arena som uppfyller UEFA krav på Vaxholm?
Sanningen är att vi kan drömma om Champions League, men handen på hjärtat, vi kommer troligen aldrig någonsin komma dit. Vi kommer inte ens få kvala. Det är inte rimligt att tänka sig och skulle vi ändå lyckas, ja då är det bragdguld och då får vi väl spela våra matcher på en arena med rimlig standard enligt UEFA mått.
Stora Valla har något annat, det är helig fotbollsmark, det är kultur och tradition. Och det är självklart att klubben ska prestera en spelbar gräsmatta, bra belysning, vettiga omklädningsrum, bra möjligheter för press, domare och övriga som arbetar runt matcherna och därtill tillräckligt bra läktare för att supportrarna ska kunna skapa en fin fotbollsinramning. Men borde det inte räcka där. För till syvende och sist så måste det unika få leva på våra fotbollsarenor runt om i Sverige. Och det unika ska inte behöva lämna plats för VIP-platser, representationsyta eller annat marknadsstyrt. Publiken kommer till Valla ändå, så länge de serverar en dubbel Werner i kiosken och det går att beställa en back med öl.
Men nu ställs de höga kraven. Varberg bygger arena för närmare 55 miljoner, Värnamo ska slå till med en lada för 210 miljoner och i lilla Hällevik ståtar ett mångmiljonbygge som beräknades kosta över 200 miljoner när den skulle byggas. Det är mycket pengar även för kommuner som är mångt större än Degerfors och det kan ha konsekvenser att bygga. För Gefle IF eller Falkenbergs FF har de fått se sina 100 miljoner kronors byggen förvandlas till spelplatser i division 1. Där arenan varit det enda som befinner sig på nivå för svensk elitfotboll. Är det detta som är Svenska fotbollsförbundets ambition?
I Degerfors planeras nu en ny läktare. Men redan innan bygglovet ens blivit inlämnat har kommunen redan fått banta bygget med 10 miljoner till förmån för andra investeringar. En i jämförelse blygsam kostnad på 25 miljoner har blivit 15. Det innebär att viktiga faciliteter som t.ex. omklädningsrum för ungdomslagen får byggas till i framtiden. För Degerfors kommun har ingen kassakista att gräva ur, här ställs investeringar mot varandra på riktigt oavsett om Svenska fotbollsförbundet tror det eller ej.
Så kanske skulle vi omvärdera kraven. Sluta blanda ihop begrepp som jämlikhet och rättvisa. För klubbarnas förutsättningar i Allsvenskan kommer inte bli jämlika och förutsättningar idag är inte rättvisa. Kanske går det att få till ett rättvisare system?
Till sist, snart är det allsvensk premiär och för tredje året i rad kommer DIF åka till Stockholm för premiärmatch. AIK och Djurgården är avklarade, nu väntar Bajen. Ett Bajen som har toktryck på biljettförsäljningen. Så högt tryck att hemmasupportrarna började köpa upp bortasektionen. Nu blev det ett tillfälligt stopp i försäljningen och därefter en krånglig biljettilldelning med en sluttid, där de sista plåtarna ska kunna säljas på den öppna marknaden efter stoppdatumet, dvs till hemmafans.
Så en liten reflektion, om man kan göra ett avsteg från paragraf 39 i regelverket där det framgår att minst 10% av arenan kapacitet ska vikas åt bortafans, så kanske man kan göra avsteg i andra frågor också. Ja, varför inte t.ex. VIP-platser eller representationsyta. Vi kan väl hoppas att Bajens ledning i alla fall noterar vår goodwill nu och går oss till mötes senare när vi behöver deras stöd. Hoppas iallafall att de inte resonerar som deras supportrar på Twitter ”Du behöver inte komma. Vi fyller arenan utan din hjälp”. Som att läktarkampen bli superkul med bara hemmasupportrar...knappats troligt ens i Bajenland.
Det jag egentligen ville ha sagt, låt oss få leva på vår dröm och låt kampen på planen avgöra vilka föreningar som är en del av svensk elitfotboll eller inte. Det är viktigt att tänka på att jämlikhet och rättvisa inte är samma sak och vrider vi om perspektivet och låter rättvisa förutsättningar styra arenakraven framåt kommer vi få en mer unik och spännande fotbollsupplevelse. Om inte har vi nog snart dödat allt det som är unikt i svensk fotboll.
