Degerfors - Dalkurd FF2 - 1
Degerfors krånglade sig till tre pinnar
Ett DIF i toppform mot ett Dalkurd som haft svårt att få med sig poäng. Även om det innan match såg ut att kunna sluta på ett sätt - som det även sedan gjorde - så var vägen dit bland de krångligare de rödvita farit under året.
Likt vi spanade i inför-artikeln så blev det rotation i startelvan. Lindahl, Lindell och Carlén fick välbehövlig vila och in istället kom Janevski, Astvald och Ortmark.
DIFs elva såg således ut enligt följande:
Diawara - Janevski, Ekroth, Ohlsson - Granath, Ortmark, Gravius, Astvald - den briljanta trion BED (Berra, Edvardsen, Dahlström)
Redan från start så såg det omständigt ut och det kan varit så att grabbarna hade två toppmatcher i huvudet och att det nu var ett sämre lag på besök. Dalkurd föll hem och satsade på kontringar på snabbe John Junior. Även om DIF förde spelet och skapade en del halvchanser så kändes det ändå som att bortalaget skulle få utdelning på alla sina omställningar. Även om resultatet på deras sista tredjedel lämnade oss med en suck och ett garv många gånger, då själva genomförandet kring sista passen eller skottet sällan var på Superetta-nivå. Men målet skulle ändå komma. Nämnde John Junior väggspelade sig fram, kom in i straffområdet där Seb Ohlsson sträckte ut långa benet och bröt anfallsförsöket. Dock såg domaren det annorlunda (och linjedomaren kan inte sett någonting trots fri sikt?) och dömde en hårt dömd straff. DFF-spelaren skickade Ismo åt ena hållet och bollen åt andra och så stod det 0-1 och uppförsbacken kändes grymt tuff.
Det energilösa spelet fortsatte, det kändes hafsigt och slarvigt och även om trion därfram fanns i straffområdet, så virvlade det inte riktigt som det brukar. Edvardsen kändes inte alls på topp-nivå idag.
Andra halvlek började återigen med slarv och hafs och det var riktigt nära att bortalaget kom igenom direkt efter DIFs avspark då en passning slogs rätt i gapet på anfallande spelare. Men som tur var fanns skärpan inte riktigt där återigen och DIF kunde andas ut. Efter 55e spelade minuter kände Holmberg/Solberg att det fick vara nog och skickade in dynamiska duon Lindahl och Lindell. Genast blev det mer ordning på spelet då alternativen på kanterna blev tydligare och farten återkom i spelet. Efter 67e minuter spelade Berra ut bollen till Lindell som på sedvanligt manér knorrade in ett perfekt inlägg direkt på en förvirrad gotlänning som faktiskt NICKADE in en boll i en superettamatch. Ville gjorde alltså mål igen, fantastiskt snyggt dessutom. PWs scoutningtur lär återgå till Gotland fler gånger med tanke på utdelningen som den förra resan gett.
DIF fortsatte samla kraft och köra på framåt med mer fart och frenesi och i den 80e minuten kombinerade Axel med Edvardsen och slog ett inspel som styrdes på en försvarare, över målvakten och mot den bortre ytan där Gotland återigen fanns representerat. Nu hann inte bollen ända fram dit utan en värmlands-gosse i form av John Stenberg manglade in bollen i eget nättak och 2-1 var ett faktum.
Axel och Erik to the rescue alltså.
Carlén skickades in under sista delen av matchen och säkrade upp på mitten. Gravius drog på sig ett gult och är avstängd borta mot Umeå. Adde Holmberg fick ett utbrott och drog på sig två (!!!) gula kort. Båda kändes felaktiga, men rykten gör gällande att denna domaren tydligen sällan har bra dagar ens i division 1. Vad vet jag.
Viktig seger då samtliga topplag vunnit.
Härnäst väntar som sagt en bortaresa till Umeå på måndag. Vi håller tummarna och fortsätter #tropådet!
Forza Rödvitt!
