Krönika | Vi lever på vår tro, på vårt hopp, om att humlan får flyga ytterligare en sommar
Så, då var det dags igen. Allsvenskan 2022 har öppnat sin dörr och Degerfors är fortfarande med i finrummet. Linus Härenstam hyllar föreningen i hans hjärta i denna krönika.
Så, då var det dags igen. Allsvenskan 2022 har öppnat sin dörr och Degerfors är fortfarande med i finrummet. På måndag smäller det. En ny säsong, nya möjligheter eller hur säger dem. Det var många som tvivlade inför förra säsongen och tvivlarna har inte gett upp i år. För inte ska väl lillebror från landet återigen klara sig kvar?
Men DIF är inte som andra orter på landet. Här är fotbollen religion, gud heter Otto, Bertilsson eller döps om till Vukojevic, Campos eller Whiteman när säsongen är färdigspelad. Det här är orten där traktorerna inte bara plöjer vårbruket på åkrarna i trakten, utan även snurrar runt inne på vår hemmaborg, vårt älskade Stora Valla. Arenan som nu får sig en genomgång. Nytt gräs är i antågande, dräneringen blir bättre, läktarna görs brantare och ståplats återtar sin långsida. Och vi får följa detta i slow-motion TV, live via en fladdrig webkamera på huvudläktaren. So what att vi i år också måste flytta en match till Örebro, för i framtiden slipper vi det och Valla blir vår hemmaborg, hela säsongens lång.
Älskade, älskade rödvita förening. Det är ingen som tror på dig. Alla expert (ok, det finns ett par undantag) ser dig i botten och även om statistiken säger att vi har näst minst chanser på en miljon av alla i serien att vinna så måste jag tro på det. Kanske inte på ett SM-guld. Men en stabil plats i mitten.
Jag tror inte på det för att jag är någon obotlig romantiker, nej då, inte alls. Jag är väldigt mycket av en realist och skräms av att vi under försäsongen blandat och gett. Att det känns som den naivitet som präglade vår första säsong i finrummet faktiskt finns kvar. Utan för att det är tron som gör att hoppet för humlans flykt finns kvar. Utan tro, inget hopp. Utan hopp, inget lyft. Utan DIF, ingen skräll.
Jag är övertygad om att vi kommer ta våra poäng i år också. Vi kommer skrälla mot de bättre lagen och ta viktiga poäng mot lag på nedre halvan av tabellen. Matcher kommer avgöras i slutminuterna och ibland redan i minut ett. Jag är lika övertygad om att vi kommer skrälla som att vi kommer åka på en och annan ordentlig törn. Men jag hoppas på att det sistnämnda blir mer sällan än förra säsongen. Att vi vågar vara syniska ibland, parkera den berömda bussen och inte glömma att kliva ur den.
För nu står vi där, efter en lång vinter och blickar framåt. Där en ”potatis” bytts ut mot en costarikansk DJ. Där ”Kalles kaviar” bytts mot amerikan speed från USA och snabba fötter från Varberg, där lagkapten lämnade bindeln kvar för vår trogne Johan B att plocka upp och där laget trots visst tapp av spetskompetens ändå känns jämnare och bättre än i fjol.
Ja, DIF är här för att skrälla. Och återigen Allsvenskan här kommer Degen.
Nya rödvita triumfer är här för att skördas och även om vi kanske är uträknade i en premiär mot Djurgården borta så lever vi på vår tro, på vårt hopp, hoppet om att humlan får flyga ytterligare en sommar. Och jag är redo att följa er igen, på nya äventyr, oavsett utgång. För det rödvita hjärtat brinner och med DIF är du aldrig ensam utan oss.